"Vi vuxna kan göra stor skillnad"

Journalisten och snart Klagstorpsbon Katia Wagner följde, som så många andra, fallet om Alexandramannen.

När hon kände att en mängd frågor inte blev besvarade i media beslöt hon sig för att själv ta reda på svaren. Hennes arbete resulterade i boken Alexandramannen. I den berättar några av tjejerna som träffade Alexandramannen hur de blev lämnade i sticket av vuxenvärlden. Men boken handlar även om en 17-årig invandrarkilles chock när han möter det svenska samhället som är en total motsats till hans hemland.

- Jag ville ta reda på vad det är som gör att unga tjejer gör så här. Att de poserar framför en webbkamera och går med på att ha sex med en vuxen man. Jag ville också veta hur en vuxen man kan tycka att det är okej att ha sex med dessa tjejer, i flera fall har de varit under 15 år.

Hon träffade därför både den dömde Alexandramannen och sex av tjejerna som träffat honom.

Hur var det att intervjua tjejerna?

- Svårt. Till en början var de helt rättegångshjärntvättade. De hade ändrat sitt språk och pratade som de trodde att vuxna förväntade sig. De var så vana vid att gå igenom vad som hänt gång på gång.

Hur fick du dem att öppna sig?

- Genom att ge dem tid. Jag träffade dem mycket och visade dem respekt helt enkelt. Det finns ett stycke i boken där en polis frågar en av tjejerna vad hon och Alexandramannen gjort. "Vi knullade." svarade hon. "Ni hade alltså samlag." sa polisen. Längre in i förhöret kunde hon inte tänka på något annat än att använda rätt ord för att inte verka vulgär.

Hittade du några gemensamma nämnare bland tjejerna du intervjuade?

- Ja, det handlar om tjejer som saknar tillitsfulla relationer till vuxna. De hade inte vuxna omkring sig att prata med. Dessa tjejer var lätta byten för Alexandramannen.

- Och så hängde de väldigt mycket på nätet, allihopa.

Är du rädd att detta kan hända igen?

- Att vuxna som har sexuella syften tar kontakt med unga på nätet händer ofta.

Vad kan föräldrar göra för att skydda sina barn?

- Jag tror inte alls på förbud och tekniska lösningar. Jag tror i stället på att prata om det som händer, att lära sina barn att hantera det som möter dem på internet.

Under arbetet med boken visade det sig att tjejerna haft det tufft under hela rättsprocessen. Flera fick inte sina målsägarbiträde förrän alla polisförhör var över. Ett och samma biträde hade tjugo tjejer. Katia Wagner anser att tjejerna har blivit svikna av vuxenvärlden både innan brotten inträffade och efteråt.

- Vi vuxna kan verkligen göra skillnad. Både hemma, i skolan, på fritidsgården och inom rättsväsendet.

Katia Wagner träffade även Alexandramannen för att höra hur han motiverade sina handlingar. Efter ett tag fick hon klart för sig att även han hade blivit lämnad i sticket - av det svenska samhället. Han kom till Sverige från Förenade arabemiraten när han var 17 år gammal. Plötsligt befann han sig i ett samhälle som han inte kände igen, förstod eller hade någon möjlighet att hantera. För honom var den sexuella öppenheten förvirrande. Han fick snabbt intrycket av att precis allt var tillåtet i Sverige.

Övergreppen han är dömd för visade han ingen ånger inför.

- Han tycker inte han har gjort något fel. Att de som han hade sex med gick med på det.

Hur var det att prata med honom om detta?

-Min roll var att ta reda på vad som hänt och hålla mig neutral. Ibland blev han arg och kallade mig för moralist. Han menade också att han inte visste om att några av tjejerna var under 15 år.

Vad kan vi göra för att förhindra att detta händer igen?

- En pappa sa till mig att han tyckte information om nätet skulle tas upp i skolan för föräldrarna, precis som alkohol och droger tas upp.

Katia Wagner, till vardags journalist på Sydsvenskan, är själv en flitig föreläsare i ämnet. På torsdag kommer hon till Trelleborg och pratar om sin bok på Parken klockan 19.