Åke Nilsson besviken på kommunens ersättning
BILD: JEANETTE LARSSON - De har varit väldig långsamma. Min advokat har gång på gång fått påminna kommunen om uppgifter som vi ville ha, säger han. Följden av olyckan för Åke Nilsson blev en stukad vrist, ett skadat knä och en skrubbad armbåge, inte särskilt allvarligt kan tyckas, om det inte vore för att Åke Nilsson snart ska fylla 90 år. - Innan det hände kunde jag gymnastisera och jag provkörde bil för en inspektör helt felfritt efter en starroperation ett halvår tidigare, säger han. Ännu fyra år efter olyckan känner han smärtor från den stukade vristen och han har problem att ta sig fram. Numera är han beroende av rollator eller käpp. Innan fallet kunde han gå utan problem. - Värst är att jag inte kan köra bil själv längre. En gång när jag körde efter olyckan lydde inte foten och jag kunde inte bromsa. Jag körde in i en lyktstolpe på kyrkogården, det kostade mig 12 000 kronor, förklarar han. Enligt Åke Nilsson hade gropen funnits på gatan utanför hans hus under en längre tid innan olyckan var framme och hans granne hade vid flera tillfällen vänt sig till kommunen för att få asfalten lagad. Till en början täckte hans olycksfallsförsäkring läkarkostnader och andra utgifter i samband med olyckan men då han fortfarande kände smärta ett år efter olyckan vände han sig till kommunen med en begäran om närmare 30 000 kronor i ersättning. Men kommunen menade att man inte gjort något fel och därför inte kunde lastas för olyckan. Några anteckningar om att någon hört av sig före olyckan och sagt till om gropen i asfalten fanns inte hos kommunen. Därför ville inte heller kommunens försäkringsbolag betala ut någon ersättning från ansvarsförsäkringen. Trots att man nu betalat ut 10 000 kronor i ersättning till Åke Nilsson har man från kommunens sidan inte tagit på sig någon skuld för olyckan. Om kommunen inte anser sig ha gjort något fel, varför betalar man då överhuvudtaget ut ersättning? - Vi ville inte riskera att det hela skulle gå vidare. Visst - det kanske inte hade kostat oss någonting - men risken är ju ändå att det blir höga juridiska kostnader. Detta är ett normalt sätt att lösa ett sådant här tvisteproblem. Vi vill inte heller gå närmare in på vems fel det hela är, säger Jan Larsson, mark- och exploateringsingenjör på stadsbyggnadskontoret och den som hanterat Åke Nilssons ärende. Hur kommer det sig att det tagit närmare tre år innan man nått en förlikning? - Sådana här ärenden är inte alltid de lättaste att komma överens om, säger Jan Larsson.
