Stort intresse för små grisar
– Folk köper inte de här grisarna för att äta dem. Det skulle bli en dyr middag och då tror jag hellre att man går till affären och tittar i köttdisken, säger Sofie Nilsson.
På Rämpegården utanför Trelleborg bedriver hon och sambon Fredrik Göransson minigrisuppfödning för sjätte året i rad. Intresset för minigrisar ökar ständigt och allt fler upptäcker deras intelligens och tillgivenhet.
– En av grisarna som vi har sålt har tagit lydnadsexamen på brukshundsklubben, säger Sofie Nilsson stolt.
En vanlig missuppfattning bland folk som inte känner några grisar är att de luktar illa, men det tycker inte Sofie Nilsson. Hon har själv hundar och menar att en hund luktar mer än vad en gris gör.
Till vardags är Sofie Nilsson djursjukvårdare. Att föda upp minigrisar är ingen lukrativ verksamhet och intäkterna går till foder och nya hundkojor som ger skydd för väder och vind. Att har en liten kelgris hemma i lägenheten är ingenting Sofie Nilsson rekommenderar. Grisar måste ha möjlighet att kunna gå ut och böka omkring om de ska må bra. De kan inte svettas, så den som inte kan tänka sig att ha en svalkande gyttjepöl i vardagsrummet bör kanske se sig om efter en annan typ av husdjur.
Men minigrisar är lättlärda och kan lära sig allt från att räcka vacker klöv till potträning.
– De är jätteintelligenta och väldigt sociala. Men de kräver minst lika mycket jobb som en hund och blir deppiga om de lämnas ensamma för mycket, säger Sofie Nilsson.
De är inga gottegrisar utan äter gärna både gräs och andra saker som de kommer över. Men de behöver även ett helfoder och det måste Sofie Nilsson importera, eftersom det inte finns något svenskt foder som är speciellt anpassat för minigrisar. Vanligt grisfoder gör att de växer och ökar i vikt alldeles för snabbt och det är de egentligen inte byggda för. Plötsligt kommer store galten Pumba springande genom hagen och slänger sig på rygg för att Sofie ska klappa honom på magen.
– Han är min första gris, så han är inte till salu. Tidigare hade vi honom inomhus, men det funkade inte så bra. Han blev svartsjuk på min sambo och började bita efter honom. Det är viktigt att man tar itu med sånt beteende med en gång, men då visste jag inte riktigt hur man gjorde, säger Sofie Nilsson och menar att det är viktigt att man läser på ordentligt om man funderar på att bli grisägare.
Pumba är störst i hagen och når med sina 20 kilo upp till en knapp knähöjd på Sofie Nilsson. Ändå ser han gigantisk ut jämfört med sex månader gamla minstingen Gry som än så länge bara väger fem kilo och påminner om ett förvuxet marsvin.
– Ibland kan man se folk som säljer minigrisar som väger uppemot 90 kilo. Men då är det oftast andra raser inblandade, som till exempel hängbukssvin, säger Sofie Nilsson.
Sara Hasselskog
