Senior med nya uppdrag

TRELLEBORG. Det är en påtagligt nöjd 67-åring som hämtar oss i sin BMW. Officiellt slutade Leif Borgemark i hamnen förra fredagen. Men han och efterträdaren Tommy Halén behövde en extra vecka för avlämning. Och när vi kommer fram till hamnkontoret kör han vant in vid vd-skylten.

Tanken på att den parkeringsplatsen inte längre är hans börjar så smått sjunka in.

– Det känns lite omtumlande och ovant. Det måste jag tillstå, säger han.

Den lilla brasklappen är ungefär så långt förbi Leif Borgemarks optimism vi kommer den här onsdagen. Så påtagligt nöjd är den före detta hamnchefen. Han går med raska kliv, babblar om sin positiva grundsyn som en förutsättning och fokuserar till synes helhjärtat på framtidens uppdrag – som konsult och morfar.

Han är mån om att vårda såväl erfarenheter som visioner. Därför ska han väcka liv i företaget som han lade på is när han klev in i hamnstyrelsen. "Senior advisor", står det på det nya visitkortet.

– Bara för att man uppnår en viss ålder sinar ju inte ens idéer.

Han kommer dock lugna ner sig betydligt, genom att omsorgsfullt välja uppdrag, inte ställa väckarklockan och satsa mer på livets goda.

– Att vara ansvarig för Trelleborgs hamn är inget jobb. Det är en livsstil. Jag tror att min fru tycker att det ska bli skönt att ha ett lite mer normalt familjeliv. Och kan vi resa mer.

Resor återkommer alltid i Leif Borgemarks liv. Både professionellt och på semestern. Det intresset fanns redan under uppväxten i Anderslöv. För även om byn sjöd av liv på 1950-talet tyckte tonårige Leif att det kändes trångt.

Äventyrslystnaden lockade honom till sjöss där han jobbade sig från hamn till hamn med Svenska Handelsflottan.

– Det var den enda möjligheten att komma ut world wide, säger han och berättar att alla möten, både med människor och politiska system, gjorde starkt intryck på honom.

Spåren visar sig genom ett stort intresse för människor och en vilja att fortsätta resa. Och vägen från ungdomens äventyr till jobbet som vd har på många sätt gått över havet.

När han gick i land började han på en sjökaptensutbildning och efter det blev han reservofficer i flottan. Jobben det gav innebar långa turer hemifrån. Vilket kändes ohållbart när han bildade familj. Då blev han istället styrman och befälhavare på färjor som utgick från Malmö och Trelleborg.

På 1970-talet kompletterade han med studier i bland annat ekonomi och logistik. 1985 startade ett konsultföretag med uppdrag i hamnbranschen, där senioren nu fortsätter.

– Jag hade många uppdrag i östra Tyskland och jobbade mer eller mindre i Rostock i fyra år. Förändringsbehovet var verkligen stort.

Just förändringsprocesser är en stark drivkraft för entreprenören Borgemark. När han 1993 träffade den dåvarande politiska ledningen i Trelleborg – som hade gett signaler om att de ville ha honom som hamnchef – var det behovet av förändringar som lockade honom att tacka ja till erbjudandet.

– Det har jag aldrig ångrat. Det har varit fantastiskt trevligt.

När han kommer in på de 16 åren som gått föredrar optimisten att ta med sig de positiva förändringarna i minnet. Men även om han inte vill hänga upp sig på att kommun- och hamnledning har haft svårt att komma överens den senaste tiden slänger han iväg en kommentar:

– Det sista året har den politiska röran kommit in i styrelserummet. Det finns inte utrymme för det. Vi har haft ordning och reda här och varit starkare än våra ägare.

Visionerna om framtidens hamn, som han har varit med om att ta fram, är ett betydligt kärare ämne. Leif Borgemark pratar gärna om möjligheterna. Och han ställer sig frågande till var alla som är positiva till en flytt är i debatten, där de negativa rösterna bullrar högt.

– Det är lite synd. Vi behöver en mer positiv syn på tillvaron. En positiv grundsyn räcker långt.

Själv tror han att centrala Trelleborg kommer bli kvitt hamnen som barriär mot havsremsan. Om inte 2015, så i alla fall 2020.

– Jag har alltid haft lite bråttom. Men jag är ganska övertygad om både det och att vi kommer tillbaka till bättre tider, säger han och kommer in på hur det gäller att ta chansen att se över sin verksamhet under en lågkonjuktur:

– Man måste se över vad man kan göra. Jobbar vi på rätt sätt och med rätt saker? Vad kan vi göra annorlunda?

Liknande frågor har använts i arbetet med att dra upp riktlinjer för ett nytt företagsklimat i hamnen. Borgemark tror mycket på ett upplägg där alla känner sig delaktiga och får använda både händer och huvud.

Hos honom personligen har verksamheten allt mer flyttat från hjärnan till hjärtat.

– Med åldern får man en självinsikt och lär känna sina olika sidor. Jag har nog tagit med mig mer och mer hemifrån till jobbet.

Ja, hans livsstil har både inneburit att vd-rollen ofta har följt med hem och att han har tagit med sig sitt privata klacksparkstänk in i arbetet. Fast visst anar han att kollegorna skulle bli förvånade om de såg honom hemma vid spisen, eller med barnbarnen.

– Vi har fantastiskt fin atmosfär i familjen och har ett fjärde barnbarn på väg. Det där med barnbarn är speciellt, de är livets dessert som jag brukar säga.

Skönt nog har han båda sina döttrar med familjen nära i Höllviken. Hemma hos den äldsta generationen blir det ofta italienskt. Såväl hemma som på resor lockas Leif och Kerstin av god mat och goda viner.

Nuförtiden håller de sig gärna i Europa. Eller möjligen Sydafrika. Tidskillnader avskräcker. Som egenföretagande pensionärer ska de ta vara på möjligheten att stanna längre på resmålen.

Men att köra alla plus bilen på färjan är inte aktuellt.

– Nej. Det har jag inte tålamod till. Jag flyger eller kör via Danmark till kontinenten.