Skåres sälar – skön syn eller plåga?

Någon vidare badstrand har Skåre inte. Men det är ändå många som plumsar, plaskar och leker i vattnen väster om hamnen. Även så här års.

I torsdags förmiddags, i soligt väder men relativt högt vattenstånd, räknade vi till 25-30 sälar på klipporna eller i vattnet. I lättjefullt sällskap med svanar och skarvar.

Lättskrämda är sälarna inte. Men så befinner de sig också på betryggande avstånd från stranden, människor och lösspringande hundar.

För tre-fyra år sedan var knubbsälar fortfarande sällsynta gäster här. Men denna vintern har flera skårebor kunnat räkna till över 100 djur vid soligt väder, på och innanför reven.

Sälarna har också blivit lite av en turistattraktion:

– Folk kommer hit ut i bilar för att titta på dem, berättar en Skårebo som hundpromenerar längs strandängarna.

– Och det är klart, sälarna är ju ett trevligt inslag, fortsätter han. Om man inte är beroende av fisket, vill säga. Jag förstår om fiskarna tycker det är jobbigt att få förstörda nät och en massa halvätna fiskar i fångsten.

Fiskarna i Skåre hamn – det finns fortfarande fem-sex stycken – är mer än bekymrade:

– För oss är det katastrof, berättar fiskaren Johan Linde, som delvis på grund av sälproblemet nu flyttat sin båt till Lomma.

– Sälarna har blivit så många att de följer efter oss ut till fiskeplatserna. Dels skrämmer de bort fisken, dels äter de upp de fiskar som faktiskt fastnar våra garn.

Att fiska i närheten av Skåre är en omöjlighet för närvarande, hävdar yrkesfiskarna. Invanda fiskeplatser som tidigare gav stora fångster ger nu så lite att de inte är värda mödan.

– Även tre timmars gångväg ut stöter man på säl numera, säger Johan Linde.

Yrkesfiskarna drar paralleller till vargplågan i norr: De som värnar om djuren är inte de som drabbas av deras framfart.

– Fisket har rent kollapsat här, nära kusten, tillägger fiskaren Jörgen Pettersson. Fortsätter det så här ett år till, då funkar det inte längre.