Samuel Telins köpmansgård
Efter enskiftet genomförande i början av 1800-talet ökade spannmålsskördarna kraftigt på det bördiga Söderslätt och det blev hela tiden större kvantiteter brödsäd som måste avyttras.
Bästa transportsättet var med de små fartyg som kunde angöra bryggorna i Trelleborg, och detta väckte stor harm bland borgarna i Malmö och Ystad. I flera år drev de en intensiv kamp och krävde kungligt förbud för denna handel. Emellertid fastställde K. M:t den 15 juli 1818 att man i Trelleborg fick fortsätta införa trävaror i utbyte mot spannmål, trots det annars rådande förbudet mot köpenskap. Detta medgivande var förmodligen signalen till de unga, många bara tonåringar, framåtsträvande männen i familjerna Kock, Malmros, Agjeldinger, Borgman och Hellman att bege sig till Trelleborg, även om det ännu så länge bara var en by, för att skapa sina egna köpmansgårdar. Samuel Telin etablerade sig på den tomt som idag är Algatan 19. Här hade handel i både större och mindre skala bedrivits sedan långt bort på 1600-talet. Tomten sträckte sig genom kvarteret ner till den strandväg som gick bara ett fåtal meter från sjön. Här byggde han vid mitten av 1800-talet ett kraftigt magasin med gaveln ut mot vägen. Gnisslet från block och taljor när man hissade varor mellan de olika våningarna har idag ersatts av helt andra toner. Magasinet var en viktig del i Telins välkända verksamhet att utanför tullöjtnant Upplings vetskap införa och distribuera både fasta och flytande varor. Ungefär vid samma tid byggde han tvåvåningshuset vid Algatan och på andra sidan gatan, där Trelleborgs Stads Sparbank 1889 byggde sitt första bankhus, hade han sin trädgård.
Telin drev framgångsrikt sin köpmansgård och med ålderns rätt överlät han den på 1880-talet till Olöf Andersson. Denne var bondson från Tågarpsdal i V. Tommarp, dit hans fader hade flyttat på 1840-talet. Farfadern var den välkände ledamoten av bondeståndet, Anders Nilsson, i L. Isie som vid ett flertal tillfällen i riksdagen pläderade för att Trelleborg skulle återfå sina stadsrättigheter. Olof Andersson ville hellre handla med jordbruksprodukter än själv odla dom och inrättade sig i köpmansgården där han hade sin bostad på andra våningen. I första våningens västra del hade han sitt kontor där affärerna gjordes upp och den östra delen hyrdes av Schults Beklädnadsaffär. Affärsintresset försköts efterhand från spannmål, fodervaror och konstgödning till byggmaterial och han drev själv tegelbruket i Skegrie. Han var också en av huvudintressenterna och verkställande direktör i Trelleborgs Tegelbruk AB, som bildades 1897 och hade sin verksamhet på den lertäkt han ägde i Ö. Grevie. Vid sidan om sina intressen i nystartade industrier hann han också med att vara stadsfullmäktiges ordförande åren 1898 " 1900. Beklädnadsaffären i köpmanshuset övertog 1903 av Knut Ekström och 1911 hyrdes kontorsdelen av Crafoords Pappershandel. Ernst Rickard, Olof Anderssons son, övertog företaget 1923 och idkade partihandel samt import och export under firmanamnet Olof Anderssons Eftr.
Från Sven Nilssons bildarkiv med text av Eric Sandell.