Deras agerande är ett svek mot väljarna

Själv passade jag inte som politiker eftersom jag inte avsiktligt ville använda det argument som låter bra i stället för det verkliga, för att få väljarna med mig. Och det anser jag att vänsterblocket är mästare på att göra! Tänk bara på det fullständigt obegripliga i att direkt förbjuda det som kallas "vinster i välfärden" där det verkliga skälet är att vänstern inte vill ha privata företag inom den branschen!

B. I. Nilsson kan väl för övrigt inte ha missat det enorma politikerförakt som råder i Sverige och det beror naturligtvis till stor del på det taskspeleri som utövas inom den svenska politiska adeln. Där man har skaffat sig villkor som vanligt folk inte kommer i närheten av och fortsätter agera utifrån andra villkor än det att "folkets önskemål" skall påverka politiken. Och där man från vissa partier inte ens drar sig för att utnyttja väljarnas okunnighet – eller oförmåga till korrekt analys – i debatter.

Det är förvisso inte lätt att vara politiker i dag, i synnerhet om man tillhör fotfolket och inte de tongivande kretsarna. Men jag hävdar direkt att politikerna har sig själva att skylla. Man har helt enkelt "sått vind och skördar därför numera storm" genom att i alla möjliga sammanhang ta bort varje form av krav på tankeverksamhet hos den stora allmänheten – jämför med tv-programmet Lyxfällan! – och skapat ett samhälle där någon annan alltid skall ta ansvaret.

Och – hör upp och lyssna noga nu, B Ingemar Nilsson – jag har alltså inte ett smack med SD eller dess görande och låtande att göra, däremot är jag klart "borgerlig" i politisk inställning. Och när då Lööf och Björklund väsnats om att de ingår i Alliansen och dessutom i regelrätt omröstning avsatt Löfven som statsminister är väl det minsta man kan begära att de i vart fall inte röstar mot Kristersson när han föreslås försöka få bilda regering? Deras agerande så långt framstår för mig som ett förräderi mot de väljare som valt dem i tron att de var borgerliga partier.

Dessutom är det ju så att det nu, om man lägger samman alla partiers uttalade program på ett neutralt sätt så finner man att ett slags översiktligt gemensamt borgerligt program kyligt analyserat skulle omfatta i storleksordningen 60 procent av "riksdagsrösterna". Det finns alltså inget som helst stöd för Lööfs och Björklunds tilltag att försöka få en i grunden vänsterregering att föra en urvattnad borgerlig politik. Om man inte har något slags dold agenda, alltså… I politikens värld borde det normalt varit enkelt "bara" att acceptera att uslingarna (enligt Lööf och Björklund, tydligen) inom SD i alla fall har samma program som man själv. Om de skulle ges ytterligare inflytande borde ju Lööf/Börklund kunnat avstyra i så fall, med hjälp av M och KD…

Snack ifrån, inte bara C och L, om att Kristersson blir beroende (sic!) av SD orkar jag alltså inte ens reagera på. Men att som C och L ändra uppfattning från borgerlig till vänsterpolitik när de faktiskt fått medhåll från SD och de just därför inte längre skulle vilja ha en borgerlig regering är faktiskt rent nys! Och jag – som faktiskt är född på 1930-talet – och har egna minnen från tiden 1939-1945 och även kan skälen till Hitlers faktiska framgångar i de från början i allt väsentligt ändå korrekta valen omkring 1933 är faktiskt betydligt mer rädd för en utveckling något (!) åt det hållet även i Sverige om den politiska adeln fortsätter behandla SD som något katten släpat in.

Så bäste B Ingemar, det enda denna sorgliga cirkus visar är att Lööf och Björklund under lång tid talat med kluven tunga och C och L därför i ett omval bör hängas av ett bra stycke under 4 procentsgränsen. Att de dessutom personligen målat in sig så klippfast i ett hörn med sin SD-rädsla understryker än mer att de förtjänar epitetet "stollar". Men om du, Ingemar, vill att jag hellre kallar dem "falskflaggade i valet" så inte mig emot!

Lars-Olof Svedberg