Motståndarna på samma linje

En och annan hajade till när justitieminister Beatrice Ask kläckte sin idé på det där seminariet i riksdagshuset.

Varför inte skicka kuvert i grälla färger hem till misstänkta sexbrottslingar? Gärna gredelin. Så att hustru, barn och grannar snabbt och effektivt får veta. En modern skampåle, helt enkelt.

– Det ska vara lite grand som att bli uthängd på torget, förklarade ministern.

Asks förslag under diskussionen om prostitution och sexövergrepp i mars utlöste en storm av protester från jurister och opinionsbildare.

Mest upprörd av alla blev Social­demokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström.

Äntligen fick han en klockren bekräftelse på vad han påstått i snart fyra år. Det duger inte att ha en person som inte ens är jur kand som justitieminister.

– Ta tillbaka eller avgå! krävde han.

När även statsminister Fredrik Reinfeldt tog avstånd från Beatrice Asks uttalande gjorde hon en pudel.

– Jag ångrar att jag uttryckte mig så klumpigt.

Men skadan var redan skedd. Stjärn­advokaten Thomas Bodström hade fått belägg för att hans konkurrent om posten som Sverige justitieminister inte förstår sig på grundläggande rättssäkerhet.

I valrörelsen 2010 står just rättssäkerhet och integritet i centrum för den rättspolitiska debatten. De två huvudalternativen heter Beatrice Ask (M) och Thomas Bodström (S).

I sak har de likartad syn på hur brottsligheten i Sverige ska bekämpas. Ändå är de ständigt i luven på varandra.

Bodström blev under sina sex år (2000–2006) som minister i Göran Perssons S-regering en symbol för det moderna övervakningssamhället. I EU-samarbetet drev han på för effektivare metoder i kampen mot terrorism, narkotika och sexhandel. Bland kritikerna blev Bodströmsamhället ett begrepp

Efter den borgerliga valsegern 2006 fortsatte Beatrice Ask i stort sett på samma linje.

Men som oppositionens toppnamn i rättsfrågor gör Thomas Bodström allt för att visa på olikheterna.

En grundläggande skillnad, hävdar Bodström, är att Ask bara vill bekämpa brott medan han själv slåss mot både brottsligheten och de sociala orättvisor som är brottslighetens rot.

”Tough on crime, tough on the ­cause of crime”, predikade Tony Blair när han i sin glans dagar lanserade New Labour i Storbritannien. Bodström låter ofta som ett eko.

Hans kritik i sak mot Ask handlar om två saker: Ask är passiv. Och hon struntar i rättssäkerhet och integritet.

Under ett par heta sommarveckor har de två drabbat samman i en hätsk debatt på nätet. Den började med att Thomas Bodström på sin blogg (ironiskt kallad Bodströmsamhället) ställde tio frågor till justitieministern – och fick tio motfrågor i retur.

Ordväxlingen visade bland annat:

att båda vill stärka polisen. Enligt Bodström ökade S-regeringen efter millennieskiftet antalet anställda med 2 300 personer. Enligt Ask har alliansregeringen tillfört ytterligare 2 800 poliser.

att båda vill spetsa polisens organisation mot organiserad brottslighet. Ask har skapat aktions- och underrättelsecentra i åtta städer. Bodström vill ha en nationell spjutspets, ett slags svenskt FBI.

att båda är för skärpta straff för grova våldtäkter.

att båda är positiva till den nya lagen som tillåter polisen att bugga misstänkta brottslingar.

att båda är positiva till ökad kamera­övervakning, inte minst på skolor.

På den sista punkten lade Beatrice Ask nyligen fram ett förslag som gör det lättare att få tillstånd att sätta upp kameror.

– Obegripligt att hon inte har lyssnat på oss innan! sluggade Bodström. Varför gör hon det här utspelet nu i valrörelsen?

När Beatrice Ask i mitten av juli tillsatte en utredning som ska se över brottmålsprocessen blåste Bodström till strid igen. Enligt direktiven öppnar regeringen för att åklagare ska kunna utfärda strafföreläggande inte bara för bötesbrott, utan även för sådant som kan ge fängelse.

– Jag är starkt kritisk till att man ska kunna döma människor till fängelse utan rättegång, sade han.

– Direktiven är öppna. Till skillnad från Bodström slår alliansregeringen inte fast i direktiven vad en utredning ska komma fram till, kontrade Ask.

På Thomas Bodströms ständiga angrepp har justitieministern ett återkommande svar: Och hur blir det med en rödgrön regering?

Beatrice Ask vet att en enad borgerlighet står bakom hennes politik. Och att Bodströms akilleshäl är samarbetet med Vänsterpartiet och Miljö­partiet. I grunden står Socialdemokraterna mycket närmare sina motståndare än sina samarbetspartners när det gäller brott och straff.

– Att rösta på en rödgrön regering blir som att spela roulette på rättspolitiken, hävdade Ask i sommarens upphetsade bloggdebatt med Bodström.

På en viktig punkt gav Bodström besked redan i mitten av februari. Då kallade han till presskonferens tillsammans med Alice Åström och Mehmet Kaplan, rättspolitiska talespersoner för V och MP.

Det gällde EU:s datalagringsdirektiv.

Under sin tid som justitieminister drev Bodström på hårt i Bryssel för att få fram lagstiftningen. Den tvingar tele­operatörerna att lagra mobilsamtal, sms och internettrafik i upp till två år. Syftet är att polisen ska använda trafikdatan i jakten på brottslingar.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet protesterade: Masslagringen är ett hot mot medborgarnas privatliv.

Efter maktskiftet har Bodström beskyllt regeringen för passivitet för att den ännu inte infört direktivet i Sverige. EU-kommissionen pressar på.

Kompromissen som Bodström presenterade i februari innebar att han själv backade från ståndpunkten att datan ska lagras i två år. Istället ville de rödgröna spara uppgifterna i sex månader, vilket är minigränsen i EU-direktivet.

– Vill man regera får man kompromissa, förklarade Bodström glatt.

Två veckor senare backade både V och MP från uppgörelsen och slog fast att man fortfarande vill stoppa direktivet.

När valspurten nu drar igång är Socialdemokraterna på kollisionskurs med sina partners i flera andra tunga rättsfrågor.

Både V och MP vill stoppa polisens buggning. Båda vill strama upp lagstiftningen runt kameraövervakning.

Vänsterpartiet vill införa halvtidsfrigivning, vilket betyder kortare straff för brottslingar. Partiet vill dessutom legalisera bruket av narkotika – en åsikt som Thomas Bodström knappast kan torgföra som justitie­minister.

Fast helt säkert att det blir han som får jobbet i en rödgrön regering är det inte. Bodström ska tillbringa hösten i USA med sin familj. Frågan är om Mona Sahlin vågar satsa på en justitie­minister som jobbar på distans.