Barn lobotomerades och dog

Många av dem var barn, och flera av dem dog av operationen.

Det framgår av historiska dokument, skriver Kristeligt Dagblad.

– Det som skedde med de sinnessvaga var faktiskt ännu värre än det som skedde inom psykiatrin. Bland annat utförde man många operationer på barn, ned till sexårsåldern. På anstalterna verkar hänsynen till åldern och förhållandet att hjärnan inte var fullt utvecklad hos unga inte ha spelat någon större roll, säger historikern Jesper Vaczy Kragh, som i nästa månad ger ut boken Det hvide snit.

Över 300 personer med funktionsnedsättning opererades på Rigshospitalet i Köpenhamn och Kommunhospitalet i Århus.

Totalt har 4 500 danskar lobotomerats, de flesta inom psykiatrin. Men att operationen, även kallad det vita snittet, utförts på utvecklingsstörda har inte varit känt.

Kraghs genomgång visar att 7,6 procent av patienterna från den centrala institutionen Andersvaege dog av ingreppet. En av dem var en elvaårig flicka.

Sundhetsminister Bertel Haarder (V) anser att det är viktigt att få fram fakta:

– Med nutidens ögon är det i det närmaste obegripligt att man tog de riskerna utan att vara säker på resultaten.

1983 förbjöds ingreppet i Danmark.

Även i Sverige lobotomerades barn. Bland dem fanns en sjuårig pojke i Umeå i slutet av 1940-talet. Hans diagnos var "utvecklingsstörd, hyperaktiv". Barnet dog under ingreppet.

Samma öde mötte en sjuårig flicka, också hon med utvecklingsstörning. Flickans anhöriga hade svårt att ta hand om henne och hon hamnade på lasarettets barnklinik, där hon remitterades till kirurgkliniken vid Umeå lasarett. Hon dog efter operationen.

På Umeå lasarett lobotomerades också en fyraåring och elvaåring.

Fallen har beskrivits dels i avhandlingar vid Umeå universitet, dels i Sveriges Televisions tidigare samhällsprogram Norra Magasinet.

Totalt lobotomerades cirka 4 500 personer i Sverige under perioden 1947–1966, i vissa fall utan anhörigas medgivande vilket stred mot reglerna redan då.

De vanligaste diagnoserna var manodepressivitet eller schizofreni.

En betydande del av patienterna dog. Totalt avled 52 av de 704 personer som lobotomerades mellan 1947 och 1955 vid Umedalens sjukhus, vilket motsvarar 7,4 procent.

I Norge beslöt regeringen 1996 att betala ut 100 000 norska kronor i skattefri engångsersättning till de norrmän som utsattes för lobotomi och som fortfarande var i livet. Sverige har däremot inte ersatt de drabbade. De riksdagsmotioner som har lagts fram i frågan, främst av tidigare ledamoten Dan Ericsson (KD) och Elina Linna (V), har fått avslag.

Kenneth Ögren har skrivit en avhandling vid Umeå universitet om lobotomins historia i Sverige. Enligt hans efterforskningar utfördes det allra sista ingreppet 1969.

Han beskriver den klassiska lobotomin som ett synnerligen trubbigt vapen mot psykisk sjukdom.

– Den var grov och rå och ledde till dödlighet.

Han tycker att det är särskilt beklagligt att barn behandlades.

– Barn kan ju inte påverka de val som andra gör för deras räkning.

Dåtidens psykvård hade inte mycket att sätta emot symtom som ångest, aggressivitet och självskadebeteende. Många patienter fick slentranmässigt diagnosen schizofreni.

– En standarddiagnos på 1940- och 1950-talen.

Dåvarande Medicinalstyrelsen hade tillsynsansvaret för mentalsjukhusen. De dokument som Ögren har gått igenom visar att myndighetens inspektörer kände till den höga dödlighet som följde i operationernas spår, men att vetskapen inte ledde till några åtgärder. I början av 1950-talet slog en läkare larm via pressen.

Ögren säger att det inte är känt hur många svenskar som genomgick lobotomi som fortfarande är i livet.

– Det är ju ingen som vet. Det vore ett riktigt sisyfosjobb att ta reda på det. Jag tror nog att de kan få vara i fred.