Beslutet som väckte Sverige

I augusti slog socialkommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) larm:

”Vi har barn som skär sig i desperation och en pojke har försökt kasta sig ut från en balkong. Inte kan de väl tycka att det är bättre att barnen i värsta fall väljer att avsluta sina liv på överfulla boenden i mottagningskommunerna”.

I juli kom 69 ensamkommande flyktingbarn till Malmö. Kommunens tjänstemän tvingades avbryta sina semestrar för att ordna boenden.

Katrin Stjernfeldt Jammehs vädjan om hjälp gav inga resultat.

Den 11 november förändrades situationen radikalt. Då svepte en folklig och massmedial storm in över hela landet.

I stormens öga fanns Hököpinge i Vellinge kommun.

Delar av befolkningen, uppbackade av kommunens styrande moderata politiker, protesterade högljutt mot Malmös beslut att låta ensamkommande flyktingbarn bo på ett vandrarhem i Hököpinge.

– Jag har funderat ganska mycket på det som har hänt. Första dygnet var jag skakad och tänkte verkligen ”vad har vi ställt till med, tänk om de bränner ner vandrarhemmet”. Men efter ett dygn ”nej, det här kan nog leda till något positivt”. Det var när folk började höra av sig och tycka att Vellinges agerande inte är okej, säger Katrin Stjernfeldt Jammeh.

Efter några dygn började konturerna av en ”Hököpingeeffekt” (se artikel nedan) ta form.

Du ropade på hjälp i augusti. Inget hände. När ni väljer Hököpinge exploderar det. Varför?

– Det väckte så många känslor. Det nådde till och med lokalnyheterna i Härjedalen. Lars-Ingvar Ljungman (M), kommunstyrelsens ordförande i Vellinge, stod på sig i början och ville ju till varje pris stoppa det här. Och det tog ett tag innan kommunerna i omkretsen sa något. Jag bara väntade på att Per Schlingmann [Moderaternas partisekreterare] skulle reagera, säger hon.

Med facit i hand var det en utmärkt strategi för att ge frågan uppmärksamhet.

– Det var verkligen ingen uttänkt strategi. Vi visste ju att det skulle vara känsligt, men vi hade inte förväntat oss reaktionerna från kommunledningen, de uppviglade stämningen istället för att dämpa den. Men det känns som att det kan leda till något positivt. Jag är otroligt glad att folk har reagerat. Jag säger än idag, hade vi haft andra möjligheter än Vellinge, då hade vi tagit det, säger socialkommunalrådet.

Vad har du själv märkt för effekter?

– När flyktingar, invandring och integration normalt sett diskuteras är det alltid de argaste som hör av sig. Den övervägande majoriteten nu är positiv. Nu vänder sig många till oss med erbjudande om att starta boenden. Kommuner vill ha svar på frågor om vad det innebär att ta emot barn. Andra kommunledningar hör av sig om boenden som de tror kan passa flyktingbarnen. Det har ju aldrig hänt innan, säger Katrin Stjernfeldt Jammeh.

Krisen är inte över. Snarare tvärtom, tror kommunalrådet.

– Jag har ingen övertro på fler transitboenden. Flyktingsmugglarna som släpper av barnen i Malmö tänker ju inte ”nu kör vi till Norrköping istället”. Men man gör något i alla fall och det är jag jätteglad för.