Sökhund hittade knarkspår på församlingshemmet

En otroligt arbetsam, uthållig och spontan vovve. Så beskrivs kolsvarta jaktlabradoren Atte utav matte Josefin Frid.

– Han söker helt självständigt, berättar tullaren Josefin Frid, som varit Attes fodervärd och arbetspartner sedan 2017.

– Vi kan stå i trafikflödet bland bilarna i Trelleborgs hamn eller på Öresundsbron. Och ligger bara vindarna rätt kan han känna doften av narkotika i någon av bilarna.

2019 blev Atte utsedd till årets narkotikasökhund. Han har också varit med i flera avsnitt av tv-serien ”Gränsbevakarna”. Det var länge sedan Anderslövs församlingshem hade en så celeber gäst, det märktes när Atte i gul reflexväst charmade ett fullsatt hus.

– Han har en bra nos, karakteriserar Josefin Frid, som jämför det mänskliga luktsinnet med ett frimärke, medans labradorens är en fotbollsplan.

Atte har varit med och gjort beslag på flera hundra kilo av olika narkotikasorter under de sex år han jobbat. Om två år, när han fyller tio, får Atte gå i pension. Och övergå från Tullverkets ägo till Josefin Frid på heltid.

När labradoren känner doften av narkotika då ”fryser” han, som han blivit tränad, och markerar med nosen riktad mot det misstänkta gömmet.

– En gång stod vi på bron och Atte började dra iväg mig mot en bil, berättar Josefin Frid. Så vi tog den till sidan, och Atte markerade mot låset på bakluckan.

– Då var jag rätt kaxig, för jag vet ju vad Atte kan, så jag sa till mina kollegor ”här finns mycket i denna bakluckan”. Men när vi öppnade hittade vi inget knark alls.

Vovven var dock ihärdig, och tullarna bestämde sig för att fortsätta leta. Väl undangömt i bilen, bakom fastskruvade plåtar, hittade man sex kilo knark.

– Det hade vi aldrig hittat utan hund, konstaterar Josefin Frid. Och skickar en tacksamhetens tanke till Tullverkets hundansvariga, som beslöt att satsa på Atte trots att han var lite nervös under söktestet och levererade ”tveksamma” resultat.

Ofta försöker smugglarna förvirra hundarna med kött, korvar, kaffe eller andra starkt doftande varor. Det fungerar inte så bra som de tycks tro.

– Vi gjorde en kontroll på ett tåg en gång, och Atte fick syn på en McDonaldspåse. Han rusade rätt på och körde ner nosen i påsen. Då var det lite pinsamt, bekänner Josefin Frid.

– Men han hade rätt, fortsätter hon. Smugglaren hade gömt knarket i en hamburgare, mellan bröden, och det kände Atte. Han åt inte ens upp hamburgaren.

När han avslöjat en gömma får Atte sin belöning, det bästa han vet. Ett mjukt tuggben som Josefin alltid har med sig i uniformsfickan.

– Då är han glad. Det är livet detta! utbrister Josefin Frid och klappar om den duktiga vovven som just hittat sitt sökobjekt inne på församlingshemmet: ett plaströr som inte innehåller knark utan bara tillfälligt förvarats intill en påse kokain.

Det finns omkring 50 hundekipage i Sverige, varav alltså Atte och hans matte är ett. Men det kunde gott vara fler tycker Josefin Frid.

– Politikerna behöver inse vinsten med att vi på tullen tar knarket redan när det är på väg in i landet, säger hon. Hellre än att polisen ska behöva jaga efter försäljarna.