Förlorade två år efter feldiagnos

HÖLLVIKEN. Det var när familjen återvände till Höllviken efter en utlandsvistelse som problemen började för högstadieleven.

är han började åttonde klass fick han svårt att hänga med i undervisningen, och behövde extra stöd för att läsa och skriva.

På hösten 2006 drog skolan igång en utredning som visade att eleven hade en "intellektuell funktionsnedsättning av bestående karaktär" och att hans kognitiva förmåga var "flera år under hans biologiska ålder."

– Det kom som en chock, säger mamman.

Trots att föräldrarna var tveksamma, accepterade de skolans rekommendation och sonen placerades i särskola. Men redan efter några veckor fick de signaler om att sonen inte kände sig hemma.

– Han tyckte att undervisningen var alldeles för lätt, och han hade ingenting gemensamt med sina klasskamrater, berättar mamman.

Trots att eleven gick årskurs nio i särskolan läste han matematik på grundskolenivå – och fick godkänt. När föräldrarna ifrågasatte beslutet om särskola fick de besked om att en ny psykologisk utredning inte kunde göras förrän om tidigast två år.

– Vi har hela tiden hävdat att han inte har en utvecklingsstörning, men samtidigt får man ha respekt för yrkeskunniga människor, säger mamman.

Först när sonen började särgymnasiet i Trelleborg fattade psykologen på barn- och ungdomsrehabiliteringen misstankar om att eleven hade felbedömts. En ny utredning gjordes i Trelleborg kommun.

– Vi fick besked om att han var helt normalbegåvad. Det var inga små skillnader, utan psykologen som gjorde utredningen visade att han ligger en bra bit över medelbegåvning för sin ålder, säger 17-åringens mamma.

– Naturligtvis är det oerhört glädjande, men samtidigt sorgligt. Han har ju förlorat två år av sitt liv.

För föräldrarna har det varit en lång resa. I höst börjar 17-åringen gymnasieskolan i Malmö, en ny start som ska ge honom självförtroendet tillbaka.

– Han tappade hela umgängeskretsen när han började särskolan. De här åren kommer att följa med honom hela livet, säger mamman.