Annons

Teknik med anor från Rom

Vagn Scharlings är tävlingscyklisten som sadlat om och blivit konstnär. På söndagen är det vernissage för hans nya utställning på Galleri New Form.
Trelleborg • Publicerad 3 juni 2009
Vagn Scharling gillar tanken på att flera av hans stentavleliknande verk ser ut som om de var huggna rätt ur väggen på något hus i Toscana. Foto: Claes Nyberg
Vagn Scharling gillar tanken på att flera av hans stentavleliknande verk ser ut som om de var huggna rätt ur väggen på något hus i Toscana. Foto: Claes NybergFoto: 

Danske konstnären Vagn Scharlings utställning av marmorverk är inte bara hans första i Sverige. Det är också den första utställning som skräddarsytts för lokalerna, efter att Vagn känt in dem. Och vad kände konstnären i Gislövs Strandmark? Kärlek och välkomnande. Det blev inga landskap i utställningen, utan ömsinta verk på temat "Time for love".

– Jag tycker folk är stressade, förklarar konstnären. De glömmer att ha tid för kärleken i sina liv.

Annons

Vagn Scharling har en udda bakgrund, och många strängar på sin lyra. Efter att ha varit tävlingscyklist, med världsrekord i att cykla längst under 24 timmar (och en seger i Trelleborgs Tredagars 1977), sadlade han om och blev konstnär och coach åt såväl cyklister som näringslivet.

Under proffsåren talade han dock tyst om sin vurm för konsten.

– Då skulle man vara en hård cykelkille. Att måla är något feminint, förklarar Vagn.

Parallellerna till näringslivet finns där, menar han, i idrottsmannens förmåga att formulera mål, planlägga och utvärdera. Däri finns faktiskt en stor skillnad mellan manligt och kvinnligt, menar konstnären, väl medveten om att han sticker ut hakan:

– Kvinnor planlägger noga, oftast mer än män, säger han. Och sedan håller de fast vid planen. Män är latare, men bättre på att anpassa sig till de förändringar som alltid inträffar.

"Time for love" upptar inte minst temat manligt och kvinnligt. Kvinnofigurer tonar fram bland rörelserna i Vagn Scharlings skrovliga, rustika marmorverk.

Med marmor menas då inte det blänkande material man finner i exempelvis galleriets golv. Utan en stelnad, gipsliknande pasta av slipdamm från ett marmorbrott. Receptet kommer från beskrivningar av Leonardo Da Vinci, som fick det från det gamla Rom. Pompejis fresker är enligt Vagn Scharling gjorda på marmor. Det är därför de går att beundra än i dag.

– Kalk är syrligt, marmor basiskt, förklarar han. Därför bleknar kalk med tiden. Men ska det hålla i 100 år och mer så ska man ha marmor, säger Vagn, som är ensam om sin teknik.

Några verk har Vagn skapat ihop med Malmökonstnärinnan Saryn Muldrow. Var för sig har de jobbat på samma verk, med två regler: Man får måla över saker man inte gillar, men slutresultatet ska godkännas av båda.

– Något sker. Men riktigt vad vet man inte, berättar Vagn Schörling, nöjd över att ha gett det oväntade spelrum i sin konst.

Lars Thulin
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons