Rapport från Fagerängen: Sista kvällen med gänget

Glöden färgar barnens ansikten röda. De sitter i en ring och grillar sina kycklingkorvar på pinnar.

– Nej! Någon har tappat sin korv i askan, men får strax en ny av Anette Persson från fritidsgården Backafall.

Ungdomarna och de vuxna står och betraktar brasan. Trots att det blåser hårt klarar sig Fagerängens valborgsmässoeld fint " Kontinentbanans banvall ger lä. Det är min sista kväll på Fagerängen.

Samtidigt som det ska bli skönt att slippa sova på en madrass på golvet och komma hem till mitt egna hem, där jag kan spela gamla skruttlåtar på ostämd gitarr hela kvällarna, känns det lite vemodigt på en gång.

Kanske är det mörkret kring Valborgsmässoeldens glöd som gör mig filosofisk, kanske har jag fäst mig lite grann vid Fagerängen och dess invånare.

– Vet du vem Mustafa är? frågar en av tonårskillarna runt elden.

– Nej.

– Det är han, boxaren, säger killen och pekar på en lång, tyst kille som går och håller reda på glöden med en spade.

Mustafa El Molla är två gånger svensk mästare i diplomboxning. Trots att han bara börjar på högstadiet nu i höst går han i 81-kilosklassen. Det sägs om honom att han är ovanligt snabb för sin storlek och att han kan ha en stor framtid om han fortsätter träna hårt.

Vi står vid elden och pratar om boxning och han nämner sina idoler Tyson och Muhammad Ali. Visst drömmer han om att bli proffs, men han skulle kunna tänka sig att bli vakt eller advokat också.

– Jag vet inte, svarar han blygt på frågan varför han funderat på advokatyrket.

Mustafa är en av de många ungdomar på Fagerängen som jag pratat med om framtidstro och drömmar.

När man betraktar kartan över området liknar Syster Jennys väg en kupad hand som i flatan håller de sex gårdarna på Fagerängen som sex tärningar, färdiga att slå ut på spelbordet.

Hur många ögon blir det på tärningarna som Syster Jennys väg slår upp för barnen och ungdomarna som växer upp här på Fagerängen? Blir det en sexa eller en tvåa som rullar upp, blir betyget mycket väl godkänt eller icke godkänt, blir han eller hon arbetslös eller elektriker, städare eller tandläkare, missbrukare eller föreningsmänniska, kanske politiker?

Ungdomarna på Fagerängen har sina drömmar och framtidsförhoppningar liksom alla unga människor. Några av dem har berättat för mig om vad de vill med sina liv.

Ali El Achkar

Min familj kommer från Libanon. Jag har gått ut nian och bor med mamma och pappa och två bröder. Jag har också två systrar, de är gifta. Den ena bor i Göteborg, den andra i Hamburg.

Jag föddes i Sverige och är uppvuxen på Fagerängen. Är ofta ute på staden, tillsammans med kompisar. Prao har jag gjort på AG Favör och Fagerängens fritidsgård.

Helst vill jag bli polis, men jag ska läsa naturvetenskapligt program på gymnasiet.

Poliserna jag mött här på Fagerängen är så aggressiva. De stoppar en för ingenting. Men jag vill ändå bli polis. Jag behöver inte bli som de.

Varken min mamma eller pappa har jobb. Jag tycker det är viktigt att få ett jobb, för då kan man få mer pengar att röra sig med. Man träffar också nya människor, får nya vänner.

Jag spelar fotboll, men inte för att tävla utan bara för att hålla mig i form. Fritidsgården Backafall är jag ofta på också.

Ilda Livak

Jag är född i Bosnien. Vi kom till Sverige " 93 tror jag det var " och till Fagerängen för ungefär 10 år sedan.

Jag har gått på Östra skolan och nu på Köpingeskolan. Nu i höst är det omvårdnadsprogrammet" för jag ska bli tandläkare har jag bestämt. Redan när jag var liten, när de andra lekte affär, så lekte jag tandläkare. Jag vet inte varför jag har fastnat för det. Ingen i släkten är tandläkare.

Det är en barndomsdröm för mig.

Jag siktar hårt på att bli tandläkare. Ett tag tänkte jag bli frisör, men nu är det tandläkare som gäller.

Min far arbetar på Ängavallens gård, mamma är hemma, men hon ska också gå omvårdnadsprogrammet nu, tillsammans med mig. Jag har en lillasyster som är sex år.

Jag tycker att det har varit kul att växa upp på Fagerängen. Många kompisar att leka med. Och fritidsgården har betytt mycket.

Jag är aldrig rädd på Fagerängen. Det är ett trivsamt ställe, alla känner alla. På fritiden spelar jag lite fotboll. Förut spelade jag basket, men nu har jag inte tid till det. Skolan går först. Jag satsar på skolan " man hinner inte med allt.

Om det är något ämne jag måste jobba mer med så är det matten.

På somrarna åker jag till Bosnien och hälsar på farmor och en moster. Vid Gradiska, när kroatiska gränsen.

Jag känner mig hemma på båda ställena. Jag känner mig inte främmande i Bosnien, men jag tror att jag kommer att stanna i Sverige när jag blir vuxen. Men sådant vet man ju aldrig.

Mustafa El Mollo

Jag är med i BK Amatör sedan tre år tillbaka.

Det var jag och mina två bröder, som är ett och två år äldre än jag, som började med boxning.

Jag har också två systrar, en äldre och en yngre. Mina föräldrar kommer från Libanon. Pappa har en tobaks- och godisbutik.

Jag hade tittat mycket på boxning på tv och tyckte det verkade kul. Mina bröder tröttnade efter hand, men jag fortsätter. Det är roligt att träna. Jag bara gillar det. Ibland blir jag träffad när jag sparrar. Man vänjer sig vid det.

Någon gång åker jag buss till träningen på Kampsportens hus på Klörupsvägen.

Men ofta går jag. När det är varmt är det fint att gå.

Jag har gått ut sjätte klass på Pilevallskolan och börjar i sjuan på Köpingeskolan.

Jag ska nog hålla på med boxning tills jag är 20 år i alla fall. Kanske kan jag bli proffs. Ett vanligt jobb " det skulle vara vakt eller advokat.

Det går bra för mig i skolan. Mest gillar jag svenska och matte, kanske inte matte så mycket för resten.

Förutom boxning spelar jag basket på Söderslättsgymnasiet. I basketen har jag många kompisar.

På kvällarna går jag ofta till fritidsgården för att spela tv-spel, titta på tv eller bara snacka med kompisarna. Men jag är alltid hemma vid tio.

Kenny Hansson

Jag har bott två år på Fagerängen med min pappa och hans sambo. De jobbar båda två. Förut bodde vi i villa. Det är lugnt på Fagerängen, tycker jag. Ingen som bråkar.

Det känns aldrig som om man är hotad. Om det finns missbrukare märks de inte " de håller sig inne.

Jag går på Köpingeskolan, börjar nian nu i höst.

Varannan vecka är vi många fler i familjen. Då kommer mina två systrar och pappas sambos dotter och bor hos oss.

Jag trivs på Fagerängen. På fritiden spelar jag mycket dataspel, helst krigsspel och strategispel. Skolan, den är sådär. Sämst gillar jag nog matte och bäst " det är nog rasterna!

När jag blir vuxen vill jag bli veterinär. Jag tycker om djur, vi har två hundar, en schabrador och en blandning av labrador och lapphund. De heter Simba och Filoktetes, som kallas Fille. Fille är döpt efter en figur i Disney-filmen Herkules.

Jag går inte så ofta på Backafalls fritidsgård " hellre på Gasverket inne i stan. De har bättre biljardbord. Ibland går jag, ibland cyklar jag, ibland tar jag bussen.

Det är inte långt in till centrum, det tar bara 20 minuter att gå.

Jag umgås inte med några på Fagerängen utanför skolan. Jag har inte så många kompisar på Fagerängen, de flesta bor strax utanför. Men det är några till i min klass som bor på Fagerängen.

Ferki Berbatovci

Vi kommer från Kosovo. Jag bor med mamma och pappa och två bröder. En syster har jag som är gift i Tyskland. Vi har bott i Sverige i fem år ungefär, på Fagerängen i tre år.

Jag planerar att öppna eget. En butik, sälja något. Min brors fru har en klädaffär i Malmö, jag har fått pröva på där. Prao gjorde jag på AG Favör.

Min pappa har inget arbete och min mamma är hemmafru. Jag tycker det är viktigt med ett arbete. Så man kan försörja sig.

På fritiden är jag ganska mycket på fritidsgården eller spelar dataspel hemma.

Jag går i nian på Köpingeskolan och på gymnasiet vill jag läsa handel.