Förening kräver klara riktlinjer
Med armarna i kors tittar spelarföräldern Peter Abramo på medan hans dotter tränar på Vanningens konstgräs.
Trots att solen syns i en glipa mellan träden tränger kylan på. När vintersäsongen snart drar igång ska dottern Matilda Abramo och hennes lagkamrater i F97/98 fortsätta att träna utomhus.
Föreningen växer och inomhustiderna räcker inte till. Yngst går först och tjejerna har blivit för gamla. Missnöjet huttras fram.
– Mina barn känner sig oerhört besvikna. Jag vet inte hur jag ska motivera dem. Tänk om det blir lika kallt som förra vintern, då blir det omöjligt att träna. Förra året hände det att planen inte ens var skottad. Det kommer ju inte heller att gå att förbereda sig inför de inomhuscuper som hålls, säger Peter Abramo.
Även dottern är besviken.
– Alla är sura, det blir ju så kallt. Sen känns det tråkigt eftersom det är ett helt annat spel inomhus. Tennisen får så mycket tider, men de kan ju också spela utomhus, säger Matilda Abramo.
När Södervångshallen stod klar väntade sig Vellinge IF ett ökat antal tider. Så blev inte fallet.
Föreningens ordförande Torbjörn Larsson menar att det sker en snedfördelning i utdelandet av tider mellan föreningarna som samsas om hallen. Han tog därför kontakt med kommunen för att höra vilka kriterier som gäller när de delar ut tider. Ett av svaren blev att föreningarna själva borde kunna samarbeta. Något som väckte starka reaktioner.
– Hur sjutton gör man det rent praktiskt? Alla föreningar tycker att de får för lite träningstider, hur kan man då förvänta sig att vi själva ska göra upp om detta? Det måste ju alltid vara upp till kommunen som opartisk aktör att dela ut tider. Istället får vi höra att kommunen tycker att det är synd att de ”tvingas gå emellan och fördela tiderna”, säger han.
I dagsläget finns det inget utformat samarbete mellan Vellinge IF och kommunen. Torbjörn Karlsson anser att kontakten de bägge emellan är undermålig, men att situationen hade underlättats genom en prioritetsordning i ett idrottspolitiskt program.
– Uppenbarligen är det den som skriker mest som får flest tider. Jag är förbluffad över hur allt skjuts över på tjänstemännen vilket gör att det finns en risk för godtycklig bedömning. I dag känns det som om man lutar sig emot en tyllgardin istället för en vägg. Vi skulle mycket hellre se att man fattar politiska beslut, säger han.
M-nämndens ordförande Carina Larsson (M) förklarar att faktiskt finns direktiv som kommunen följer i sin utdelning av träningstider.
– Det vi trycker på är att vi ska ge en meningsfull tid till alla ungdomar där det är viktigt att alla olika typer av aktiviteter får tid. Sedan tittar vi också på antalet medlemmar i föreningarna. Alla föreningar växer och vi försöker fördela tiderna så rättvist som möjligt. Vellinge IF ger gärna sken av att de har fått mindre tider, så är det inte. Vi har de ytor vi har och nämnden är överens om att de kriterier som finns i dag räcker, säger hon.
Hur menar du då när du säger att kommunen tvingas fördela tiderna?
– Det jag känner är att samarbetet mellan föreningarna i Vellinge tätort är omöjligt.
Är det inte kommunens uppgift att agera som opartisk aktör?
– Jo. Fast jag tycker ändå att det är en tråkig attityd.
