Dramatiska vittnesmål från Utöya
Hittills har majoriteten av vittnesmålen kommit indirekt, via obduktionsprotokollen. Nu är det på allvar de överlevandes tur.
Bland vittnena finns Ingvild Leren Stensrud. Hon sköts men överlevde för att hon hamnade under sina döda kamrater.
– Det var så tungt att andas, det kändes som om någon lagt en jättesten på mitt bröst.
20-åringen Lars Grönnestad berättar enligt NTB om hur han sköts i ryggen av Breivik men lyckades gömma sig under en gran trots punkterad lunga och två brutna revben.
Han skrapade samman jord för att täcka vita hudpartier. Till slut kom räddningen i form av två polismän som kunde sätta dränage i lungan.
– Jag andades, men ingenting hände. En kvart till så hade jag inte klarat mig, sade läkarna senare. Och då hade jag inte suttit här, säger Grönnestad i rätten.
Breivik är närvarande i salen men får lämna den och följa vittnesmålet från ett angränsande rum när nästa vittne, 20-åriga Frida Holm Skoglund, inleder sin berättelse.
Hon ser Breivik skjuta flera av ungdomarna men förstår inte att hon själv träffats i låret förrän en väninna påpekar det under flykten ner mot öns södra spets.
– Jag trodde att hon skämtade, men så kände jag något vasst. Jag drog ut kulan, kände på den och kastade den ifrån mig.
Sedan springer hon, i likhet med många andra, ner mot stranden och börjar simma mot fastlandet och räddningen.
Mot slutet av vittnesmålet får hon frågan om det är något som hon skulle vilja säga till Breivik, rapporterar norska radion NRK.
– Att vi vann och att han förlorade. Norska ungdomar kan simma, säger hon med ett leende och får många leenden tillbaka från åhörarbänkarna.
– Vi klättrade ner. När vi kommit några meter neråt klättrade jag litet åt höger. Jag hörde ett ljud och såg kamraten tappa taget och falla. Jag skrek namnet så tyst jag kunde för att inte röja oss. Jag tänkte att detta överlever ingen.
Måndagseftermiddagens första vittne har en mycket dramatisk historia att berätta. 18-årige Marius Hoft var en av dem, som sökte skydd längs de branta stup som kantar Utöyas nordvästra delar.
Bilden av Hoft som klamrar sig fast vid en nästan lodrät bergvägg var en av de första dramatiska bilderna som spreds från massakern på Utöya. Bilden, tagen kort efter det att Breivik gripits, togs av en svensk fotograf som satt i en båt och spreds snabbt över världen.
Hoft fick vänta länge på räddning eftersom han själv inte vågade ta sig från den mycket smala klipphyllan som han klamrat sig fast vid. Första flera timmar efter gripandet firades han upp med rep av en polisstyrka och förd i säkerhet. Han var en av de sista överlevande ungdomarna som evakuerades.
– Jag är glad över att han som mördade min bäste vän och de andra jag kände nu ska få sitt straff, Det känns bra att jag får vara med och bidra till att han döms, sade Hoft nyligen i en intervju med Verdens Gang.
Vid avslutningen av dagens förhandlingar kom Breivik med en kritisk kommentar mot principerna för vilka vittnesutsagor som kan sändas direkt och vilka som inte sänds.
– Jag anser det vara helt oacceptabelt att min ideologiska förklaring censureras i sin helhet medan de psykiatriskt sakkunnigas förklaring sänds. Detta kommer totalt sett att bidra till att skapa obalans och bidra till att få mig att framstå som sjuk för dem som följer saken.
