Semester bara en dröm för gräddbullschefen
– Hola española! Vad har du på hjärtat? hojtar Johan Cedermarker i telefonluren. Det är hans grossist på den spanska marknaden som ringer. Maglarsbullen säljer bäst i Skåne, men företaget som Johan Cedermarker tog över för två år sedan har numera kunder i både Spanien och Dubai.
Maglarpsbullen växer, och flyttar snart in i nya lokaler. Johan Cedermarker pratar om att företaget är i en uppbyggnadsfas. Och det är mycket jobb. Sjuttio timmar en vanlig vecka, uppskattar han.
– Det är en livsstil. Man jobbar hela tiden. Semester finns inte, åtta timmars arbetsdag finns inte. Jag har det yttersta ansvaret för allt.
Arbetsbördan stör inte Johan Cedermarker. Företaget har blivit både jobb och hobby, säger han, och det märks att han trivs. Johan pratar om sitt jobb med entusiasm och stolthet.
– Jag jobbar med att tillverka saker, och så får jag vara ute och träffa folk. Det finns inget bättre.
Han kom i kontakt med Maglarpsbullens dåvarande ägare när han jobbade i butik för flera år sedan. Han började extraknäcka på gräddbullsfabriken och trivdes. När Maglarpsbullen såldes följde Johan med och tog hand om tillverkningen.
– Men det hände inget. Jag tyckte att det fanns en potential som inte utnyttjades. Så jag sa att antingen slutar jag eller så får ni sälja företaget till mig.
Det blev det sistnämnda. Sedan dess har omsättningen ökat från 600 000 om året till 2,5 miljoner, berättar Johan Cedermarker. Nästa stora steg är flytten och en egen butik.
De långa dagarna på jobbet har sina baksidor. En är att man inte har tid att ta ordentlig hand om sig själv, konstaterar Johan. Han siktar i alla fall på att komma ut och springa lite oftare framöver. Träningen behövs ju för att man ska orka med jobbet.
– Det blir lätt att man sätter sig själv i fjärde, femte hand. Utöver jobbet är det familjen och allt annat. Det händer att folk säger ”du måste lugna ner dig!”, men det är inte så för mig. Jag blir snarare stressad när folk är lugna.
Ett annat bekymmer är att få ihop de långa dagarna på företaget med familjelivet. Sedan ett och ett halvt år tillbaka har Johan och hans sambo Madelene Rengbo sonen Neo. Några dagar i veckan går Johan tidigt från jobbet för att hämta honom på förskolan.
– Sen på kvällen när Madelene kommer hem åker jag tillbaka och jobbar några timmar till. Det gäller att ha en förstående sambo när man har eget företag, säger Johan.
Sambon Madelene jobbar som förskollärare och spelar fotboll, numera i IFK Trelleborg. Tidigare har hon spelat allsvenskt i Malmö FF. Johan och Madelene träffades genom bekanta.
– Det var för många år sedan. Vi kände varandra innan vi förstod att det skulle bli vi. Och nu har vi hus och barn, och funderar på ett till. Det är ett gött Svenssonliv. Jag trivs väldigt bra med det, säger Johan.
De värdesätter samma saker, som familj och vänner. Och så kompletterar de varandra när det gäller en viktig detalj.
– Jag har lite kasst tålamod och det väger hon upp bra med ett jättetålamod. Jag är ju inte helt lätt att ha att göra med har jag förstått. Men hon är förstående, som sagt.
Att få barn kallar Johan en fantastisk upplevelse.
– Jag kan inte beskriva det i ord. Det är det bästa som har hänt mig. Det enda jag ångrar är att min pappa som dog 2006 inte fick träffa Neo.
Med en tjugomånaders Cedermarker junior där hemma är det ”fullt sjå hela tiden”, konstaterar Johan.
– Han är precis som en själv – det är full rulle från morgon till kväll. Det börjar bli roligt nu när man kan prata med honom. Jag är lyckligt lottad.
Vid sidan av jobbet och familjen är bilar ett stort intresse för Johan. Han berättar att mamma och svärföräldrarna tycker att han byter bil alldeles för ofta. Själv tycker han att det är för sällan.
– Det är lite därför man jobbar så mycket också. Jag lägger rätt mycket pengar på bilarna.
Förr spelade han fotboll, men det har det inte blivit tid till de senaste åren.
– Madde tycker att det är roligare än vad jag gör, så det är hon som håller på med fotbollen. Jag har spelat i division 5 som bäst, så man kan lugnt säga att hon är den bästa fotbollsspelaren i familjen.
I Maglarpsbullens lilla tillverkningslokal ligger stora säckar med socker i ett hörn. Tusentals små chokladkluddar står staplade i väntan på att bli kokosrullade bollar. De rullas fortfarande för hand. Johan Cedermarker vill inte tappa det, betonar han: det småskaliga hos ett företag som en gång i tiden grundades i ett garage. Numera hyr de dock in sig hos ett annat företag vars maskiner kan spotta ur sig 8000 Maglarpsbullar i timmen.
Johan Cedermarker ger intryck av att vara född till företagare. Han utstrålar något som för tankarna till en idrottsledare eller en teaterregissör: en glädje i att leda ett projekt till framgång. Ändå hade han inte tidigare strävat efter att driva företag.
– Jag har aldrig tänkt att just det är en stor grej. Där jag jobbade förut var det också full rulle, jag gillade det med. Men nu är det som det är och det passar mig.
En fråga får han ibland: hur orkar du?
– Det är ju för att man trivs. Idag fick jag gå upp kvart över fyra för att hinna med. Men det är bara att gå upp och knyta näven. Nu jävlar, får man tänka, nu kör vi.