Bra gräs och klibbande fötter
VELLINGE. – Egentligen är det bara en sak ni behöver tänka på – fler skott i krysset!
Råden var enkla när Vellinge IF:s sportchef Stefan Rask pratade taktik i halvlek. Det stod 1–1 i den omdiskuterade fotbollsmatchen mellan Vellinge IF och Vellingepolitikerna. Derbyt skulle inviga det nya konstgräset vid simhallen Vanningen och de första tio minuterna hade bjudit på både närkamp och målgest där spelarna krupit runt som hundar på alla fyra.
Men det rödklädda laget, som i själva verket var föreningsmedlemmar från styrelsen, flåsade nu. Torbjörn Karlsson hade svårt att förstå varför han blev så trött efter bara tio minuter.
På andra sidan planhalvan funderade kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M) över det blå sjumannalagets situation och sin egen prestation som högerback.
– Det var för länge sedan sist. Det känns som om man trampar runt i tjära.
Ändå var han nöjd med sin insats. Underlaget kändes bra. På detta tredje generationens konstgräs rullade bollen som den skulle. Och det var huvudsaken. För efter att ha lagt 3,6 miljoner kronor på den nya planen vore allt annat synd.
Så lunkade Lars-Ingvar Ljungman i svarta träningsbyxor med vita revärer ut på planen igen. M-nämndens ordförande Carina Larsson (M) i blå shorts med byxor under satte lite extra fart. Hon hade förhandstippat 3–1 och ville leva upp till förväntningarna.
Vid sidan av planen stod några killar från P97 och kommenterade matchen.
– Tajma löpningen!
– Gör avslut!
Tränaren Philip Beach lade händerna på deras axlar och frågade om det finns något de kunde lära av matchen.
Killarna tittade på honom. Ingen sade något.
Då hände det. Jeanne Kortz hivade in segermålet. 2–1 till föreningen. Jublet visste inga gränser.
Målvakten och brandmannen Martin von Gertten (M) såg besvärad ut. På grund av en nyopererad menisk hade han tvingats stå i mål istället för att göra dem. Eftersom han inte gillar att förlora kändes det hemskt när slutsignalen ljöd.
– Men visst, det var en trevlig tillställning, konstaterade han när allt var över.
