High15 repar även när de inte repar

Backstage på Scandinavium i Göteborg ser det ut som på vilken hockeyarena som helst – bortsett från att de gråa betongkorridorerna är fulla av svarta packlårar med tv-utrustning, varav flera avsedda enbart för sminkspeglar.

Men längst in i det allra heligaste, innanför ett par höga dörrar av stål, finns artisternas loger. Små omklädningsbås som tillverkats genom att hänga upp svarta tyghängen och trycka in en soffa, en lampa och ett soffbord i varje. Så glamoröst är det på Melodifestivalen. Och oväntat mysigt.

– Välkommen till våran ”crib”, säger Tiana Salmon, en av de fyra tjejerna i High15, de första debutanterna ut i årets tävling.

– Jag hade inga förväntningar på hur det skulle se ut, bara på vad vi ska göra och hur det ska kännas. Och det lever upp till känslan, inflikar Lleucu Young.

– När man sitter hemma och ser uppträdandet på tv tänker man inte på hur mycket jobb som ligger bakom, säger Alva Lindgren. Hur mycket man verkligen måste repa för att få in allt. Hur intensiv den här veckan är, allt jobb med att det ska bli ett snyggt nummer.

High15 kör inte uniform på scenen, utan individuell stil. Det är viktigt för dem att markera sina personligheter utåt. Men de har en stylist som ger råd.

– Vi är ju fyra olika individer, säger Alva. Jag tror att det hade känts konstigt om vi skulle se likadana ut.

Utanför logerna finns ett gemensamt rum där artisterna kan följa varandras repetitioner på den stora scenen, som i år ser ut att vara hämtad ur någon James Bondfilm, prydd med dimensionsportalen från sci-firullen ”Stargate”.

– Det var rätt rörigt att komma upp på scenen. Nu ska vi tänka på det här och det här. Men det kändes ändå bra för att vara första gången, säger Lleucu (uttalas ”Lejki”).

– Nu när vi vet hur det är är det bara att repa och repa och så kör vi vårt program.

– Det är första gången vi repar med riktiga kameror och första gången för kameramännen att repa numren, så det var lite nervöst och ovant. Det är tur att vi har flera rep kvar, säger Amie Parfitt.

– Efteråt tittade vi på inspelningen och funderade på hur vi kunde få det att se bättre ut. Men det var inga stora saker, mest lite synpunkter på hur vi gör det tajtare, säger Tiana Salmon.

– Man måste memorera kamerorna, och titta efter den röda pricken på kameran säger Amie.

– Lite nervös blir man, säger Lleucu. Vi har kunnat repa dans och sång för oss själva, men den här veckan har vi fått klart för oss vilka kameror vi ska kolla in i.

– Det är som en extra koreografi på koreografin, tycker Tiana Salmon.

Konkurrensen i tävlingen är tuff, inser tjejerna. De har nästan lite för mycket respekt för sina medtävlare.

– Allas låtar är så bra, och alla är så duktiga som artister, säger Tiana Salmon.

– De är lite som idoler för oss, säger Amie. Nano såg man förrförra året och Wiktoria som varit grym alla år hon varit med. Och Mohombi, som vi alltid kollat på när han släppt sina musikvideor. Alla artister är helt sjukt bra, så det är ändå coolt att vi får vara med i denna deltävlingen.

Tjejerna har jobbat ihop som en kvartett i två år. Men bandet lade i en högre växel i höstas när det visade sig att de fått med en låt – ”No Drama” – i Melodifestivalen. Alla bor på olika håll, men de har repat i Stockholm varje helg sedan dess.

– Sedan presskonferensen i november har vi repat varenda fredag-lördag-söndag, tio-tolv timmar per dag. Och en hel vecka av jullovet gick åt, berättar Amie Parfitt.

– Men det har varit kul, säger Alva Lindgren. Dels älskar vi ju musik, dels har vi varandra. Vi kan peppa varann om det är någon som känner sig lite nere eller trött.

– Man längtar efter att få åka och träffa de andra, inflikar Lleucu.

Det hårda gemensamma arbetet har knutit starka band mellan tjejerna. De är lite som systrar, säger de.

Vem är storasyster?

– Hon, säger tjejerna och pekar på Alva Lindgren.

– Hon har sådan koll på allting, samtidigt som hon är rolig och har mycket energi, menar Lleucu.

– När vi åker från hotellet är det hon som säger ”har nu alla sina badges”, hon minns sånt. Men hon är också lite äventyrlig som en storasyster, säger Tiana.

När de inte har officiell repetition, då repar High15 i alla fall. Lite danssteg i korridoren, några toner stämsång i hotellhissen. De vill ju att det ska bli så bra som möjligt. Men allt är inte bara hårt jobb och inrutat schema. Lite kul och avslappning måste det bli.

– Vi har en grej vi brukar göra när vi bor på hotell, berättar Lleucu Young. Om det finns en pool, då ska vi bada. Minst en gång. Och vi har en pool nu.

– Fast poolen stänger innan vi slutat jobba, konstaterar Amie Parfitt.

– Vi får gå och simma klockan sex på morgonen, säger Tiana Salmon.