Skyddsrum byggs inte längre

Glöm den förtröstansfulla sången "Tryggare kan ingen vara". Det finns cirka 290 skyddsrum i Trelleborgs kommun. Skulle den stora smällen inträffa har kommunens 39 000 invånarna inte en chans. Tanken på ett totalt försvar för medborgarna är övergiven sedan länge. - I dag är det en offentlig hemlighet att det inte finns några pengar för nytt skyddsrumsbyggande, skrockar Bo Bergsten, byggnadsinspektör i Trelleborgs kommun och ansvarig för inspektionen av skyddsrummen. Förr i tiden indelades kommunen i heltäckande skyddsrumsområden. Innerstaden i Trelleborg, Gislövs läge, Anderslöv, Smygehamn med flera. - Idén var då att ha full täckning. Det gjordes utredningar kontinuerligt. I bygglovsärenden tittade man på om det fanns behov av skyddsrum i området, säger Bo Bergsten. Sedan dess har läget drastiskt förändrats. Kalla kriget är över. Efter Berlinmurens fall och upplösningen av det forna Sovjetunionen finns det inte längre några fiender, enligt riskanalysen. Därmed har tanken att hela befolkningen ska kunna gömma sig i skyddsrum också fått stryka på foten. - Personligen har jag föga förståelse för detta, medger Bo Bergsten. Det sista skyddsrummet i Trelleborg byggdes 1995. Det var i kvarteret Myran 31, i korsningen Hantverkargatan-Östergatan. Sedan var det totalstopp. Det finns inte längre några pengar avsatta för skyddsrumsbyggen. För att rädda vad som räddas kan är kommunerna numera skyldiga att inspektera skyddsrummen vart tionde år för att se om de uppfyller skyddsfunktionen. Tanken är att värna om de investeringar som en gång i tiden plöjts ner i de här rummen. Men ansvaret för själva underhållet ligger på fastighetsägaren, poängterar Bo Bergsten. - Det är ett mycket stort ansvar. Jag tror inte alla riktigt har grepp om detta. Att all utrustning ska finnas där. Luftreningsaggregat, filter, verktyg. Saker som är dyra att ersätta. Det blev kommunernas ansvar att kontrollera skyddsrummen vid mitten på 80-talet. Tidigare gjordes inspektionerna av gamla militärer. - Vi hade en massa avsuttna kaptener som sprang runt. Man ser på protokollen att de var inte särskilt kunniga. De hade sina egna små käpphästar. Även när kommunen tog över varierade kvalitén beroende på vilken tjänsteman som utförde den. Därför krävde Räddningsverket i början på 90-talet att inspektörerna skulle ha adekvat utbildning för uppgiften. Verket höll i utbildningar som resulterade i certifiering. "Sakkunnig i fysiskt skydd" blev den klingande titeln. Fastighetsägaren får ingen ersättning för vanligt underhåll. Skulle inspektionen däremot visa rena felaktigheter i konstruktionen så träder staten in med ersättning för att åtgärda felen. Och många felaktigheter har hittats under inspektionerna. - Ibland hade man satt in skyddsrumsdörren i efterhand istället för att gjuta in den. Eller gjort hål i skyddsrummen efter att stommen gjutits. Ibland var det fråga om rena rama kriminella byggfusket. Man har gjort så att det såg bra ut men knackade man lite upptäckte man bristerna. Nu har de flesta skyddsrummen besiktigats åtminstone en gång, vilket innebär att merparten av de större felen har rättas till. Tur är det för nu finns det inte heller några pengar till eventuella fel. - Idag bokför vi bara felen, de åtgärdas inte. Tanken är att med protokollen till hands så ska kan alla fel åtgärdas i skyddsrummen runt i landet när det blir aktuellt, det vill säga när krig står för dörren. - Det är rent vansinne, sammanfattar Bo Bergsten med ett skratt.