"Tempot har skruvats upp"

"Det här är bankhallen. Det är en central mötesplats i riksdagen", säger Catherine Persson medan hon går över stengolvet till garderoben för hänga av sig kappan.
Trelleborg • Publicerad 18 augusti 2006

Hon drar av sig sina fotriktiga skor, lägger i strumporna och tar på ett par turkosa pumps med låg klack.

Klockan är tio en torsdagsförmiddag och Catherine Persson har precis avslutat ett möte med socialutskottet där hon sitter som ordinarie ledamot.

– Torsdagar har vi ofta först frukostmöte i vår s-utskottsgrupp med socialminister Berit Andnor eller folkhälsominister Morgan Johansson. Vi går igenom vad som är aktuellt inom deras område, men även lagförslag och motioner. Socialutskottet är ett av de mest motionstyngda utskotten, säger Catherine Persson medan vi fortsätter mot riksdagens matsal.

Hon är klädd i dräkt, kavaj och kjol, en ljust turkos top med strasspärlor över bröstet. Läpparna är läppstiftsröda och handväskan hänger över axeln. Klack, klack, klack låter det medan hon stegar mot rulltrappan till caféet.

Tomas Eneroth, partikollega och ordförande i socialförsäkringsutskottet, kommer förbi när vi har slagit oss ned. Han ska delta i en debatt i Älvsjö om rehabilitering och behöver briefas av Catherine. Som ledamot i socialutskottet har hon särskilt ansvar för tandvårdsfrågor och handikappfrågor. – I första hand är vi riksdagsledamöter allmänpolitiker. Men det är klart att man blir extra insatt i de frågor som behandlas i det egna utskottet, säger Catherine medan partikollegan försvinner bort med en kopp kaffe i näven.

Helt plötsligt fylls caféet av folk, utskottsledamöter som kommer från sina möten. Sorlet stiger och borden blir upptagna. Här gör alla ungefär samma sak samtidigt, upplyser Catherine. Och hennes dagar är späckade. Nu när det är valår ökar aktiviteten ytterligare.

– Föreningar och organisationer är mer aktiva och vi är ute mer under ett valår, säger Catherine och fortsätter att berätta om sin arbetsvecka:

– Måndagar är jag i den egna valkretsen, om jag inte är anlitad att tala på en konferens eller inbjuden till en debatt. Tisdagar, onsdagar och torsdagar är jag alltid i Stockholm. Rätt många fredagar också.

Tisdagar brukar vara de längsta dagarna för Catherine. Klockan elva sammanträder utskotten, även socialutskottet. Innan dess träffas de sju ledamöterna i den socialdemokratiska utskottsgruppen tillsammans med vård- och omsorgsminister Ylva Johansson.

– Då diskuterar vi kommande politik och exempelvis vem som ska ta vilka debatter. Efter utskottsmötet vid halv ett är det lunch. Om jag inte har något annat inbokat så försöker jag att hinna gå igenom min post på eftermiddagen. – Det brukar vara kaos. De flesta riksdagsledamöter får jättemycket post och ungefär 100 mejl varje dag. Det är omöjligt att gå igenom allt. Vi har heller ingen skyldighet att registrera inkommande post. Riksdagen är ingen myndighet, säger hon.

Vid halv fem på tisdagar sammanträder den socialdemokratiska riksdagsgruppen då statsråden redogör för lagförslag och aktuella frågor. På kvällen har Catherine ofta besök inbokade på exempelvis Apoteksbolaget eller Läkemedelsverket.

– Mellan klockan tio och tolv på tisdagskvällen brukar jag vara hemma i riksdagens övernattningslägenhet. Det är en ganska typisk tisdag, säger Catherine Persson lugnt.

Hon uppskattar att hon har en genomsnittlig arbetsdag på ungefär tolv timmar. Hon veckopendlar från Trelleborg och med resandet inräknat kan dagarna bli riktigt långa. Även när hon är "ledig" kan hon vara inbjuden att tala hos föreningar eller delta i debatter om till exempel handikappolitiska frågor.

– Visst, jag jobbar mycket mer än 40 timmar i veckan. Här i Stockholm har jag ju inte heller mitt privatliv. Men att vara politiker är en livsstil. Riksdagsledamot är man dygnets alla timmar. Det är ett förtroendeuppdrag och inte en anställning, säger hon.

I januari firade Catherine Persson tioårsjubileum som riksdagsledamot. Redan 1996 hade hon lång erfarenhet av kommunpolitiskt arbete. Med sina då fyra år bakom sig som ordförande i socialnämnden i Trelleborg hade hon hyfsad koll på hur det politiska maskineriet fungerade. Men mycket har förändrats. – Tempot i politiken och hela samhället har skruvats upp. Det är något som jag har märkt på de tio åren. Något som även medierna medverkat till. Man utkräver ansvar och snabb handling. Men en fråga på Aftonbladets löpsedel blir ju inaktuell på bara några timmar. Det bidrar till en hets som inte är bra, säger hon.

Med tiden har hon fått mer respekt för att förändringar kan åstadkommas på olika sätt. Hon kan mer, får saker gjorda snabbare och har hunnit bygga upp ett nätverk. Catherine tycker att hon har stora möjligheter att påverka politiken som enskild riksdagsledamot.

– Särskilt frågor som jag själv jobbar mycket med. Jag kan prata med den ansvarige ministern, lobba inom partiet och arbeta med intresseorganisationer som har mycket makt. Kunskap är viktigt. Ju mer du vet desto lättare är det att argumentera. Men framförallt är politik ett lagarbete. Att bygga ett samhälle är något man gör tillsammans med andra.

Hon saknar ibland det kommunalpolitiska perspektivet. Mest för att det är mer operativt, nära medborgarna.

– I riksdagen är jag lagstiftare, inte genomförare. Här är man en del av en helhet på ett annat sätt, säger hon.

– Personfixeringen och pressen från medierna ökar. Det gäller att ha skinn på näsan. Det som gör mig mest ledsen är att många behandlar en respektlöst bara för att man är politiker. Men vill vi ha förhärdade och kallhamrade människor som politiker? Jag tror inte att det är bra.

Catherine menar att hon i första hand är riksdagsledamot för hela Sverige. – Det är en vanlig missuppfattning att jag särskilt ska driva frågor som rör Skåne eller Trelleborg. Tanken med valkretsarna är att hela Sverige ska vara representerat i riksdagen. Vi ledamöter ska förmedla en bild om förutsättningarna där vi bor som sedan kan ligga till grund för vettiga beslut, säger hon.

Ett frustrerande moment i riksdagsarbetet kan vara att de beslut som fattas inte alltid får praktiska konsekvenser, menar Catherine.

– Det är inte alltid riksdagen känns som maktens centrum. Människor tror kanske att vi bara kan fixa saker. Men ofta fattar vi beslut som sedan ska tolkas av flera hundra, kanske flera tusen tjänstemän. Ibland upplever tjänstemännen besluten som otydliga, eller så kanske de helt enkelt inte vill tillämpa dem. Det kan kännas jobbigt, säger hon.

Under den senaste mandatperioden har Catherine Persson lagt 69 motioner. Merparten har handlat om hälso-, sjukvård och funktionshinder men även sjöfarts- och trafikfrågor. Ett fåtal har fått bifall i kammaren. Men enligt Catherine är det inget ovanligt.

– Nästan alla motioner avslås. Mest är de ett sätt för oppositionen att visa upp sin politik. Att motionera kan vara ett sätt för en enskild riksdagsledamot att profilera sig och väcka frågor. Tillhörande regeringspartiet får jag i regel inte motionera i eget utskott och får heller inte lägga motioner som bryter mot budgetuppgörelsen med vänster- och miljöpartiet.

– Mycket av mitt arbete sker innan en proposition blir skriven men det jobbet syns ju inte. Det är hopplöst när ni journalister sätter poäng efter antalet motioner. Catherine föddes i Malmö men växte upp på Fagerängen och Tallvägen i Trelleborg. En miljö som hon menar att hon har präglats av. När hon gick på Söderslättsgymnasiet tyckte hon och hennes kompisar att Näset-ungarna var stroppiga. Och Muf-dominansen på skolan fick henne snarare att bli mer socialdemokrat. När Catherine började jobba som sjuksköterska slogs hon av de orättvist låga kvinnolönerna. Hon engagerade sig fackligt. Så småningom blev hon mer och mer politiskt aktiv i Trelleborgs kommun.

Att värna om de svaga i samhället har alltid legat henne varmt om hjärtat. Hon återkommer ständigt till vikten av att bevara och utveckla välfärdssamhället.

– Jag blir förbannad av att saker och ting är orättvisa, att folk fortsätter att ramla mellan olika myndigheters stolar. I valet 1998 frågade en journalist mig om det inte var tråkigt att vara politiker i Sverige eftersom vi har det så bra. Jag svarade att rättvisa är något som vi hela tiden måste hålla i. Det finns alltid någon som vill sänka sjukpenningen eller skatten jättemycket. Vi måste kämpa hela tiden. Vi blir aldrig färdiga.

Jessica Bloem Pettersson

0410-545 31

jessica.bloem.pettersson@allehandasyd.se

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.