Martin Falkenby: Martin Falkenby: Dags för skydd av endatidningar

Även vi brottas med att få vår budget i balans. Ett avgörande steg i rätt riktning tog vi för snart ett år sedan då vi minskade distributions- och tryckkostnaderna och investerade i bättre och enbart lokal journalistik – både digitalt via webb och app och i papperstidningen.

Trelleborgs Allehanda har bättre förutsättningar än Laholms Tidning då vi har betydligt fler prenumeranter, ett större annonsunderlag och framför allt solida ägare vilket innebär en trygghet.

En annan skillnad är att vi måste klara oss utan presstöd. Laholms Tidning erhöll i år drygt fyra miljoner i statligt driftsstöd. Att tidningen ändå inte klarat sin överlevnad vittnar om de problem som finns i branschen, inte minst i den kostsamma distributionsapparaten.

Regelverket för presstöd är snårigt men framför allt gammaldags. 2018 betalas 463 miljoner kronor ut enligt det så kallade driftsstödet. De som gynnas är tidningar på Gotland och Öland på grund av sina geografiska förhållanden och så kallade andratidningar. Dit hör exempelvis Skånska Dagbladet (andratidning i Malmö), Sydöstran (andratidning i Karlskrona) och Svenska Dagbladet (andratidning i Stockholm). Tyvärr är skyddet för endatidningar betydligt sämre. Därmed riskerar det bli fler vita fläckar på mediekartan samtidigt som skattepengar går till att rädda tidningar på orter som har dubbel bevakning.

Vi är, som ni vet, den enda tidningen med redaktion i kommunen. Visst, andra medier skriver också om Trelleborg – men då handlar det nästan uteslutande om brottslighet. Framför allt kvällstidningarna är duktiga på att få ut nyheter snabbt och att då slå på stora trumman, men sedan lämnar de händelsen därhän och går vidare till nästa nyhet som får redaktionens samlade resurser.

Kvällspostens chefredaktör Magnus Ringman skriver apropå Laholms Tidning öde: ”Risken är överhängande att ännu fler dagstidningar går samma öde till mötes de närmaste åren. Delar av Sverige kommer då att stå utan journalistisk bevakning. Kommuner slipper kritiska reportrar som gräver i offentliga handlingar och avslöjar obehagliga sanningar. Det är en synnerligen allvarlig utveckling — inte minst ur ett demokratiskt perspektiv. Det får inte vara så att bara storstäderna har kvalificerad journalistik, medan stora delar av landsbygden får nöja sig med public service.”

Jag delar givetvis kollega Ringmans oro. Men det är också så att många av nyheterna som lokaltidningar ligger bakom hjälper kvällstidningarna att sälja lösnummer. Det är ingen kritik i det, det är enbart ett konstaterande av hur det fungerar.

Likaledes har public service svårt att fylla sina sändningar med relevant innehåll för tittare och lyssnare mellan Böste och Båstad och från Skanör till Simrishamn om det inte vore för lokaltidningarna i Skåne. Bara den senaste veckan har andra medier fångat upp flera artiklar som Trelleborgs Allehanda var först med: De ilandflutna bollarna, den befarade mässlingssmittan, kvinnan som miste sin älskade häst och avslöjandet om det nya styret.

Några av de här sakerna hade säkerligen kommit upp till ytan ändå. Men det viktigaste med en lokaltidning är inte de stora händelserna. Den är den enda garanten för att beslut kritiskt granskas och nagelfars. Den ger dig dessutom förklaringar, den ger dig förutsättningar att ta ställning, den ger dig möjlighet att debattera. Titta i dagens tidning och möt människorna. Läs och få kunskap om din närmiljö. I Laholm har den möjligheten numera avsevärt begränsats, något som tidningens klubbordförande Rickard Gustafsson bäst sammanfattar: ”Laholms Tidning har granskat kommunens politiker och tjänstemän och det har ju visat sig att det behövs. Vi har bevakat föreningsliv och idrott på ett sätt som saknar motstycke. Det är hela lokalsamhället som förlorar på att Laholms Tidning försvinner”.