Snöstorm i New York

Jag tar mig ut på de övergivna gatorna och lyckas hitta ett ställe på East 57 Street som är öppet och som serverar mat. Baren har ett fåtal gäster. Mannen bakom bardisken heter Harry. Harry ordnar fram grillad kyckling, potatismos och en öl åt mig.

På tv pågår installationsceremonin från Washington. President Bush svärs in för ytterligare fyra år. Harry verkar inte speciellt glad. Han tittar på mig.

– Var kommer du ifrån?

– Sverige.

Han funderar en stund.

– Är det Genève eller Stockholm?

– Stockholm.

– Björn Borg?

– Ja.

– Blonda?

– Ja.

– Dystra filmer? Bergmangrejor?

– Ja, men de är inte dystra.

– Kommunister?

– Fel.

Den ende gästen i baren, föutom jag själv, vill betala. Han går.

Harry kommer tillbaka. Tv visar Bush. Han håller ett tal. "Det bästa sättet att försvara freden är att göra friheten större."

– Jag litar inte på den killen, säger Harry.

– Men du röstar på honom?

– Jag röstar inte på honom. Den kristna högern ner i södern, i Texas, röstar på honom.

Harry verkar nästan arg.

– Jag är bekymrad, säger han. Jag är orolig för att killarna bakom Bush ska skapa allvarliga problem för det här landet. Kriget i Irak var fullständigt fel. Där fanns inga massförstörelsevapen. Allt det där var lögn. Det handlar bara om oljan.

Harry serverar sig själv lite kaffe.

– Det snöar utav bara helvete, säger han. Men snön är en sak, den kan vi göra oss av med. Men den här presidenten måste vi leva med i fyra år. Jag är rädd att han kommer att föra oss djupare in i alla de här problemen.

– I Europa säger många att USA av i dag under Bush är den största terroristen av alla, svarar jag.

– Jag är ledsen att behöva säga det, men ni har förmodligen rätt. Men glöm inte bort att många människor i det här landet inte köper all den här skiten som serveras i tv.

Telefonen ringer. Jag gissar att det är Harrys fru. De börjar bråka. Det pågår i tio minuter. Jag äter min mat. Jag ber att få betala. På tv visas sport.

– Var sa du att du kom ifrån?

– Sverige.

– Ja. Berätta för människorna där att inte alla här röstade för kriget i Irak. Vi är också bekymrade. Många av oss.

– Det ska jag göra.

Jag lämnar baren. På gatan utanför är det iskallt. På vägen tillbaka till hotellet tänker jag på vad Harry sagt.

Det är viktigt att komma ihåg att USA är ett land fullt av motsägelser. Det är landets styrka. Motståndet mot vad den nya konservativa rörelsen under Bush försöker åstadkomma är starkt.

Om vi glömmer det, har vi tappat kontakten med en mycket viktig del av USA.

Henning Mankellskriver krönika i Allehanda varannan lördag