Rikard vet vad som kan vänta i de lugnaste vatten
TRELLEBORG. Ivriga sexmånadersvalpen Arcas får stå bunden ett tag medan husse Rikard Uppenberg låser upp kedjan som håller den lilla styrpulpetbåten svårstulen och försäkrad.
Med en snus innanför läppen, kraftiga underarmar och norrländsk dialekt utstrålar 44-åringen lugn och trygghet.
– Förhoppningsvis framstår jag som social och glad. Och öppen för nya idéer, till viss måtta, säger Rikard Uppenberg när han ska beskriva sig själv.
Han är uppvuxen i Lycksele, 140 mil från Trelleborg, bland älgar, skotrar och barrträd.
– De kallar det Lappstockholm. Det var en metropol i Lappland, det ligger mitt emellan där samerna höll sommarbetet och vinterbetet för renarna.
Efter några år som skogsarbetare på 1980-talet började Rikard Uppenberg arbeta som ambulansförare i Lycksele. Där träffade han Jessica, sjuksköterska som hade lockats till högavlönat sommarjobb i Norrland. Men hon längtade hem till Trelleborg. I slutet av 1990 flyttade de hit.
– De som inte varit norrut förut tycker att det är korta somrar där uppe. Men vi som kommer därifrån tänker: Sommar? Det är bara dåligt sparkföre, säger Rikard Uppenberg och kluckar av skratt.
Sedan han skaffade familj har det inte blivit så många besök i Lycksele. När ungdomsvännerna också bildade familj växte de ifrån varandra. Att umgås var inte lätt längre.
– Därför var det rätt tradigt när man åkte upp dit. Men jag saknar dem som de var i ungdomen, säger Rikard Uppenberg.
Han har försökt att ta upp jakten som var ett intresse i Norrland. Men det var inte samma sak att jaga skrämda burfasaner som att fälla en vild älg. Därför blir det hellre en båttur på havet eller en joggingrunda ut mot Gylle och Fjärdingslöv.
Med van hand rattar Rikard Uppenberg båten ut från Gislövs hamn. Vågorna går höga och det blåser, men solen ligger på.
Han har redan haft tre veckors semester och i augusti ska han vara pappaledig i tre veckor med yngsta dottern Moa. Men först tillbaka i tjänst en månad.
Eller tjänsterna rättare sagt. Rikard Uppenberg är inte bara ambulanssjuksköterska i Trelleborg och facklig ordförande för alla Region Skånes ambulansförare. Han är också deltidsbrandman inom kommunen.
Kan du koppla av på semestern?
– Visst kan jag koppla av. Men nu står vi för rätt stora förändringar inom ambulansen med privata entreprenörer som tar över. Så man får hålla sig uppdaterad. Det är rätt mycket att sätta sig in i, säger Rikard Uppenberg.
Och nu är det försent att lämna allt och dra till Kongo i två månader. Jo, han hade chansen i slutet av juni. Rikard Uppenberg ingår i en internationell sjukvårdsstyrka och fick erbjudande om att åka dit för en hjälpinsats. Men tidsperioden är för lång.
– Det krävs så mycket från familjens sida och min fru jobbar heltid så det hade inte gått. På jobbet är man inte oumbärlig. Det hade kanske funkat om det varit en jordbävningskatastrof och en begränsad insats på tre veckor, säger han.
Behovet av att komma ut och se världen får han tillgodosett varannan jul istället, då familjen åker utomlands. Senaste resmålet var Thailand i fjor. Familjen tog chansen att få en bättre avslutning än förra gången – julen 2004.
Tillsammans med flera andra Trelleborgsfamiljer var Uppenbergs på turistön Koh Lanta där de boende klarade sig förhållandevis bra i flodvågen.
– Jag åkte själv med i vågen. Vi hade tur som klarade oss helskinnade, säger Rikard Uppenberg.
Trots att han stod mitt i kaoset kopplades yrkesrollen på och han lyckades hålla en lugn fasad.
– Alla började finna varandra och yrkesskadad som man är tänkte jag att nu kommer all hjälp. Men vi fick vänta 5-6 timmar på berget i stekande sol.
Det lutar åt Sydamerika som nästa resmål. Brasilien var på tal men efter att arbetskamraten Skytte Sandgren i början av året mördades på en semesterort där hägrar det inte längre. Istället kanske Costa Rica eller Jamaica. Att sluta resa är det inte tal om.
– Jag tror att om man avstår från det som man vill göra blir man lätt inskränkt.
Fiskebåten är tillbaka i hamnen igen. Ingen fiskelycka den här gången med fotograf och reporter ombord. Men det är inte heller det viktigaste när gänget från brandkåren möts upp med båtarna i utanför Smygehuk.
– Jag gör det här mest för avkoppling, säger Rikard Uppenberg.