De är är i mångt och mycket en familjeaffär, Anderslövsbaserade fyrmannabandet Tungsten. Men de tänker själva knappt på det längre.

Det kan vara en viss tröst för alla pappor där ute att även en rockstjärnepappa kan vara pinsam. Bröderna Niklas och Kalle Johanssons pappa Anders Johansson är känd från trumpallen bakom bland annat Yngwie Malmsteen, Manowar och Hammerfall.

– Jag får ju skäll av killarna, ”måste du hålla på så där i kaféer och sånt”, berättar Anders Johansson.

– Jag hörde när Niklas blev intervjuad nånstans, fortsätter han. Och de frågade honom ”hur är det att spela med en legend i bandet, som dessutom är din pappa?”. Och han svarade ”han kanske är en legend för dig, men för mig är han min pappa. Hur kul skulle du tycka det var att ha din pappa med i ditt band?”

De andra killarna, som också innefattar sångaren Mike Anderson från Helsingborg, skrattar gott.

– Lite jobbigt kan det vara, medger Niklas Johansson, bandets gitarrist. Men vettigt också ibland. Det var ju bra när han försökte lära oss saker om musikbranschen. Men att få höra ”ta på dig säkerhetsbältet” och ”drick inte läsk” och sånt, det är bara tråkigt. Det är bra att ha en förebild som ändå har gjort någonting i branschen, men en farsa som gnäller om att man dricker för mycket socker...

– Ibland tror jag att jag och Anders är mer omogna än de unga killarna, inflikar Mike Anderson.

– Det känns som att vi är den äldre generationen, nickar Niklas Johansson. Vi är de skötsamma. Någon gång har vi bett om eget flyg, för att slippa åka med de andra.

Redan tidigt i bandets karriär, när de kallade sig Strokkur och ännu inte fått kontrakt med skivbolaget Arising Empire, började de jaga ett eget sound. Bröderna Kalle och Niklas insåg att det inte var någon idé att försöka bli mer tekniskt skickliga än Yngwie Malmsteen. Det var någon annan ingrediens som skulle till.

Så hörde de pappa Anders och hans bror Jens repa inför projektet ”Jazz på svenska”, där de spelar folkvisor i samma stil som deras pappa Jan. Kalle och Niklas letade upp noter till gamla folkvisor, lade på tunga gitarrer och gjorde en demo. Och jo, någonstans på något USB-minne finns en metalversion av farfars klassiker ”Visa från Utanmyra”. Men just den blev för ”ostig” för att ges ut, tycker de.

– Annars tyckte jag det lät skitbra och sa ”fortsätt med det grabbar”, minns Anders.

– Det finns ju en miljon band som är hur schyssta som helst. Så vi måste sticka ut på något sätt, konstaterar han.

Tungstens inmutade område är melodisk metal, med slingor och instrumentering från nordisk folkmusik men i övrigt gott om tuggande gitarrer och dubbla baskaggar. Metalmörker möter fantasyljus och folkton. Låten ”Fairies Dance” från bandets andra platta har över fyra miljoner lyssningar på Spotify.

– När det blir för platt och för likt något annat så lägger vi ner den idén, säger Anders Johansson. Men vi får höra det mer och mer, att vi inte låter som något annat.

– Många recensenter säger om nya plattan att vi är väldigt breda, berättar Mike Anderson. Vi har allt ifrån så kallad ”folkmetal”, som är de här nordiska melodierna, till industrimetal, via melodisk metal. Och vi tycker att vi lyckats knyta ihop den påsen på ett snyggt sätt. Nya plattan är väl lite kvitto på ett gott jobb.

– Man vill försöka vara först med något, säger Niklas Johansson, som hoppas att bandets låtar ska bli nya ”folkvisor” någon gång i framtiden.

– Vi kunde ju lira power metal, men varför skulle vi? frågar han sig. Det finns ju redan så många som gör det bra. AC/DC hade en egen grej. Alla andra band som låter som AC/DC tycker man ju inte om. Man ser dem bara som kopior.

På nätet växer antalet följare. Och även om Tungsten fortfarande är mer kända på svensk hemmaplan så är bilden på väg att ändras.

– Utlandet står för dörren, säger Mike. Vi ligger på ett tyskt bolag men har gjort många spelningar i Sverige, och jag tror att vi är större här. Men vi är på gång ute i Europa mer och mer. Från slutet av februari till mitten av mars turnerar vi i Tyskland, Frankrike, Schweiz, Belgien och Holland.

Tungsten är en demokrati, där majoriteten måste vara för en idé. De delar också alla inkomster lika. Mike Anderson skriver oftast texterna, men de flesta låtarna står bröderna Johansson för. Trots att ”Bliss” släpptes i somras har duon redan gott om låtar klara till album nummer fyra.

– Det känns konstigt att säga att det är tack vare pandemin som vi hunnit göra så mycket, säger Mike Anderson. Men jag tror aldrig att vi hade hunnit tre plattor annars.

– Jag är väl den som gör minst, reflekterar Anders Johansson. Jag har medvetet tagit ett steg tillbaka. För att inte lägga mig i allting. Dessutom blir det ofta pannkaka när jag gör grejor. Det blir bara fusion och progressivt.

– Det är därför vi har ”young boysen” i bandet. De är mer inne i det moderna, de vet bättre vad som gäller nu. Det är tydligen inte Deep Purple längre, säger de.