Breivik beskriver morden på Utöya

– Jag vill uppmana alla som inte vill höra att inte lyssna nu för det kommer att bli jobbiga skildringar, säger Breivik när åklagare Bejer Engh ber honom att dra sig till minnes vad som hände på Utöya.

Han beskriver minuterna innan han började skjuta som "flera år långa", att kroppen gjorde uppror.

– Hundra röster inom mig sade: gör det inte.

Sedan började han att skjuta.

– Folk är helt paralyserade. De klarar inte att springa. Det är inget jag har sett på tv, att folk blir så paralyserade så det såg väldigt märkligt ut, säger han.

– De ber för sina liv.

Breivik fortsätter att berätta detaljerat om hur han dödade fler på Utöya. Hur många han hade dödat vid en viss tidpunkt var oklart för honom. Hans mål var hur som helst att döda alla på ön, ett antal han uppskattade till runt 600 personer. De han inte sköt skulle drunkna under flykt, var tanken.

I åklagarförhöret understryker Breivik att han inte log eller skrattade under dödandet.

– Varför skulle jag göra det?

En av de skakade åhörarna från rättssalen är anhörige John Kyrre Lars Hestsnes från Stödgruppen efter 22 juli.

– Det var otroligt hemskt att lyssna på hans berättelse och de uttryck han har. Ingen ånger i ansiktet, säger John Kyrre Lars Hestsnes i pausen.

– Jag är helt knäckt. Det är så omänskligt det han berättar. Och så plötsligt kommer han på något som han har glömt, då går han tillbaka och berättar om den han sköt där och så vidare.

John Kyrre Lars Hestsnes vittnar om mycket gråt i rättssalen:

– Jag trodde att jag hade förberett mig, men detta är mycket värre. Han är så oberörd. Han bara berättar.

– Han är inte en människa, avslutar John Kyrre Lars Hestsnes innan han måste in och lyssna igen.

Breivik minns inte exakt hur många han skjuter vid varje tillfälle, om det är två eller tre offer till exempel. Skotten mot huvudena förklarar han med att det var så många som spelade döda.

När han återvände till mitten av ön såg han vad han lämnat efter sig.

– Det var hemskt, säger Breivik och sväljer hårt och drar fingrarna runt ögonen.

Men rösten är fortsatt stadig och obehagligt saklig.

När en helikopter flög över insåg han att han snart skulle gripas.

– Jag funderade på att skjuta mig själv. Jag kommer att vara Norges mest hatade man. Ska jag göra det måste det ske nu.

– Men så kom jag att tänka på manifestet som talar om att man måste kämpa in i det sista.

Sedan redogör Breivik för hur det gick till när han gav upp till den första polisstyrkan som nått ön. De trodde inte på honom när han sade att han var ensam gärningsman.

Under förmiddagen fick Breivik en hel del frågor om sina känslor.

– Förstår du att detta är svårt att lyssna på för andra, frågade försvarsadvokaten Vibeke Hein Bära när rättegången inleddes i morse.

– Det är klart, det är hemska saker. Jag tror inte att jag hade klarat av att berätta om detta om jag inte stängt av känslorna och använt ett vanligt språk, svarar Breivik.

– Om du frågar mig om jag har empati och känslor, så kan jag säga att jag var rimligt normal fram till 2006 då jag inledde träningen, fortsätter han och berättar att han då började med en "dehumaniseringsstrategi" för att klara av att döda sina fiender.

– Annars klarar man inte av det mentalt.

Målsägarbiträdet Mette Yvonne Larsen påpekar att tusentals personer är berörda av hans handlingar.

– Jag kan inte begripa det lidande jag orsakat, säger Breivik.

– Jag tror inte jag skulle klara av det här rättegången utan att fjärma mig från det.

När Larsen pressar Breivik, utbrister han:

– Jag är inget psykfall utan är fullt tillräknelig.

Vad lägger du i ordet empati, undrar målsägarbiträdet Siv Hallgren.

– Det är att sätta sig in andras situation.

– Det är möjligt för mig att välja det.

Gör det då, säger målsägarbiträdet.

– Nej det kan jag inte, svarar Breivik.