Annons

Ung i Trelleborg: del 5

Hon hade aldrig sett snö innan hon landade i Sverige när hon var nio. Nu bor 19-åriga Yamileth i Trelleborg, har en fot i två helt skilda kulturer och en mycket bestämd uppfattning om vad som är viktigt i livet.
Trelleborg • Publicerad 29 april 2003
BILD: TOMAS NYBERG
BILD: TOMAS NYBERGFoto: 

BILD: TOMAS NYBERG - När jag blir gammal vill jag kunna säga att jag upplevt mycket. Om jag är frisk vill jag bo med mina barn och barnbarn nära mig. Jag vill ha mycket glädje runtomkring mig och kunna bestämma och bli respekterad. Så vill Yamileth leva när hon själv blir lika gammal som de pensionärer hon nu arbetar med på äldreboendet Åldermannen. Hon kommer från Panama, ett land där äldre människor inte bor på hem som i Sverige. - Jag är uppvuxen med min mormor, min gammelmormor och min gammelmormors mor runtomkring mig. De tog ju hand om oss när vi var små, så varför skulle inte vi kunna ta hand om dem när de blir gamla? Det tycker jag är självklart. Kanske är det därför hon känner så starkt för att arbeta med omvårdnad, ett yrkesområde som många andra svenska ungdomar ratar. Yamileth har en helt annan inställning och vet varför hon är som klippt och skuren att arbeta i vården. - Jag bryr mig. Dessutom är jag pigg och har humor. Det är viktigt att kunna prata med de äldre. Det man får tillbaka genom jobbet är massor av glädje och uppskattning. Hennes mamma och bror har båda arbetat inom äldrevården och egentligen skulle Yamileth ha valt inriktningen redan på gymnasiet. Men det fanns ingen plats på den linjen i Trelleborg, så hon var tvungen att ta andrahandsvalet handel och administration. Efter gymnasiet fick hon ändå möjlighet att arbeta inom äldreomsorgen, via en praktikplats som arbetsförmedlingen ordnade. - Här på Åldermannen har jag blivit väldigt bra mottagen. Jag är förvånad över hur nyfikna många av de äldre är på mig, säger Yamileth med ett stort leende. - De har inte sett så många bruna förr och jag blir hela tiden ombedd att berätta om mitt hemland, vad vi äter där, hur det ser ut och så. Det är kul. Yamileth var nio år när hon landade i Sverige. Det var november och snö på marken. Hennes mamma och pappa hade redan flyttat hit och väntade på henne. - Jag fick en chock när jag såg snön och kände kylan. Jag trodde att jag landat i en frysbox, skrattar hon. - I Panama är det sommar året runt och när mormor blev tillsagd att ta på mig ordentligt innan hon satte mig på flyget fick jag en t-shirt och ett par piratbyxor. Det var mycket kläder för att vara Panama. Hennes liv i Sverige började i Småland där hon snabbt fick vänner och lärde sig språket. Lärarna insåg snart att hon var duktig och efter en tid hade hon hunnit ikapp sina svenska klasskamrater. - När jag började åttan flyttade vi till Trelleborg. I början vantrivdes jag, mest för att jag saknade mina gamla vänner. Men man vänjer sig ju, det gör man alltid. Nu är Yamileth 19 år och är en självständig tjej med stark utstrålning och en vuxen attityd till livet. Hon är rak och öppen och säger att hon har lätt att uppfatta hur kemin stämmer med olika personer. Hon har haft få problem med kommentarer kring hennes bakgrund. - Redan i Småland fick jag lära mig att stå emot. Om någon kommenterade att jag är brunare kontrade jag med att säga att jag slipper lägga pengar på semester för att sola.  Efter gymnasiet hade hon en stark önskan att hitta en egen lägenhet och flytta hemifrån. - Jag hade en otrolig tur. En kompis tipsade mig om en liten lägenhet som hyrs ut privat och jag fick den. Det var inflyttning inom en vecka, så det gick väldigt snabbt. Men hon har inte flyttat någon lång bit från familjen och de fyra syskonen. Visst uppskattar hon att det är tyst och lugnt när hon kommer hem, men familjen är viktig för henne. - Många kanske vill flytta hemifrån snabbt för att slippa reglerna och så, men när man väl bor själv är det mycket man saknar. Doften av bullar och att ens fyraåriga syskon kommer in och väcker en på morgonen. - Jag vill kunna springa hem och äta mammas goda mat. Och mina småsyskon är ofta här med mig. Förutom familjen är det en vårdutbildning som lockar henne att stanna kvar i Trelleborg, annars tillbringar hon sin lediga tid i Malmö, hos pojkvännen. - Här i Trelleborg finns det inget att göra om man är över 18. För mig är det viktigt att ta vara på tiden, att göra något av livet. För Yamileth innebär det att gå ut och äta, plugga, träffa vänner och resa. Drömmen är att kunna återvända till Panama, för att se vad som har hänt under de tio år hon varit borta från landet. - Jag har inte träffat min mormor på tio år. Jag vill kunna sitta ner med henne och höra historierna om allt som hänt sedan jag flyttade. Jag vill också se hur landet har förändrats. - Panama kommer alltid att vara mitt hemland. Jag har två språk, spanska och svenska. Det vill jag ta vara på. Yamileth växte upp i en katolsk miljö, med en djupt troende mamma och mormor. Tron bär hon själv med sig, men tycker det känns konstigt att gå i kyrkan i Sverige. - Visserligen finns det en katolsk kyrka i Trelleborg nu, men det är inte samma sak för mig. Dessutom tror jag inte att man måste gå i kyrkan för att vara troende. Man kan ändå be till Gud när man behöver det och man vet vad som är rätt eller fel. Samma genomtänkta inställning har Yamileth till familj och barn. Redan nu är hon van vid barn eftersom hon har mycket yngre småsyskon som hon tar hand om ibland. Men det är ingen brådska med det egna familjebildandet. - Visst vill jag har barn, men först vill jag utbilda mig till undersköterska så jag har en stabil grund att stå på. Och så ska man vara riktigt säker på vem man vill gifta sig med. Det måste vara den rätte, för skilsmässa finns inte för mig. Man gifter sig bara en gång.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons