Annons

Vinterns mest fruktade tillstånd

Ett illamående som ständigt snurrar runt i magen, och endast försvinner under de sekunder man ligger dubbelvikt över toaletten. Så fort man reser sig upp därifrån är det tillbaka. Sakta byggs det upp igen, tills det inte finns någon annan utväg än att ännu en gång rusa till toaletten.
Trelleborg • Publicerad 3 februari 2009
Foto: 

Det finns en sak som förenar alla svenskar - vinterkräksjukan. Eller kanske rädslan för den.

Jag har ingen aning om min beskrivning av sjukdomssymptomen stämmer överens med verkligheten. Jag har lyckats stå emot bakterierna som alla runt omkring mig fruktar år efter år. Så har det varit ända sedan första gången kvällstidningarna skrek ut hur hemsk den nya sjukdomen var. Ingen vill berätta för mig hur det känns. Så rädda är folk runt omkring mig.

Annons

Beskrivningen härovanför har jag lånat från den enda person jag träffat som varit villig att prata om hur det kändes de där tre, fyra dagarna som han låg utslagen på badrumsgolvet.

Eftersom jag sluppit det själv har jag heller aldrig blivit så där maniskt rädd för att jag ska råka andas in några kräkbaciller.

Ingen vill väl vara sjuk, men för de flesta av oss är det en omöjlighet att ta sig igenom både höstens, vinterns och vårens risksäsonger utan att få åtminstone en ordentlig förkylning. (Hur många gånger på ett är det inte förkylningstider förresten? Antingen skyller man på att vi börjar klä av oss för tidigt, att solen får bakterierna att frodas, att vi glömmer att pälsa på oss när sensommarkvällarna börjar bli kalla, eller att vi smittas lättare när vi håller oss inomhus. Och så börjar alltihop om igen).

Även om jag oftahör bekymrade kollegor, vänner och släktingar oja sig över att de inte har tid, eller ibland råd, att vara sjuka finns det hittills bara ett virus som alla är rädda för att fånga. Vinterkräksjukan.

Många är så rädda att man i deras närvaro inte får lov att säga ordet högt. Och ännu har jag som sagt bara stött på en som velat berätta om det där malande, växande illamåendet som aldrig vill ta slut.

Kanske har de rädda rätt. Jag borde kanske ha respekt för ett virus som kan stänga hela sjukhusavdelningar. Kanske är risken att fångas in av bacillerna större om man är fullständigt respektlös och pratar vitt och brett om hur det känns när man ligger där, dubbelvikt över toaletten.

I så fall kommer jag nog att vara näste man till rakning efter den här texten.

Fanny Johansson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons