Novembereftermiddagen håller snart på att mörkna. 48-åringen hänger av sig skepparkavajen.

Han har levt och lever i en värld få av oss har insyn i – det innebär av naturliga skäl att hans historia är svår att dubbelkolla mot andra källor. Det här är hans berättelse.

Petter Larsson tror att vi formas av vår barndom.

Hans egen präglas av föräldrarnas infekterade skilsmässa. Familjelivet går snett, och det sätter spår. I dag är han själv pappa, och vet att föräldrarna gjorde sitt bästa. Men redan som barn är Petter extremt lyhörd för vad som händer i ett rum, för hur en relation mår, för vilka positioner människor har gentemot varandra. Det lägger grunden till hans stora intresse för relationer – ämnet som löpt som en röd tråd genom hans liv.

Han vet tidigt att han vill jobba med underrättelse- eller säkerhetsverksamhet. Det känns som ett kärnkraftverk i bröstet – som ska ta Petter dit han vill. Han är extremt målmedveten i ungdomen. Och som det kommer att visa sig: fartblind.

Han vet att detta inte är en bransch där man knackar på dörren och säger att man vill arbeta där. I stället laddar han sig med kompetenser som ska göra honom attraktiv. I Lund pluggar han allt han kommer över som har att göra med manipulation, psykologi, mellanmänsklig kommunikation, påverkan, strategisk kommunikation, organisation och ledarskap. Och väntar och hoppas.

Petter Larsson är militär i grunden. Gör värnplikt som kustjägare. Blir sen en aktiv reservofficer.

När millenniet är ungt uppfylls drömmen när Petter Larsson får åka till Balkan. Många år har gått sedan dess, men han är osäker på hur mycket han kan berätta.

Klart är att Petter Larsson hamnar i ett ”projekt” som drivs av Fallskärmsjägarkompaniets internationella del – dåtidens svenska specialstyrkor, och ett embryo till det som i dag är SOG: Särskilda operationsgruppen.

Petter berättar att han arbetade med underrättelse- och säkerhetstjänst i Kosovo. Det var inte en del av de vanliga missionerna, men gjordes under Nato-paraply. Petter låter det stanna där.

I en gammal rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut finns ytterligare brödsmulor. Den är nästan bortglömd, finns bara på papper och orsakar huvudvärk för arkivarierna när TA begär ut den från myndigheten. Rapporten beskriver att fallskärmsjägarna i Kosovo arbetade med dels spaningsuppdrag, och dels att samla information från människor, i nära samarbete med britterna.

Det här lägger grunden för Petter Larssons karriär.

– Jag vaknade varje morgon och insåg att jag jobbar med människor som är sjukt bra. Några av de absolut vassaste och mest kompetenta ledarna jag träffat i mitt liv träffade jag i det lilla förbandet i Karlsborg som jag åkte med ner till Kosovo.

Säkerhetspolisens högsta chef Klas Bergenstrand har t-shirt på sig när han och en annan chef rekryterar Petter Larsson till Säpo. Det är 2005 eller 2006, minnet svajar så här i efterhand. Klas förklarar sitt uppdrag, Petter tar stort intryck. Han trivs med att det är informellt och offensivt.

Petter Larsson kommer att jobba på Säpo fram till 2020.

Under de här åren har han en älskarinna, brukade hans exfru skoja: Jobbet. Petter och Camilla träffades redan som tonåringar, hon har sett hela hans resa. Och har nog rätt, medger Petter.

– Jag får erkänna att jag var väldigt passionerad och tyvärr valde jobbet framför mycket annat många gånger, i tron om att jag inte gjorde det. Här var jag fartblind.

Många har en romantisk bild av den här världen, men Petter är ingen romantiker. Kanske handlar det mer om en drift att vara sina föräldrar till lags? Att bli något särskilt – och vad kan vara mer särskilt än den här världen?

– När jobbet var som bäst sporrade det mig på alla cylindrar: det är komplext, det är mega-utmanande, det är bisarrt tuffa utmanare. De främmande makterna, de är de riktiga motståndarna – och dem har jag haft förmånen att få fajtas med.

Vad gjorde han egentligen på Säpo? Petter är lagom vag, vaktar sin tunga och pratar generellt. Han säger att hans arbete handlade om att på ett aktivt sätt ”inhämta” information via andra människor. Ibland talar han om sig själv i termer som ”angripare”.

Och han och teamet var väldigt bra på det, säger han själv.

Vilken typ av organisationer jobbade du mot?

Han funderar. Hur har andra kollegor uttryckt sig i intervjuer? Sedan svarar han:

– Säkerhetspolisen jobbar mot alltifrån vänster- och högerextremism, terrorism, icke-spridning och kontraspionage. En modern säkerhetstjänst behöver också ha en och annan offensiv del. Har man jobbat så länge som jag har gjort så har man jobbat med en hel del av de här ämnena, och på olika platser.

Även andra delar av Säpo intresserar sig för honom. Petter Larsson får åka runt om i världen till länder som Afghanistan, Pakistan och Somalia för att hjälpa till när Säpo har livvaktsuppdrag utomlands. Livvakterna behöver en rådgivare som kan knyta kontakter med rätt människor och hålla dem uppdaterade om säkerhetsläget.

– Allt det här var jag helt försjunken i under många år, jag bara reste och reste och jobbade och jobbade. Både i väst och i konstiga länder, och inom riket. Det var fruktansvärt mycket jobb – och jag älskade det!

Man nästan hör på tonfallet när han berättar – att nu kommer det ett ”men”.

•••

Det är 2014. Hemma i Smygehamn vaknar hans dåvarande fru Camilla intuitivt – ett dovt ljud, som bara kan beskrivas som att något tungt landar.

Hon forcerar badrumsdörren – och hittar Petter i en stor blodpöl.

Hon tror att han är död.

Men det är en stresskollaps. Petter har säckat ihop, fallit och slagit sig illa, därav blodet. Petter kommer tillbaka efter ett tag, vet inte hur länge.

Här förändras livet.

– Petter Larsson version 1.0 försvinner, version 2.0 föds, säger han.

– Det var det värsta jag kunde tänka mig: att ge upphov till det trauma min familj fick uppleva, att jag kanske var borta. Det får jag skämmas för för evigt, för det var helt självförvållat! Men det var också det bästa som kunde hända mig. Den förändringen var början på slutet av att jag identifierade mig med jobbet.

Han är bara sjukskriven i två veckor, men tycker att hjälpen han fick var fenomenal. Via sitt militära nätverk kommer han i kontakt med en stressteurapeut och en psykolog som hjälper honom att ta hand om sig själv i sin vardag. Petter Larsson är snabbt på benen, men allt kändes annorlunda.

– Jag hade ett bisarrt cv från den tiden, det är som att jag haft tre karriärer, jag var som en maskin. Men jag började skämmas för det cv:t inför familjen och inför mig själv. Vad är det för monster jag har varit? Jag har missbrukat, jag är verkligen arbetsnarkoman. Jag fattade inte det rent kognitivt, utan det var kroppen som sa stopp. Jag sprang med ett leende rakt in i väggen!

Han man väl släppt ut sitt hjärta kan man inte blunda för det, säger han. Petter börjar jobba allt mer med coachning och ledarskap. Kollapsen leder i förlängningen till att han lämnar Säpo. Han växer ifrån den världen. I dag jobbar han privat. Tillsammans med en god vän driver han affärsområdet risk och säkerhet inom koncernen Great IT. De hjälper ledningsgrupper på företag och myndigheter att bli bättre på säkerhet, riskhantering och ledarskap.

•••

Några timmar innan Petter Larsson intervjuas av TA slår polisen till i en gryningsräd. Insatsstyrkan firas ner från helikoptrar och griper ett äldre par i Stockholmsområdet – misstänkta spioner.

Efter intervjun utsätts A-kassan för en omfattande cyberattack. På Linkedin kommenterar Petter Larsson: ”Håll i er. Vi bedömer att utmed december kommer inte bara fler attacker att genomföras, men tempot kommer att intensifieras allt eftersom den strategiska och taktiska timingen blir mer och mer påtaglig. För säkerhetsfolk är detta vad man kallar en no-brainer, dvs helt självklart.” Han funderar över vad som händer om utbetalningarna av elstödet angrips – en angripare vill skapa maximal stress och oro.

Och framför allt: När vi ses pågår rättegången där bröderna Peyman Kia och Payam Kia anklagas för att ha sålt hemligheter till den ryska militära underrättelsetjänsten GRU under tio års tid – hemligheter inifrån självaste Säpo och försvaret.

Det är en jobbig känsla, tycker Petter: hur mycket mer har hänt som vi inte känner till?

– Jag tror man ska förstå det som att det vi slarvigt kallar främmande makt är på riktigt, har varit på riktigt och nu ser vi konsekvenserna av det. Det kan inte vara överraskande för någon som jobbat i den här världen att den här typen av fall dyker upp. Det är däremot oerhört allvarligt, fallet med bröderna som är inne i själva säkerhetsmyndigheterna, säger Petter Larsson.

Han är noga med brasklapparna – ”Om det stämmer.... men det får vi förmoda”. Petter Larsson känner inte spionbröderna, har på sin höjd befunnit sig i samma rum som dem. Han har ingen insyn i fallet, utan uttalar sig utifrån vad som är känt via medierna och offentliga domstolshandlingar, tolkat genom hans erfarenhet av underrättelsevärlden.

Tio års infiltration är en otroligt lång tid i de här sammanhangen, förklarar han. Det finns liknande fall, men är väldigt ovanligt, även ur ett internationellt perspektiv.

Problemet är inte bara att dokument kan ha läckt. En person som befinner sig på insidan kommer kunna berätta om människorna som jobbar där: hur de mår, hur det funkar med chefer, hur gör man karriär inom organisationen. Petter Larsson kallar det för en buffé av mjuk data som behövs för att värva ytterligare spioner.

Enligt uppgifter i förundersökningen har bröderna Kia läckt Säpos personallista.

– Då kan främmande makt påbörja avancerad kartläggning av personalen. Än värre är det om det framgått av listan vem som gör vad, det är mycket allvarligt. Då har man vänt ut och in på de som är satta att kontra främmande makts verksamhet. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad man kan göra med en sån lista, säger Petter Larsson.

Kan Säpo reparera skadan?

– Jag förutsätter att man ser över organisationen. Det är ett riktigt slag i magen. Det borde generera rejäla förändringar i hur man jobbar.

–Vi kommer ha fler såna här case, tyvärr!

Han säger det med eftertryck. Det måste vara grundsynen.

Anledningen är att vi – och då menar han både myndigheter och näringsliv – har en bra bit kvar när det gäller att ha god intern säkerhet, för att avvärja insiders och spionhot. Kanske, funderar han, borde de som ska skydda oss mot spioner bli bättre på att utnyttja erfarenheterna från de som jobbar från andra hållet, de som "angriper” andra för Sveriges räkning.

– Jag är inte säker på att de personligheter som säkerhetspersonalen menar utgör den största faran verkligen är de som företrädesvis blir värvade av angriparna. När vi på mitt bolag kör säkerhetsövningar mot en kundorganisation och på ett trovärdigt sätt ikläder oss rollen som angripare, är det inte nödvändigtvis samma typer av personprofiler vi testar som man traditionellt och från säkerhetssynpunkt menar är de mest sårbara.

– Detta gap mellan vem som anses vara sårbar för främmande makt och andra hotaktörer, och vilka som verkligen står på angriparens önskelista, tror jag är viktigt att adressera i det framtida säkerhetsarbetet. Därför bör man låta personer med angripar-tänk delta mer i säkerhetsarbetet; särskilt vad gäller hot från insiders.

Just nu pågår Natoprocessen. Det är hårt att säga, medger han, men han tror att ett medlemskap kommer höja kraven på kvalitet i det interna säkerhetsarbetet.

Underrättelsetjänster i väst har ett nära samarbete och byter ofta information med varandra – men Petter Larsson tror inte att spionaffären med de två bröderna saboterar Sveriges anseende och får andra länder att inte våga byta längre.

– Vi får utgå från att de relevanta myndigheterna tidigt pratat med relevanta motparter och att man hanterar det därefter.

Har du själv utsatts för värvningsförsök?

– Jag har aldrig utsatts, men en obehagligare fråga är: tror du att du har blivit kartlagd?

Tror du det?

– Om det stämmer att namnlistan åkt ut så är jag tillsammans med många andra på en lista någonstans. Det är obehagligt, jag är glad att jag inte längre är på Säpo. Detta är ingen lek. Utifrån kan man tycka att detta är lite spännande, men faktum är att i alla de här ärendena så är det mycket lidande, och det är väldigt mycket människa i det. Ju mer man hållit på med de här sakerna, desto mer förstår man hur mycket det inre hos oss människor betyder.... det är en ganska tung business, så kan vi säga.

Kan du känna en etisk stress över att du jobbar i en värld där folk kan råka illa ut?

– Man måste ha klart för sig att den här verksamheten är djupt oetisk, men det beror på vilken nivå du kikar in i den. Ju högre upp du tar ditt perspektiv, desto mer gör du det för nationens och samhällets bästa. Är det rätt att en person får sitt liv förändrat för att den större gruppen ska få vara opåverkad?

Ett hypotetiskt exempel: Du befinner dig utomlands och får veta att det finns en trovärdig hotbild mot platsen du befinner dig på. Ni måste ta er därifrån. Men du får också veta att du inte kan lita på dina lokala vakter. Ska du berätta för dem? Gör du det, för vakterna du inte kan lita på, så kanske du avslöjar att du fått in viktig information? Med risk att motståndarna får veta, och kommer tillbaka en annan dag då du inte har koll? Eller ska du ta dig och ditt team ut dolt och lämna vakterna åt sitt öde?

När man tar tuffa beslut väljer man ofta inte mellan ett bra och ett dåligt alternativ, utan mellan två dåliga, säger Petter. Men alla måste ha ett etiskt ankare att förlita sig på, annars blir det farligt.

Finns det rutiner för hur sådana beslut tas, eller är det upp till en enskild beslutsfattares personliga moral?

– Det är så komplex materia att det inte går att lista typfall på förhand. Men i en professionell organisation är det extremt viktigt att man pratar om etik. Det är frågor man diskuterar i allra högsta grad.

Kan du må dåligt över det här?

– Jag tror det är extremt viktigt att inte förneka att när du gör jobbiga grejer så uppstår jobbiga känslor, säger han.

Börjar man förneka de känslorna det blir man kantig och rigid, och det tror han är en fara. Yrket handlar mycket om relationer: För att andra ska öppna sig för dig måste du öppna dig för dem. Det är de som är grundade och autentiska som blir framgångsrika i det här yrket, menar han.

Där ute har mörkret svept sig kring Trelleborg. Petter Larsson tar på sig skepparkavajen och lämnar redaktionen på Ångkvarnen.