Snabb insats räddade Carinas liv

Nu möter Carina Sonesson själv Nicklas Jakobsson i dörren och överlämnar en stor bukett tulpaner. På kortet står det "Till min hjälte". Han får en kram och ett stort tack.

– Jaha, då var man tillbaka på brottsplatsen. Jag lovar att inte ta i dig lika hårt den här gången, skämtar Nicklas Jakobsson.

Förra gången, det var på trettondagen, den 6 januari i år. Nicklas Jakobsson hade jouren med den så kallade "FIP-bilen", första insatsperson på plats. Bara ett par minuter efter larmet gick ut från SOS var han framme vid Sven och Carina Sonessons hus i Smygehamn. Han mötte Carinas mamma och två döttrar i dörren. Inne i sovrummet låg Carina på sängen och maken Sven höll på med hjärt- och lungräddning.

– Det första beslutet var att ta ner henne på golvet, säger Nicklas Jakobsson som genast började samarbeta med Sven Sonesson i hjärt- och lungräddningen.

Nicklas Jakobssons kollegor från deltidsbrandkåren i Klagstorp var också på väg men det rådde kraftig dimma och halka så de kunde inte köra så fort. Men efter cirka tio minuter var de framme och kunde avlösa Sven Sonesson i hjärt- och lungräddningen och koppla upp hjärtstartaren de hade med sig.

– Vi använde den en gång. Det räddade livet på dig, säger Nicklas Jakobsson och vänder sig till Carina som mest lyssnat under samtalet.

Först 35 minuter efter larmet kom ambulansen. Själv minns Carina Sonesson ingenting av kvällen den 6 januari. Även minnet från ett par dagar före har suddats ut. Det hon vet har hon i efterhand fått berättat för sig.

– Jag har haft ont i bröstet i två och ett halvt år utan att läkarna har hittat något. Jag skulle testa gåbandet med en blodtrycksmätare och visa min mamma hur lite som krävdes för att jag skulle få ont, säger Carina Sonesson.

Efter mindre än fem minuter kände hon sig dålig och lade sig på sängen. Sen svimmade hon. Carinas mamma ropade efter maken Sven.

– Hon var rent blå redan när jag kom så jag fattade direkt, säger Sven som tack vare sitt arbete övar hjärt- och lungräddning regelbundet.

Carinas mamma ringde samtidigt till SOS Alarm. Närmaste lediga ambulans fanns i Malmö och med tanke på det dåliga väglaget skulle det ta lång tid innan den nådde Smygehamn. Därför larmades även Klagstorps deltidsbrandkår och den så kallade "FIP-bilen".

– Hade du inte varit här i byn så vet jag inte vad som hade hänt, säger Sven Sonesson som menar att det var så ansträngande att göra HLR på egen hand att han knappast hade orkat tio minuter själv, än mindre tiden det dröjde tills ambulansen kom.

Samtidigt påpekar Nicklas Jakobsson att maken Svens rådiga ingripande med hjärt- och lungräddning också var enormt viktigt.

– De första minuterna kan vara väldigt förödande, menar Nicklas Jakobsson.

Efter att Carina Sonesson fick en stöt av defibrillatorn, hjärtstartaren, började hjärtat slå av egen kraft men hennes tillstånd var kritiskt. Hon fördes i ambulans, först till akuten i Trelleborg där hon intuberades och sövdes ner för fortsatt färd till Lunds lasarett där hon hamnade på hjärtintensiven.

Först efter 23 dagar på sjukhus kunde Carina skrivas ut. Då hade hon fått en så kallad ICD-dosa inopererad vid hjärtat och genomgått en bypass. Det visade sig att hon hade en liten förträngning precis vid hjärtat som alltså missats under alla tidigare undersökningar.

– Jag fick ju i alla fall bekräftelse på att mina två och ett halvt års smärta inte bara var psykiskt som de sade till mig, säger Carina Sonesson.