Annons

Svea har hjärtat i Skåne

"Jag brukar säga till ungdomar att de ska göra det som de tycker är kul. Det är många som är duktiga i skolan, men här uppe finns inga utbildningar", säger Svea Hennix. Som 20-åring flyttade hon 180 mil, från norra Lappland till Skåne, för att kunna plugga till sjuksköterska.
Trelleborg • Publicerad 4 maj 2009
Med sin bil har Svea Hennix gjort många hembesök. Hon minns särskilt en vinternatt när det var 52 minusgrader. "Jag åkte sju mil enkel väg och mötte bara två bilar. Det var en märklig känsla". Foto: Sofia Frenesson
Med sin bil har Svea Hennix gjort många hembesök. Hon minns särskilt en vinternatt när det var 52 minusgrader. "Jag åkte sju mil enkel väg och mötte bara två bilar. Det var en märklig känsla". Foto: Sofia FrenessonFoto: 

Svea tar emot oss iklädd en svart långkjol i manchester och en vit t-shirt med Uppsala universitets logga på. Över har en hon vit rock, men den tar hon av nästan direkt.

- Jag ser så stor ut i den här, om mina vänner i Skåne får se det på bild kommer de undra vad som har hänt sedan sist, förklarar hon.

Annons

I trakterna kring Karesuando är hon känd som Syster Svea. Här har hon gjort hembesök flera mil bort mitt i smällkalla vinternätter, förlöst kvinnor i bilar och "lite överallt", som hon själv säger, samt gjort otaliga hälsokontroller.

Men hon har också bott i Skåne under flera år och arbetat på bland annat lasarettet i Trelleborg. Alltihop började i den lilla byn Mertajärvi. Där växte Svea upp hos sin farmor. Föräldrarna och de åtta yngre syskonen bodde på en udde från vilken det var svårt för Svea att ta sig till skolan.

- Min farmor var lite av byns krutgumma och hon hjälpte till med det mesta. Jag fick vara med och förlösa kor och hjälpa till med koppning i axlar till exempel.

Redan som 12-åring visste hon att det var inom vården hennes yrke fanns. Som 20-åring, 1975, flyttade hon genom hela Sverige ner till sjuksköterskeutbildningen i Lund.

- På den tiden fanns jobben i Skåne. Och så var det lite fint att läsa i Lund, säger Svea leende. Sköterskorna hade hätta, och vi som gått i Lund hade en speciell. Jag minns att de på sjukhuset sa att här kommer en riktig sjuksköterska när de såg att jag hade lunda-hättan.

Efter ett tag vidareutbildade Svea sig till barnmorska. Hon funderade redan då på att bli distriktssköterska, men det fick vänta ännu några år eftersom hon tyckte att hon var för ung. Under åren i Skåne jobbade Svea på flera olika sjukhus. I Trelleborg arbetade hon på BB under flera år.

- Jag jobbade alltid natt då. Kvinnorna i Trelleborg var lugna jämfört med de som födde i Malmö. I storstan ville alla alltid ha epiduralbedövning direkt. Trelleborgskvinnorna var trygga, minns hon.

Även om det många gånger var svårt att befinna sig så långt hemifrån trivdes Svea väldigt bra i Skåne. Grönskan och våren kommer hon ofta tillbaka till när hon pratar om södra Sveriges fördelar.

- Jag tyckte också mycket om att vara vid havet och att vara ute och gå. Det passade min livsrytm. Jag har många vänner kvar där nere och längtar dit ibland. Människorna där nere är lugna, precis som här. Det är viktigt, det får inte vara den där hemska stressen när människor flåsande svarar i telefon samtidigt som de är på väg någonstans.

Hon pratar om Karesuandos ungdomar och berättar att hon brukar uppmana dem att flytta söderut.

Annons

- Visst kan man känna hemlängtan, men vi här uppe måste åka ner. Här finns inga utbildningar och det är viktigt att älska sitt yrke. Man måste kunna välja i livet, det är viktigt.

Svea flyttade inte hem igen förrän föräldrarna började bli gamla. Då fick hon jobb som distriktssköterska i sin hemby. Från början var det många hembesök och mycket bilkörande i upptagningsområdet som är lika stort som Skåne och Blekinge tillsammans.

- Det har minskat mycket med folk här sedan jag kom tillbaka.

I dag bor cirka 1000 personer i området och nu blir det inte längre så många hembesök. Någon jour finns inte längre. Svea har främst hållit till på vårdcentralens filial i Karesuando. Primärvården finns i Vittangi, elva mil bort.

För tre år sedan förändrades hennes vardag. Då blev hon tjänstledig från arbetet som distriktssköterska och arbetar nu i stället med att kartlägga hälsan i Karesuando med omnejd. Arbetet är en del av projektet Eurospan vars mål är att jämföra hälsan hos boende utanför storstadsområdena i fem europeiska länder. I Sverige är det Uppsala universitet som driver projektet.

- Jag saknar inte mitt vanliga arbete alls, försäkrar hon. Jag älskar det här jobbet jag har nu. Det är inga datorer som stör mig. Annars när jag har haft en patient har jag suttit och tittat in i skärmen och fyllt i födelsedatum i stället för att se personen i ögonen och titta på hudfärgen och sådant. Jag förstår ju att datorn är ett bra hjälpmedel men jag vill ha mötet med människan. Man måste ta hand om själen också.

Nu har Svea sitt kontor i det gamla tullhuset som slutade användas för 14 år sedan när Sverige gick med i EU. Huset ligger precis vid gränsälven som skiljer Sverige och Finland åt, ett stenkast från vårdcentralen. Utanför står en skylt som informerar om att det är två kilometer till Finland och 43,4 mil till Nordkap. I huset huserar även turistbyrån, en souvenirbutik och arbetsförmedlingen.

Om ett år går Svea i pension. Hon ser fram emot pensionärslivet.

- Jag ska bara göra sådant jag tycker är kul.

Hon har flyttat in i huset som hon föddes i för snart 64 år sedan i Mertajärvi. I huset, som är byggt av hennes farfars bror, finns 200 år gammalt timmer och att bo där ger Svea en känsla av kontakt med sina förfäder.

Annons

När Svea får tid över som pensionär planerar hon att åka till Skåne och hälsa på vännerna.

- Det är inte så farligt långt numera när man kan flyga, tycker hon.

Att välja mellan landsändarna är svårt, ja till och med omöjligt.

- Mitt hjärta finns här lika mycket som där. Jag känner mig hemma i Skåne med när jag kommer dit.

Fanny Johansson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons