Röstfiske på nätet

TRELLEBORG. Claes Henriksson från Trelleborgs skolparti är övertygad om att internet kommer att spela en avgörande roll för utgången av nästa val. Därför tänker han och hans partikamrater lägga en stor del av sitt krut på att marknadsföra sig på nätet. Den stora inspirationskällan är den amerikanske presidenten Barack Obama.

– Obama själv var inte så jätteaktiv på internet, men han fick andra att bli det. Han gick ut och frågade vad budskapet skulle vara. Det är det som är grejen. Anhängarna ska känna sig delaktiga i skapandet av partiets politik, säger Claes Henriksson.

Alla politiker TA pratat med är inte lika imponerade. Majoriteten av de tillfrågade tycker att det tar för mycket tid i anspråk att ständigt komma med uppdaterade åsikter på internet.

– Det handlar om värde kontra arbetsinsats och jag tror att det kostar mer än vad man får tillbaka. Bara för att Obama lyckades betyder inte det att folkpartiet i Trelleborg kommer att göra det, säger Lars Hemzelius (FP), som tror att medborgarna kommer att tröttna om partierna satsar för hårt.

Bland Trelleborgs politiska elit är sociala medier nästintill synonymt med Facebook, nätgemenskapen med över 300 miljoner användare världen över. Fem av nio tillfrågade använder tjänsten och några till funderar på att börja.

Kommunalråd Ulf Bingsgård(M) skaffade Facebook för drygt ett år sedan. Han blir vän med alla som vill, vilket i skrivande stund är 553 personer. Varje dag går han in på sidan och uppdaterar sin statusrad, den ruta där användaren skriver aktuell information om sig själv så att alla vänner kan se.

– Jag försöker använda mig av statusraden för att visa att politiker också är människor som brottas med vardagens problem. Att även jag tvättar och stryker skjortor.

Lars Hemzelius (FP) är mer restriktiv. I samband med bojkotten av ett politiskt jippo registrerade han ett Facebookkonto under namnet ”Politiker Somsleversomdelär”. Idag har han 18 vänner, främst politiker.

– Jag söker inte upp folk av den anledningen att jag inte vill besvära andra. Men jag godkänner de flesta som vill bli vän med mig.

Ingen av de tillfrågade politikerna har någon blogg. Några funderar på att börja göra det inför valet men tidsbristen gör det svårt att komma till skott. Däremot uppger flera att de ibland ”googlar” sig själva, det vill säga gör en sökning på sitt eget namn, för att se vad andra bloggare skriver om dem.

Även mikrobloggar som Twitter är sällsynta. Den enda som har ett Twitterkonto är Sverigedemokraten Per Karlberg. Sverigedemokraterna är också ensamma i Trelleborg om att använda sig av videoportalen Youtube i sitt politiska arbete. Sverigedemokaterna har ett eget tv-team som reser runt och gör filmsnuttar som sedan läggs upp på Youtube. Därifrån länkas filmerna vidare på Facebook, bloggar och partiets internetbaserade tv-kanal.

Att just Sverigedemokraterna är så aktiva på nätet förklarar Per Karlberg med att partiet har ett behov av att nå ut med vad han kallar ”ocensurerade nyheter”.

Den tekniska utvecklingen har gjort dess användare alltmer lättillgängliga. Samtidigt har gränsen mellan det offentliga och det privata livet blivit allt mer suddig. Med dagens mobiltelefoner kopplar användaren snabbt och enkelt upp sig mot nätet för att kolla sina e-mail eller uppdatera sin blogg var han eller hon än befinner sig.

– Utvecklingen går ju väldigt snabbt. Förr i tiden fick man vara ifred när man till exempel åkte buss. Det brukade vara en tid för reflektion och eftertanke. Nu förväntas man arbeta då också, säger Catherine Persson (S).

Men även om hon ser många nackdelar i det ökade trycket på henne som politiker är Catherine Persson samtidigt mån om att påtala fördelarna med de nya kommunikationsmöjligheterna.

– Det är väldigt positivt att man kan ha en dialog med väljarna. Den biten var mycket svårare förr. Visst, man kunde ställa sig utanför Ica och träffa folk och det var ofta väldigt givande men det var inte en del av det dagliga arbetet på samma sätt.

Flera av de tillfrågade politikerna upplever samtalstonen i till exempel bloggarnas kommentarsfält som otrevlig. Skribenter som gömmer sig bakom en pseudonym uttrycker sig på ett sätt som de kanske inte skulle göra i verkliga livet.

– Ofta är tonen ovänlig, tangerande det vulgära, tycker Lars Hemzelius (FP).

Den ende som ser något positivt i det är Sverigedemokraternas Per Klarberg.

– Det är väldigt raka puckar på internet, ärligare och mer rakt på sak när folk inte behöver ursäkta sig. Sedan kan jag i och för sig tycka att det är lite fegt med folk som är anonyma och inte vågar stå för vad de tycker.

Trelleborgspolitiker om sociala medier

”Det är en samhällsarena som är öppen för alla. Fler kan följa vad som händer och även vara med och skapa det som händer”

Catherine Persson (S)

”Den traditionella valrörelsens tid är förbi. Det är Barack Obamas framgångar det ultimata beviset på”

Claes Henriksson (TS)

”På Facebook blir jag kompis med alla som vill. Både folk som är mina vänner på riktigt och folk som kanske mest tycker det är coolt att vara kompis med kommunalrådet”

Ulf Bingsgård (M)

”När man sitter i den position som jag gör så är det svårt att hinna med att sitta på Facebook eller läsa bloggar hela tiden”

Åke Svensson (KD)

”Man exponerar och profilerar sin egen person. Jag har medvetet valt att inte göra det”

Anders Svensson (MP)

”Under semestern kände jag frustration över att inte kunna uppdatera min Facebook. Det är lite av en stressfaktor att alltid vara up to date, men samtidigt är det väldigt kul”

Per Klarberg (SD)

”Jag tror att om alla partier satsar hårt på de här nya sociala medierna så uppstår en trötthet hos medborgarna. Man orkar inte ta del av allt”

Lars Hemzelius (FP)

”Jag tror inte att vår målgrupp är så intresserade av det här, men det är kanske något vi borde fundera på.”

Birger Lindgren (SPI)

”Jag använder inget, dock använder partiet och flera andra företrädare Facebook, Twitter och bloggar. För egen del är jag inte där av flera skäl. Tid, okunskap i viss mån och så”

Patrik Holmberg (C)