Vikingalivet är ingen lek

Klädda i full vikingamundering kan det se ut som om Jenny Ägirsdotter och Krister Parmstrand från Trelleborg flyr från verkligheten. Men i själva verket upplever de den snarare djupare och mer handgripligt än de flesta. BILD:TOMAS NYBERG De historiska återskaparna är ett växande släkte på många håll i Europa. Genom hypermoderna kontakter på nätet träffas medeltidsfantaster från olika länder eller människor som för någon annan, i omvärldens ögon rollspelsaktig fantasitillvaro. För Jenny Ägirsdotter, som är väverska, började det med ett intresse för dräkthistoria. För 12-13 år sedan gick hon med i ett medeltidssällskap. - Jag sydde mig igenom vikingatiden till 1400-talet. Efter den tiden blir det för mycket flärd och korsetter, berättar hon med en rynka på näsan. Jenny har sytt kläder av lin och ull till hela familjen, och det är inget maskeradbjäfs. Förebilderna är historiska, och stilen realistisk för vanliga, knappast rika men ändå fria människor i Norden för tusen år sedan. - Den enkla, arbetande människans liv intresserar mig mest, berättar Jenny, som tycker det är urtrist att historien är full av kungar och ädlingar. Krister var länge tveksam till vikingastilen. Jenny fick tjata. - Krister jobbade och stressade för mycket. Jag trodde att vikingalivet skulle göra honom gott - och jag fick rätt! ler hon mot sin man. Nu har paret ett eget hus i Fotevikens vikingareservat, och är i full färd med att bygga till en vävstuga. Från tidiga våren tillbringar de var helg i byn, och är särskilt glada för den levande atmosfären. Här bor människor i alla åldrar - och 2000-talet lyser med sin frånvaro. Alla hus är byggda med tidstypiska material och redskap, och mobiltelefoner, ölburkar och annat modernt är bannlyst. Vissa bär glasögon - men ta fram en kamera så får du se hur snabbt ett par glasögon kan trollas bort. - Ser besökarna att det står ölburkar framme, då är det det de kommer ihåg, konstaterar Krister. - Det får inte bli Kiviks marknad, tycker Jenny. Det här är ingen lek för familjen, utan en livsstil. En som knyter an till historia, arkeologi och hantverk. Det är det som gör den så intressant. - Jag leker inte, säger Krister, jag är precis den jag är även i vanliga fall. - Grannarna i Höllviken trodde vi hörde till någon sekt. Men visst, det kan verka lite knäppt! I vikingabyn börjar man som gäst, och ropas sedan in som träl vid ett ting. Att vara träl är inte så illa som det låter, men man har inte rätt att rösta eller bygga hus, som man får om man beviljas titeln fri man. Dessförinnan är man dock "bryte", en slags förman bland trälarna. - Jag ville egentligen helst fortsätta vara träl. Bygga staket, gräva och andra skitiga jobb, det passar mig utmärkt! skrattar Krister. Jenny och Krister ser lite annorlunda på sitt dubbelliv. För henne är det en livsstil, som hon hela tiden tränger djupare i och lär sig mer om. För honom är det en social grej. - Det är något jag kan tycka har gått förlorat, att vara en del av en stor familj med vänner från åtta till åttio år, säger han. - Konstigt nog blir man mer sig själv när man klär om till vikingakläder. Alla hamnar på samma nivå, oavsett vad de gör i sina yrkesliv.