Rapport från Fagerängen: Rätten att få vara i fred

Är rätten till avskildhet den största välsignelsen med att ha gott om pengar? Och är den påtvingade närheten fattigdomens förbannelse?

Jag knallar runt i solskenet på Fagerängen en söndag; kommer in i området från norr.

Det första man möter efter villorna och radhusen är en stor karta över bostadsområdet som omges av Syster Jennys väg. Det är en lång gata som sträcker sig i en halvcirkel runt bostadsområdet. Längs gatans östra yttre sida går järnvägen till Trelleborgs hamn; banvallen döljs av en smal ridå med träd och buskar.

Jag går förbi ICA-butiken " rakt in på den första av de sex identiska gårdarna på området. De rektangulära gårdarna begränsas av fyra huskroppar i två våningar, med kortsidorna i öster och väster.

Mitt på gårdarna finns gräsytor, buskar och lekplatser.

Den första gården är prydlig, med grönskande buskar nedanför de inglasade uteplatserna och med hela staket. Vid nästa gård kan man vika av till vänster och ta gångstigen som leder mellan uteplatserna på husens baksidor.

Till vänster ligger en hel rad med snygga uteplatser, där en äldre man just sätter ut blommor i krukor. Uteplatserna ligger bakom staket och en låg kulle med buskar döljer dem delvis från gångstigen.

Till höger är uteplatserna mer spartanska, de ligger också betydligt mer öppet mot gångstigen. Söder om den gården ligger ungdomsgården och Backafall familjecenter i en sänka.

I en kasebana åker några barn på en matta med orientaliskt mönster, kanske leker de att det är en flygande matta.

Jag möter en man som liksom jag är ute på promenad i området. Han berättar att han går och väntar på maten.

" De kommer vid halv tolv, ett, ungefär, säger han.

" De kommer?

" Ja, jag bor ensam och socialen kommer med mat varje dag. Det är dåligt med hjärtat. Har ramlat omkull ett par gånger hemma.

" Då får du väl ingen snaps till maten då?

" Har du något? undrar han. Hjärtat går ju fortare av en liten en.

" Nä. Du får väl gå en promenad så du blir hungrig nu innan de kommer med maten.

" Ja, solen kommer fram. Det är skönt.

" Trevlig helg.

" Detsamma!

Gångstigen går förbi bara ett par meter från vardagsrumsfönstren i ett par lägenheter. De boende har stängt insynen med persienner och gardiner, förhängen.

En sak som slår mig när jag vandrar runt i Fagerängen är hur lätt det är att komma i samspråk med folk på området. Ett enkelt "Hej!" räcker, sedan är man mitt uppe i en trevlig pratstund. Men öppenheten kan bli för stor " och påtvingad också. Överallt på Fagerängen ser man fönster med heltäckande gardiner, persienner, eller helt enkelt tyg som satts upp för fönstren.

Jag förstår dem som bor i de lägenheterna, för vissa har sina vardagsrumsfönster bara ett par meter från gångstigarna genom området. I min egen lägenhet ligger vardagsrumsfönstren en bit in från parkeringen " ändå känner jag mig mycket utsatt när jag sitter och tittar på tv om kvällarna " så även jag sätter upp heltäckande gardiner för fönstren efter en tid, för att komma undan från insynen.

Stefan Ferm, stadsbyggnadschef i Trelleborg, har sina tankar om varför byggarna inte verkar ha tagit hänsyn till behovet av att få vara i fred i sitt hem.

" Fagerängen är typiskt för sin tid, menar Stefan Ferm. En tanke hos planerarna på den tiden var att bostäder skulle vara fredade från biltrafiken. Att området är uppbyggt kring tydliga gårdar är också väldigt typiskt för tiden.

Stefan Ferm är över huvud taget ganska positiv till Fagerängen som bostadsområde.

" Det finns många fördelar med det, menar han. Vi har entréerna som ligger in mot gårdarna, den sociala gemenskapen som kan födas på gårdarna. Lägenheterna är välplanerade, spatiösa och med hög standard.

Vad planerarna har missat är dock att hålla isär de olika zonerna, de privata och offentliga, på området.

" Det kan skapa otrygghet, när den privata och offentliga zonen kommer för nära varandra, menar Stefan Ferm.

Han säger att man inte var så medveten om vikten av privata zoner, halvprivata, halvoffentliga och helt offentliga zoner, när man byggde i Sverige på den här tiden.

" I Danmark däremot har man ett mycket medvetet byggande med stor hänsyn till de här zonerna. Danmark har heller inte de stora problem med miljonprogrammets områden som vi har i Sverige.

Stefan Ferm menar att människorna känner i ryggmärgen att det är något som inte stämmer om området är felplanerat när det gäller de olika zonerna.

" Det kan skapa otrygghet när konfrontationen mellan privat och publikt blir för stark, säger han. Fysiskt är det dock möjligt att bygga bort dessa problem.

Stefan Ferm är kritisk mot att man i Sverige i dag inte har ett socialt bostadsbyggande.

" Man vill inte peka ut bostadsområden. Men som vi har sett görs det ändå - och utan att det finns möjligheter att bygga bort det med subventioner. Stämplarna finns kvar även om vi inte låtsas om det.

Conny Nilsson, som varit Trelleborgshems områdeschef på Fagerängen i många år, men nu slutat, menar att det inte är någon som klagat på insynen.

Fagerängsområdet är lite slitet. De tidigare vita träytorna på staket, spaljéer och annat på området är gröna av mögel.

" Träet på hela området ska bytas. Istället för vanligt målat trä blir det tryckimpregnerat,.

Tryckimpregnerat kan hålla dubbelt så länge som målat trä.

Fagerängen har i dag 350 lägenheter. Mest ettor, tvåro och treor, men även fyror och femmor. De större lägenheterna är dock ihopslagna av mindre.

" Från början fanns det inga större lägenheter än treor, berättar Conny Nilsson. Fyror och femmor är lägenheter som byggts om under åren.

I princip finns det inga tomma lägenheter på området. Det är en handfull som beror på omflyttningar.

Varje år flyttar nästan var femte av Trelleborgshems hyresgäster till ett nytt boende.