Annons

Samspel och respekt viktigare än tuffa tag

Hårda tag är ersatt av samspel med hunden. Trelleborgs brukshundsklubb i Simremarken har de senaste åren blivit en förening med ett trevligare temperament.
Trelleborg • Publicerad 8 maj 2010
Pernilla Bengtsson med sin jaktgolden Tim går en runda rally under överinseende av Kirsten Hansson.
Pernilla Bengtsson med sin jaktgolden Tim går en runda rally under överinseende av Kirsten Hansson.Foto: 
Anna Frick är ordförande och instruktör i klubben. Ideella uppdrag som kräver engagemang och tid. Till hösten är det bara hon och Kirsten Hansson kvar av instruktörerna.
Anna Frick är ordförande och instruktör i klubben. Ideella uppdrag som kräver engagemang och tid. Till hösten är det bara hon och Kirsten Hansson kvar av instruktörerna.Foto: 
Trots en kylig vårkväll kom Knut Strömblad till brukshundklubben för att träna agility med Ofelia, en sjuårig dansk-svensk gårdshund.
Trots en kylig vårkväll kom Knut Strömblad till brukshundklubben för att träna agility med Ofelia, en sjuårig dansk-svensk gårdshund.Foto: Tomas Nyberg
Foto: 

Bodil Lundell rör sig av och an på gräsmattan i den kalla vårluften. Vid fötterna skuttar Allan, en petit brabançon.

– Det är viktigt att man rör sig och värmer upp. De är som små elitidrottare, säger Bodil Lundell som snart ska ut på agilitybanan.

Annons

Agility, banhoppning, är en av grenarna som brukshundklubben vid Simremarken erbjuder. Ordförande i klubben är sedan två år tillbaka Anna Frick. Hon betonar att det är en klubb för hundägare i gemen. Och en klubb som förespråkar en annan metodik än för några år sedan.

– Förr skulle man ha en schäfer i snöret och köra bruks, säger hon med barsk röst.

För 15 år sedan lämnade Anna Frick brukshundklubben för att hon inte gillade den tuffa disciplinen mot hundarna. Hon återvände som utbildad hundpsykolog för att gå en valpkurs och upptäckte att uppfostringsmetoderna som hon anammat även letat sig in på brukshundsklubben. Precis som på många andra klubbar i Sverige.

– Vi vänder inte upp och ner och sätter oss på hundarna tills de lyder. Man ska ha respekt för hunden, man tar inte i den hursomhelst. Det är intelligenta djur som går att nå fram till på andra sätt, säger Anna Frick.

Bodil Lundell är snart redo för att ta sig an hinderbanan med Allan.

– I sämsta fall går han av och pinkar vid ljuset där borta, säger hon.

Hon tycker som Anna Frick att verksamheten förändrats i en bättre riktning.

– Det är mycket mer positivt. Det handlar om beröm och belöning. Då blir det mer glädje. Förr lydde hundarna för att de var rädda.

Allan hoppar över det första hindret och in i säcken. Sedan går det snabbt. Så snabbt att matte får kämpa för att hinna med att dirigera Allan i rätt riktning.

– Om man har en jättelångsam hund så går det lättare, pustar Bodil Lundell med ett leende efteråt.

Annons

På andra sidan klubbstugan instruerar Kirsten Hansson en grupp i rallylydnad. Det är en förhållandevis ny gren där hunden och föraren följer en snitslad bana och utför övningar som beskrivs med text och bild på skyltar.

En av deltagarna i gruppen är Pernilla Bengtsson med sin energiske jaktgolden Tim. Lite för energisk, tycker matte. Men hon får beröm av Kirsten Hansson efter rundan. Tim reagerade på visslingarna.

– Jag har börjat vissla hemma och det funkar, säger Pernilla Bengtsson.

– Han tittade jättemycket på dig. Han tittade bort en del, men det är klart att han gör det. Han måste se var han går och vad som händer omkring honom, förklarar Kirsten Hansson.

Kylan tilltar i Simremarken. Aktivitet och glädje hjälper till att hålla värmen den sista kurstimmen för människorna och deras bästa vänner.

Johan Silfversten Bergman
Niclas Sörenson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons