Ung i Trelleborg - Del 1
BILD: TOMAS NYBERG Hästen Hardy och ljudteknik upptar det mesta av 17-åriga Lisa Holmgrens tid just nu. Hon bor i en villa i byn Västra Vemmerlöv, med mamma Boel och schabradoren Maja. I stallet på gården mittemot står sjuårige Hardy, en häst som Lisa köpte när han var fyra. Hon har ridit in honom nästan helt själv. Drömmen om en egen häst var inte svår att sätta i verket med ett stall några meter från ytterdörren och en trädgård som gränsar till vidsträckta fält och åkrar. Samtidigt kan det ha sina nackdelar att vara tonåring och bo en bit från stan. Särskilt om man inte har körkort. - Det går ju knappt några bussar här ute, så man får engagera familjen när man ska någonstans. Börjar skolan tidigt kan jag åka in till stan med morgonens enda buss, men sovmorgnar kan man glömma. Då gäller det att mamma kan köra, annars får det bli cykel. - Det är ett helt projekt när man ska någonstans. Ibland har jag gått hem från stan. Det tar en timme, men det är okej. Man har ju inget val. I maj nalkas äntligen den efterlängtade födelsedagen då Lisa kan köra upp och därefter själv börja ta bilen när hon och Hardy ska träna dressyr i Anderslöv. Många ungdomar flyttar från Trelleborg efter gymnasiet, främst för att det inte finns någon högskoleutbildning i stan. Men Lisa tror att de flesta vill tillbaka efter ett tag. - När de ska skaffa familj och hus vill nog många flytta hit igen. Men det är bra att komma ut och se sig om först. Även om hon själv har ett år kvar på medialinjen i Vellinge har Lisa redan en klar uppfattning om vart vägarna bär efter gymnasiet. - Först ska jag tågluffa i England, Skottland och på Irland med en väninna Därefter vill jag jobba med hästar ett år i Tyskland. De har de duktigaste tränarna och tyskarna är också överlägset bäst på dressyr. - Sedan vill jag gärna gå en hästterapiutbildning i Eskilstuna och lära mig akupunktur och kotknackning för hästar. Utbildningen är ett och ett halvt år och kostar 200.000 men det kan det vara värt, tycker Lisa. - Jag tror det finns en marknad för det. Jag fick själv hjälp av en hästterapeut som hittade en skadad muskel på Hardy när han mådde dåligt. Att det blev medieutbildning på gymnasiet var mest för att hon tyckte det var viktigt att ha en annan utbildning än hästar att luta sig mot. - Men i dag ångrar jag nästan att jag valde det. Jag ville plugga foto, men när jag började hade de lagt ner den inriktningen. Då valde jag ljud, mest för att de andra inriktningarna inte alls passade mig. I dag hade jag kanske valt en bredare utbildning, som samhällsprogrammet, i stället. Som så många andra Trelleborgsungdomar läser Lisa på Sundsgymnasiet i Vellinge. - Där råder en strikt hierarki. Vi kallas trash där, Trelleborgstrash från slummen. Om man dessutom som jag går media anses man, precis som esteteleverna, vara lite udda. Och kommer man från landet hörs det extra tydligt. Hade det funnits en möjlighet hade jag hellre gått i Trelleborg, där alla känner varandra. Men på en punkt har hon ett klart försprång, även på Sundsgymnasiet. - Jag talar bra engelska eftersom jag bodde fyra år i Barcelona och gick i en amerikansk skola i första och andra klass. I början sprang jag hem gråtande eftersom jag inte förstod vad de sa i skolan, men efter ett tag lärde jag mig både spanska och engelska. - När jag var åtta och vi flyttade hem igen pratade jag usel svenska. Kan du passera mig vattnet...Såna uttryck sa jag. Kan det då inte kännas begränsande ibland om man är 17 år, bor en bit från stan och nöjesutbud och har en häst att ta hand om varenda dag? - Jag har aldrig velat bo i en storstad. Visst, jag vet många i stan som festar, super och knarkar på helgerna, men det intresserar inte mig. Jag har många kompisar här runtomkring som jag kan träffa, annars går det lika bra att hyra en film och stanna hemma en kväll. Sen får man hitta på andra saker som att sticka till mossen och bada eller palla jordgubbar. - Fast visst kan det kännas begränsande ibland, särskilt på senaste tiden. Men när jag ska ut och resa har min väninna Jonna lovat att ta hand om Hardy. Hon är redan helt förälskad i honom. Myten om hästtjejer är att hela livet kretsar kring just hästar, men Lisa känner inte riktigt igen sig i det. - Nja, jag har väldigt olika vänner och vi pratar om allt möjligt. Någon är politiskt engagerad, en annan gillar mode. Visst blir det hästsnack, men inte jämt. När vi kommer in på killar medger hon att det kan bli vissa problem med att bo på landet. Men inte värre än att det går att lösa. - Min förre pojkvän var från Simremarken. Han brukade cykla hit och sedan hjälpte han mig i stallet och följde med mig på tävlingar. Men fast sällskap och barn ligger ändå långt, långt fram i tiden. - Kanske när jag är trettio, jag vet inte. Jag vill ju ta över mormors gård på sikt och jobba med hästar. Men det krävs mycket pengar till det, så jag får väl gifta mig med nån rik bonde... - Men först ska jag ut i världen och busa!
