Spänningar på skolgården
Han hade lite Elvis-stuk på frissan och jag minns honom också som en fotbollsspelare med mycket spring i benen. Tommy sprang med fötterna lite inåt och han var väldigt svårstoppad, när han väl fick upp farten.
Anderssons i Fuglie var också en familj vi hade en hel del gemensamt med. Tommy och jag gick i parallellklasser, min bror Hans och Tommys lillasyster Kerstin gick i samma klass och så var pappa Lennart en av dem som tog hand om sädtransporterna på Bonnings i Håslöv. Och dit brukade vi gärna åka med i lasten.
På tal om Bonnings, jag träffade otroligt pigge Ebbe – en bra bit över de nittio – på Systembolaget i Höllviken för en tid. När vi i kön började prata Söderslätt och gemensamma nämnare där – ja, då gav han till ett utrop. Som var mäktigt att höra – som 60-åring:
– Nej, é du Hugos påg i Östra Värlinge!
Då ska sägas att Ebbe i princip ser ut som ”då”, när han inför varje skördeår på 50- och 60-talen kom hem i sin Merca på gården och ville göra affärer. Affärer blev det också alltid och far var noga med att fördela gracerna, så att Lokalföreningen i Skegrie fick sin del av skörden men att även Bonnings fick vara med på ett hörn.
Tillbaka till fotbollen men lite utanför vår egen plan därhemma och då går tankarna först till skolan i Skegrie. När vi gick i femman och sexan i Skegrie, hade som tidigare nämnts, den ena klassen Anton Tegnell och den andra Aina Lentz. Jag gick hos Aina och där gick också alla vi som tidigare gått i Västra Vemmerlöv hos Sjöholm. Det innebar att vi bodde i typ Östra Värlinge, Snarringe, Västra Tommarp, Hammarlöv, Skegrie och just Vemmerlöv. Längst bort ifrån kom nästkusin Boel, från Grönadal och jag har för mig att det var något ”fuffens” där. Jag tror nämligen inte Grönadal tillhörde Skegrie storkommun men att Boel därför skrevs hos någon släkting längre västerut men jag kan ha helt fel. Om jag har rätt görs det likadant i dag på sina håll när föräldrar vill att barnen ska gå någon annanstans än i den egna kommunen.
Jag tror vår klass benämndes 5b och senare 6b. Den andra klassen, klass 5a och 6a, hade elever som tidigare gått i Maglarps skola och dessa kom då från Skåre och Maglarp men också från Fugliehållet. Det innebar att nämnde Tommy Andersson och målvakten Sven-Åke Mårtensson, från Bodarp, Frennesson-pågen samt en hel del drös töser från det hållet gick hos Tegnell. Bland töserna ska speciellt nämnas kusin Karin från Steglarp samt Madeleine Eriksson från samma by. Av någon anledning tror jag att Arne Nilsson mot Norra Värlinge till – och i dag väl grönsakshandlare på torget – tillhörde vår klass och Arne var en klippa.
Varje rast gällde fotboll med ena målet mot kyrkogården och det andra ut mot åkern. Och att flaggstången stod exakt på mittpunkten – ja, det var oväsentligt. Jag hade dock oturen att springa rakt in i denna vid ett speciellt tillfälle. Det var samma dag som syster Kerstin senare tog sin realexamen och krocken med stången gjorde att jag fick ligga till sängs under nästan hela festligheten hemma i salen.
Det rådde stor spänning mellan oss grabbar i de båda klasserna och inte minst gällde detta på fotbollsplanen. Det var verkligen ”att vinna” som gällde – varje rast. Även om inte storbrottaren Ingemar Olsson väl älskade fotboll precis, så hade vi i b-klassen i honom ett ess i rockärmen att plocka fram, när det började gå riktigt illa. Det var ingen i a-klassen som någonsin vågade gå på Ingemar men oavsett; oftast eller nästan alltid var det a-klassen som vann.
Nästa gång ser Snarringe IP dagens ljus och mitt första minne därifrån var kommunmästerskapet i fotboll. Sedan får ni veta allt om min karriär i BK Skansen.
