Martin Falkenby: Som skattebetalare och prenumerant hade jag blivit förbannad
I veckan gick 79 chefredaktörer på svenska dagstidningar ut med en gemensam uppmaning till nya kulturministern, Parisa Liljestrand (M). Vi skriver bland annat att ”Det vore väldigt olyckligt om en fortsatt SVT-satsning på textbaserade nyheter skulle innebära utkonkurrerande av dagstidningar och därmed en minskad mediemångfald.”
Det är inte så att jag inte tycker om SVT. Jag är en av deras största förespråkare och väljer hellre Ekonomibyrån, dokumentären om Kalle Sändare och botaniserar i Öppet arkiv än slötittar på någon dokusåpa i de reklamfinansierade alternativen. Jag är också glad över att det finns en valfrihet för var och en.
Public service har en oerhört viktig roll i vårt demokratiska samhälle och gemensamt bidrar vi alla till SVT genom vår skattsedel. Men för en tidning kommer de huvudsakliga intäkterna via prenumeranter och annonsörer. Den utmaningen har således inte SVT som därmed har en konkurrensfördel med sin nättidning svt.se. Och det är där vi har ett problem.
Vi på Trelleborgs Allehanda är glada över att viljan att betala för lokalt och oftast unikt journalistiskt innehåll är hög och ökar. Men det finns tillfällen vid en nyhetshändelse där konsumenten kan ta del av public service-kanalens rapportering som är öppen, medan rapporteringen från en kommersiell nyhetskanal som TA oftast hamnar bakom en betalvägg.
I SR-programmet Medierna gav min koncernkollega Anders Enström, chefredaktör på Barometern, ett talande färskt exempel. Han säger i programmet att SVT Småland i tre artiklar på sin sajt berättar om en lokalpolitiker som vill stoppa en sagostund på biblioteket i Kalmar. Huvudartikeln har 2 300 tecken, en sidoartikel har 2 600 tecken och den tredje 1 400 tecken. Allt publicerades samma dag. Det är textmaterial som gott och väl motsvarar en tidningssida.
Det är även värt att upprepa vad vi 79 chefredaktörer från olika tidningar runt om i landet skrev i debattartikeln: ”En analys som Copenhagen Economics gjort på uppdrag av Tidningsutgivarna visar att så mycket som en tredjedel – 32 procent – av alla nyhetsartiklar som publiceras på svt.se uteslutande består av text. Och hela 80 procent av artiklarna antingen saknar videoinnehåll, eller har text som primärt format.”
Det är också intressant att Sveriges Radio har en helt annan policy vad gäller sin nyhetssajt. En rubrik och några rader på sr.se vad inslaget handlar om och sedan hänvisas man till det ljudförmedlade inslaget. När Anne Lagercrantz, divisionschef SVT Nyheter och Sport, i veckan gick ut och försvarade bolagets väg fick hon frågan i Dagens Media varför SR och SVT skiljer sig åt.
– SR får stå för sin analys, men vi har gjort bedömningen att vi behöver vara multimediala för att nå ut till unga, svarade Anne Lagercrantz.
Ja att nå de unga är en utmaning även för lokaltidningarna. Utmaningen ligger främst i att unga människor ska ta sig tid att ta till sig vårt innehåll. Där slåss vi mot globala aktörer som Tiktok, Snapchat, Youtube och i viss mån Facebook.
Att vi även konkurrerar med SVT om människors tid är en självklarhet. Men någonstans blir det knasigt när den lokala tidningens reportrar arbetar hårt med en nyhetshändelse samtidigt som public service ska använda skattebetalarnas pengar genom att avlöna reportrar att skriva åtskilliga spaltmeter på samma nyhet. Som skattebetalare och prenumerant hade jag blivit förbannad.
Veckans
Löneförhöjning
SVT gör väldigt mycket som är bra. Till exempel har ju klippet från Norrtälje i höstas blivit en klassiker. Det var efter att kommunfullmäktige beslutat att bland annat höja Norrtäljes högste politiker, kommunstyrelsens ordförande Bino Drummonds (M), lön med 27 procent, från 87 000 kronor till 110 400 kronor i månaden.
Och det är när kommunstyrelsens vice ordförande Staffan Tjörnhammar (M) får frågan från SVT:s reporter Tomas Blideman som det blir ett stycke svensk tv-historia: ”Bara höjningen i kronor motsvarar en hel månadslön för en lokalvårdare. Fanns det inte andra lönekuvert eller verksamheter att stoppa pengarna i.” Och ja, ni vet ju säkert vid det här laget att Tjörnhammar väntade i 26 plågsamma sekunder innan han svarade ”Det är alltid en fråga om prioriteringar”.
Vi har förresten fått Norrtäljepriser på politikerna i Trelleborg. TA kunde i veckan avslöja planerna på att höja politikerarvodena, där till exempel Bino Drummonds motsvarighet och partikollega Ann Kajson Carlqvists lön ökar med 25 procent om förslaget går igenom. Det skulle innebära en ökning med 17 875 kronor i månaden, från 71 500 till 89 375 kronor. Och från januari 2024 stiger lönen ytterligare till minst 125 000 kronor i månaden. En lönestegring med 53 500 kronor, eller 75 procent, på drygt ett år således.
Jag antar att, precis som var fallet i Norrtälje, det är en fråga om prioriteringar. I ärlighetens namn ska sägas att politikerna backade om den kraftigt höjda löneökningen – ja i Norrtälje alltså.
Avslöjande
På måndagen spoilade Allers veckotidning vinnaren av Hela Sverige bakar, tävlingen där trelleborgaren Mia Ottosson hade tagit sig till final. Lite taskigt kan man tycka när finalen skulle sändas först på onsdagskvällen. ”Ett internt misstag”, löd förklaringen.
Victoria
När Trelleborgs Allehandas kulturpris på torsdagen delades ut för 20:e gången intogs självklart de fina salongerna. Historiens vingslag var tydliga när Alsingevallens vd Bengt Nilsson berättade om arbetet med att sätta upp den bevarade inredningen från färjan Drottning Victoria i delar av Centralstationen. Priset gick välförtjänt till författaren och skådespelaren Michael Segerström som självklart bjöd på en handfull anekdoter i den gamla röksalongen. Precis som så många äldre herrar gjort före honom.
