Teamet Troell trollbinder

Kollegor har de egentligen aldrig varit tidigare, förutom när de för snart tio år sedan gjorde Drömmar i Söder, 92, 8 mhz, dokumentärfilmen om Radio SMF.

Inte förrän nu när de har arbetat tillsammans med filmen Maria Larssons eviga ögonblick. Agneta har fått fram en första klassens släktforskningsstory, som finns nedtecknad i boken Att människan levde, som är utgiven på PQR förlag. Och Jan har därefter tagit vid, skrivit repliker och regisserat filmen om Maria Larsson.

De är ett team, helt enkelt.

- Vi har inte suttit tätt intill varandra och jobbat direkt. Jag har sutitt på min plats och bearbetat mitt manus, medan Jan har suttit och klippt i sitt rum. Stor hjälp har vi haft av författaren Niklas Rådström som hjälpt oss åtskilligt med manuset, berättar Agneta.

Fröet till boken omMaria Larsson föddes för över 20 år sedan. Agneta höll idén för sig själv, forskade och skrev manus men kunde aldrig få tiden att räcka till för att få hela materialet färdig. Lyckligtvis kunde hon få struktur på alla detaljer tack vare uppmuntran från Svenska filminstitutet.

"Du får aldrig ge bort den här historien till någon annan än mig", sade Jan.

Så blev det.

Boken Att människan levde kom ut och därefter filmen om Maria Larsson.

Vi träffar paret Troell hemma i deras kök i Smyge.

- Utan den här historien som Agneta har tagit fram hade det här aldrig kunnat bli någon film. Agneta har gjort ett utmärkt arbete, tycker han.

- Det är första gången jag arbetar med Jan på det här sättet. Han är så smart! Det har jag upptäckt och Jan är baddare på att skriva repliker, berömmer hon.

Många tror att Agnetaär den sociala, utåtriktade av Troellparet, medan Jan är den inbundne, blyge drömmaren som arbetar med det visuella och gör sin hustrus text till film. Men det håller de inte med om själva:

- Nej! Riktigt så är det inte. Jan engagerar sig väldigt mycket i texten, säger Agneta och fortsätter förklara:

- Jan arbetar verkligen med texten. Blyg är han inte. Ibland, under inspelningarna, kan han vakna mitt i natten och nästan vråla ut repliken han just kommit på.

- Och Agneta har hjälpt mig en del med att pussla ihop scenerna i rätt ordning under inspelningsarbetet, tillägger han.

Jan är inte sen med att säga att Agneta inte alltid är så frispråkig som man från första början kanske tror:

- Hon är tyst om sina projekt och yppar inte så mycket förrän det börjar bli färdigt. Agneta brukar hålla det för sig själv. Hon är som en mussla.

30 år har gått sedan de träffades på Söderhavsön Bora Bora. Året var 1978 och Jan regisserade långfilmen Orkanen.

Agneta hängde med ditmed en väninna, som var journalist på Expressen. Agneta som då jobbat som journalist och även inom reklambranschen låtsades att hon var fotograf. Men Agneta var inte ens ackrediterad till filminspelningen. Förgäves försökte hon få Jan Troell att ge en intervju.

- Mia Farrow och flera andra storheter inom filmen ställde upp för en intervju - men inte Jan Troell!

Men de blev inget par på ön.

Det skulle dröja. Ett par blev de först på en dejt vid Waterloo Station i London. Agneta berättar med glädje i blicken:

- Jag blev kär i Jan, som jag tyckte var så snäll och hade så vackra ögon, redan i Söderhavet, men han märkte inte det då. Inte förrän jag stämde träff med honom vid Picadilly Circus i London. Jag skrev ett kort och hotade med att ha ihjäl honom om han inte dök upp där. Det kan tyckas hårt i dag. Men vi sågs i London. Och vi blev ett par!

Filmen om Maria Larsson har fått biopublikens applåder och ett rikligt guldbaggeregn. Det är paret Troell väldigt glada för. En strid ström av brev och mejl får de varje vecka från både unga och gamla som sett filmen.

Men att Maria Larssonseviga ögonblick inte har chans att få en Oscar bekommer inte Jan.

- Det hade varit roligt om filmen fått en Oscar. Men jag ser inte det här som något misslyckande. Att bli nominerad till en Oscar är närmast som ett lotteri. I stället gläds jag åt att så många sett filmen här hemma, inte tack vare någon påkostad reklamkampanj, utan efter rekommendationer av vänner och bekanta. Utan Maria Heiskanen hade filmen aldrig blivit så bra, säger han.

De tittar på varandra.Glada över att få vara livskamrater och kollegor.

Sista replikerna fälls av paret innan vi lämnar dem:

Jan:

- Agneta är oehört envis, arbetar koncentrerat och är vacker. Jag ville inte ha någon annan!

Agneta:

- Jan är överraskningarnas man, jobbar väldigt fokuserat. Han kan bli rasande ibland och smälla i dörrar. Men han är underbar.