Utköp är skatteslöseri

Ystads Allehandas, Trelleborgs Allehandas och Kristianstadsbladets avslöjande om hur mycket Region Skåne har lagt på utköp av anställda och chefer på olika nivåer de senaste fem åren – 100 miljoner kronor – är upprörande läsning för varje skattebetalare. Varje sådan krona är en form av misslyckande. En viss del av sådana är oundvikliga men om det blir för mycket kan det visa på systemfel eller blir systemskadande i sig.

I rapporteringen har framkommit fall där det handlat om anställda som varit oskickliga i tjänsten, stulit mediciner eller dömts för allvarliga brott som misshandel. Men också utköp av helt andra anledningar förekommer, som att personal inte kunnat fortsätta med arbetsuppgifter av exempelvis fysiska skäl, liksom exempel där arbetsgivare och anställd helt enkelt inte kommer överens. I det senare fallet kan det finnas väldigt olika versioner beroende på vem man frågar. Men anställda hävdar att det har blivit ett sätt att lösa problem som ligger på ledarskapet.

Kommuner har också sin beskärda del av utköpskostnader. Flera kommuner, som Ystad och Trelleborg, har färska och gamla erfarenheter av att lösa ut kommundirektörer och andra toppchefer. Ibland efter mycket kort anställningstid, som med Ystads tidigare kommundirektör. Och ibland utan att chefen ens hunnit börja, som i fallet med Trelleborgs tilltänkta kommunikationschef, som dessutom enligt den officiella kommunikationen tog initiativet till att bli utköpt.

Kommunalrådet i Trelleborg, Mikael Rubin, lämnade tidigare i år sitt uppdrag i samband med avslöjandet om den uppmärksammade utpressningen efter köp av nakenbilder och hävdat försök till att köpa sex. Det med en fallskärm enligt de uppställda reglerna.

I de fall det finns anställningsavtal med villkor för att skiljas från tjänsten eller uppdraget, som i fallen med exempelvis kommundirektörer eller kommunalråd, är det rimligheten i de villkoren som ska diskuteras. I de fall där det handlar om ett eget beslut är det högst tveksamt om någon ersättning ska utgå. I de fall det finns avtal som ser ut så bör de skrivas om. Om sådana avtal inte finns bör det inte ske något utköp. Den offentliga kommunikationen och utfallet måste också hänga ihop. Är det arbetsgivaren som vill avsluta ska det framgå och ges som förklaring till villkoren.

Utköpen kan bero på en mängd faktorer och grundorsakerna ligga såväl i organisationen som hos dem som blivit utköpta. Oftast är det, oavsett anledning, den enkla vägen för arbetsgivaren att bli av med en anställd. Men den skattefinansierade sektorn har ett särskilt ansvar både för skattepengarna och för att förhindra godtycklighet i besluten.

Utköpen eller utlösandet av fallskärmar för höga chefer visar på vikten av professionell rekrytering, att tvingas avsluta dyra anställningar och fortsätta betala höga löner är ett uppenbart slöseri av skattepengar. Men det kostar också i form av organisationer som inte fungerar som tänkt, stopp i planering och i nya rekryteringskostnader.

Om skattebetalarnas pengar på något sätt används för att dölja begångna fel är det oerhört allvarligt, då blir det systemskadande. Därför vore det på sin plats med extra revision av hur utköpen gått till, både i kommuner och i region.