Annons

Trelleborgare i världen - Argentina

Som diplomat har trelleborgaren Peter Ahlgren tjänat svenska staten i snart 40 år.
Trelleborg • Publicerad 16 juni 2003
BILD: PER WESTRUP
BILD: PER WESTRUPFoto: 

Han har bott och arbetat i över tio länder runtom hela världen. Om några år går han i pension och då bär flyttlasset hem till till Trelleborg igen, till gården i Böste. BILD: PER WESTRUP Det är torsdag förmiddag den 24 april, bara tre dagar före alla argentinare går till valurnorna för att välja en ny president. Solen lyser men värmer inte lika starkt som för en månad sedan. De kylslagna vindarna som drar upp från sydpolen är en vink om att vintern är i antågande här i de sydligaste delarna av halvklotet. Argentina, som för hundra år sedan var världens sjätte rikaste land, genomgår nu sin allvarligaste kris någonsin, såväl ekonomiskt som politiskt, socialt och etiskt. Med företagsekonomiska termer gick landet mer eller mindre i konkurs för ett och ett halvt år sedan. Ekonomin befann sig i fritt fall och följden blev kaos. Arbetslösheten är i dag rekordstor. Statsskulden och kriminaliteten ökar medan den argentinska peson har sjunkit med över 70 procent. Det har medfört lägre reallöner för de lyckliga som fortfarande har ett arbete att gå till. Men det som trots allt är det värsta är korruptionen. Den genomsyrar hela samhället och beskrivs som en cancertumör som breder ut sig och lamslår hela landet. Den ekonomiska krisen visar sig i form av uteliggare, tiggare och desperata gatuförsäljare som förföljer en med det krims-krams de försöker sälja. Mitt i detta kaos, bara några kvarter från presidentpalatset Casa Rosada, arbetar trelleborgaren och ambassadrådet Peter Ahlgren, 63 år. Han tar emot på Svenska Ambassaden. Det första man ser är två tavlor som hänger på väggen, en på kungen och den andra på drottningen. Väggarna är fulla av tavlor som har anknytning till Sverige på ett eller annat sätt. På Peters rum hänger ett fotografi på Öresundsbron. - Det är inte bara för jag är skåning, jag sprang nämligen första broloppet, förklarar han och pekar på bron. Plötsligt ringer det. Han går ut och kommer tillbaks efter en liten stund. - Du får ursäkta, det är mycket nu, med valet och allt. Det är många i Sverige som vill ha en lägesrapport, säger han vänligt samtidigt som han stänger av telefonen för att slippa bli störd igen. Att arbeta som diplomat är tufft, menar Peter. De är många som rycker och drar i en. Dessutom måste man vara något av en entreprenör och ha förmågan att bygga ett eget nätverk av kontakter. - Utan kontakter är det svårt att få något uträttat. Det kan låta glamouröst att gå på cocktailbjudningar, men det är där du knyter upp nya kontakter och stärker dina redan etablerade, förklarar han på klingande skånska, som han bibehållit intakt trots att han inte bott i Sverige sedan 1964 då han började på UD. BILD: PER WESTRUP Yrkesvalet var inte helt självklart. Efter universitetet fick han jobb på Trelleborgs Gummifabrik, på exportavdelningen. Peter hade förmånen att arbeta under de legendariska cheferna Kjell Larsson och Fredrik Bergström. Han arbetade där två år och trivdes mycket bra. Men som alla trelleborgare ville han ut i världen, därför sökte han sig till UD. Han skickades först till Marocko och sedan har det bara rullat på, Mellanösten, Europa och framför allt Latinamerika. Han har träffat de flesta av de beryktade, latinamerikanska diktatorerna, Pinochet i Chile och Videla i Argentina, bara för att nämna några. - De är konstigt. Under vissa omständigheter kunde de vara trevliga och charmiga, men så fort det gällde politik och deras arbete blev de annolunda, principfasta och hårda mot oliktänkande. De förvandlades till slaktare, berättar Peter och fortsätter: - Speciellt minns jag en överste i argentinska armén, som både var ökänd och såg fruktansvärd ut. En gång när jag var på officiellt besök på hans kontor pratade han allvarligt och såg ut som att detta var en ingen karl som la fingrarna emellan. När telefonen ringde och det visade sig att det var hans fru som ville att han skulle handla på vägen hem förändrades han till den gode och snälle maken, och hans röst blev nästan undfallande. I Buenos Aires har Peter och hans fru Helga bott i fem år och de trivs alldeles utmärkt. - Det är en vacker stad, många gröna parker och ett stort kulturutbud, säger han. Teatro Colón är fantastiskt. Visste du att Birgit Nilsson älskade att sjunga där? Men det är arbetet som gör att han trivs. Han har alltid gillat sitt yrke som diplomat. Det är varierande, den ena dagen är inte den andra lik. - Jag får hålla på med ett brett spektrum av ämnen: politik, ekonomi, kultur och handel, och så får jag lära känna nya länder och nya kulturer, säger han, och utstrålar en förnöjdsamhet över tillvaron att man nästan blir lite avundsjuk. Han betonar att det allra viktigaste är att man är samspelt med övriga familjemedlemmar. Om inte alla trivs med det kringflackande livet som diplomatyrket innebär blir det jobbigt. Många av hans kolleger har funnit sig i en situation där de helt enkelt fått välja mellan arbetet eller familjen. Nu går emellertid hans karriär mot ett slut. Han har precis fyllt 63 år och endast ett uppdrag till tänker han genomföra. I september börjar han arbeta som ambassadråd vid Svenska Ambassaden i Alger, Algeriet. Sedan tänker han och hans fru flytta till deras gård i Böste utanför Trelleborg, som de köpte för några år sedan. - En gång trelleborgare, alltid trelleborgare, säger han och skrattar. Text: Per Westrup

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons