Veteraner plöjde djupa fåror i Fuglie

Det är bara några plusgrader i luften, blåser kallt och är gråmulet. Men trots avsaknaden av en hytt med modern komfort sätter ger sig en efter en på traktorerna och ger sig iväg med plogbladen i jorden. För de äldre handlar det om nostalgi och för de yngre om ett stort intresse för de gamla maskinernas enkelhet och historia.

Per Larsson, lantbrukare från Vellinge, har kommit med sin John Deere modell A från 1952.

– Jag brukar köra med den två gånger om året, en på våren och en på hösten. Och kanske någon gång mellan det därhemma.

Men i dag är han inte helt nöjd.

– Nej, jag litar inte riktigt på den, säger han innan han startar motorn igen för att köra hem och byta till en av de andra som han har i sin samling.

Arne Burehed är desto nöjdare när han ger sig iväg med sin traktor, sannolikt dagens minsta.

– Den är rolig för den är inte lik någon annan, säger han och berättar att han benämner den HPD – ”hopplockade delar”.

– Jag fick den som en skrotbunke. Sedan har jag haft isär den och satt dit en del nya grejer, som nya däck, nya skärmar och ny sits, säger han.

När han kör iväg sprätter det från den torra jorden och han försvinner snabbt längs den plöjda delen av fältet. Men det tar en stund innan han är tillbaka, och då med draghjälp.

– Jag vet inte vad som hände. Den bara stannade. Det blev rent tyst, inget ljus och ingenting, säger han och tar fram en skiftnyckel och börjar skruva.

– Den har aldrig stannat såhär förut, kanske är det batteriet, funderar han.

Det var Sven Hansson från Höllviken som kom till hans undsättning. På hans keps står det STP, en förkortning av ”Söderslätts traktorpågar”.

– Vi är helt nystartade och vi har börjat med cirkelträffar. Det är ingen annan som har det om traktorer. Vi har haft besök av Arne Burehed som kan allt om traktordelar och i maj kommer Traktortidningen till oss, säger han och tillägger att han och de andra tre i gruppen tillsammans har 150 veterantraktorer.

– Så vi är inga duvungar precis, säger han.