Stopp för tvångsflytt från Ljungenskolan

Föräldrar till skolans elever ska beredas plats i den projektgrupp som nu ska förbereda en ombyggnad för 2,5 miljoner kronor. Ljungenskolan ska ha flera nya klassrum i bruk redan i höst. - Jag är övertygad om att detta förslag tillfredsställer de flesta önskemål som framkommit och framför allt innebär det att inga barn behöver flytta, sa Lars-Ingvar Ljungman i ett brev till föräldragruppen på skolan. Ljungenskolan fick nej på sin tidigare begäran att bygga ut skolan för att få plats med fler elever, med hänvisning till kommunens ekonomiska läge. Skolan var nyligen ombyggd för dryga 40 miljoner kronor, och de ytterligare två-tre miljoner man ansåg sig behöva fick strykas. Bakgrunden är att ombyggnaden till årskurs ett- till nioskola med förskola gav skolan allt för många elever - nästan 700, i jämförelse med de 500 elever man hade dimensionerat för. Skolförvaltningens lösning blev att avisera en överflyttning av elever till Sandeplanskolan, med hjälp av en ny gränsdragning för skolans upptagningsområde. Denna skulle i princip bli flytande och kunna ändras år från år. Den ekonomiska knuten har nu löst sig, enligt Lars-Ingvar Ljungman, tack vare att kommunens bokslut för 2003 börjar bli klart. - Vi kan då se att vidtagna åtgärder har haft effekt - vi har gått från ett stort underskott till ett överskott, skriver Ljungman, som tackar en "lojal" kommunal organisation som följt sina spardirektiv. - Det finns dock ingen anledning för oss att rusa iväg och öka våra kostnader i alla våra verksamheter - då hamnar vi snabbt i nya underskott. Däremot kan vissa mindre, angelägna åtgärder vidtas. En sådan åtgärd är Ljungenskolan. Petrus Östman, en av de drivande i föräldragruppen, är glad och nöjd: - Vi är otroligt nöjda med beslutet och den lyhördhet man visat från kommunens sida. Petrus Östman och några av de andra föräldrarna har haft flera intensiva veckor av research- och lobbyverksamhet för att få fram alternativa lösningar på vad som i grund och botten var ett arbetsmiljöproblem för skolans personal och elever. - Det återstår ändå en del att göra, påpekar han. Att behålla syskonförturen, till exempel. Och den flytande gränsdragningen är ett problem, eftersom konsekvensen blir att folk bosätter sig i ett inofficiellt gränsland, där de ena året kan tillhöra en skola och nästa år en annan. Gränsdragning kan vara ett verktyg att ta till, men det borde vara det sista man gör, om inget annat fungerar. Petrus Östman tror inte att den här lösningen hittats om inte föräldrarna protesterat så kraftigt som man gjorde. - Rektor Ulrika Burman fick ett uppdrag av skolledningen att lösa ett arbetsmiljöproblem, och väldigt kort tid och snäva ramar att göra det på. Hon ville lösa det utan att tvångsflytta elever, och det förslaget tror jag inte hade gått hela vägen in om inte föräldrakollektivet reagerat, säger Petrus Östman.