Rapport från Fagerängen: Det goda Öster

"Det goda Öster" är arbetsnamnet och ett konkret exempel var sommarklubben på Östra skolan i somras, där barnen som inte reste iväg på lovet fick något att göra på dagarna.

De skolledare jag träffar på skolorna i de östra delarna av Trelleborg verkar alla djupt engagerade i barnens framtid.

På Pilevallskolan, som i våras vann pris som Årets skånska skola skola för sitt arbete med Service learning, där barnen får möta arbetet ute i samhället, finns Stina Hansson och Rebecca Segerhagen. En del av juryns motivering för att ge priset till Pilevallskolan löd: "Ska vi lära oss någonting om integration i skolorna kan vi bara säga - lär av Trelleborg!"

Stina Hansson:

– Vi vet vad som behövs i skolan för att barnen ska få framgång i skolan och i livet. Vi vet vad som krävs. Metoderna har vi " vad vi behöver är resurserna som krävs.

Stina Hansson och Rebecca Segerhagen framhåller också att det behövs uthållighet - det räcker inte med enstaka projekt med slutdatum då "problemen" ska vara lösta. De nya arbetsmetoderna måste bli en permanent del av skolan.

– Arbetet måste pågå under överskådlig tid framöver, menar de båda.

Stina Hansson och Rebecca Segerhagen ifrågasätter också vilka B-språk som eleverna kan välja i skolan.

– Varför är det fortfarande tyska, franska, kanske spanska, som erbjuds? Varför inte arabiska eller bosniska som man har betydligt större nytta av i dag?

Rebecca Segerhagen tar upp ett exempel:

– En elev som har som livsprojekt att starta en importfirma. Skolan måste ge den eleven kunskaper så att han eller hon klarar det. Kanske behövs det goda kunskaper i arabiska till exempel.

Håkan Gunnarsson, biträdande rektor på Östra skolan, framhåller att det är viktigt att få föreningar att starta verksamhet på Öster.

– Vi måste kunna ge alternativ för barnen och ungdomarna på Fagerängen och andra delar av Öster, säger han.

Enligt Gunnar Håkansson kan de äldre, kriminellt aktiva ungdomarna, locka yngre med sig om det inte bjuds bättre alternativ.

– Det är gratis - åtminstone ekonomiskt - att vara med i de kretsarna. Och det finns på området. det lockar genom att vara häftigt. De äldre kan bli idoler för de yngre.

Håkan Gunnarsson menar att det är mycket viktigt att föreningar erbjuder aktiviteter på Fagerängen och i de östra delarna av Trelleborg.

– Det måste vara aktiviteter som är nära och det får inte kosta särskilt mycket, säger han.

Det är dock dåligt med föreningslivet i de östra delarna av Trelleborg. Få föreningar använder de skollokaler som finns. På Pilevallskolan finns Piggsvinsteatern med en grupp för ungdomsteater. Håkan Gunnarsson skulle vilja locka betydligt fler föreningar att starta verksamhet i området.

– Musik till exempel kan föra människor samman, säger han. Vi har andraklassare som tränar med musikskolan och när de visar upp vad de lärt sig så kommer så gott som alla föräldrar. 100 till 120 stycken mot 20 på de vanliga föräldramötena.

En orsak till att invandrarföräldrar inte går så mycket på föräldramöten eller andra aktiviteter i skolorna är en ovana vid de svenska skolornas sätt att arbeta, enligt de skolledare jag talat med.

Många är inte vana vid att ha kontinuerlig kontakt med skolan. Skolan i många andra länder tar inte kontakt med föräldrarna annat än om det är problem.

Mikael Dahlgren, Anette Persson och Toni Lazarevski arbetar på fritidsgården Backafall på Fagerängen.

Fritidsgården står för mycket positivt på området.

– Jag gick här själv under hela uppväxten på Fagerängen. Nu har jag arbetat här i snart fem år, berättar Toni Lazarevski.

På fritidsgården samlas även vuxna från området med biljard, bastu och träningsmöjligheter.

När det gäller förändringar tror man på fritidsgården på lokaler för småföretagare.

– De skulle kunna hyras ut direkt, menar de tre på fritidsgården. Det finns många som vill ha lokaler, för småbutiker eller annat här ute.

För det är så att på Fagerängen och hela den östra delen av Trelleborg finns det ingenting på kvällarna. När butikerna stänger är området helt dött. Ingen försäljning av falafel eller kebab, ingen pizzeria eller jourbutik.

Föreningar är det också dåligt med.

– Boxningsklubben Amatör som startade på Johan Kocksgatan fick många nya medlemmar härifrån, säger Toni Lazarevski. Men när de flyttade ut till Kampsportens hus som nästan ligger vid Söderslättshallen var det många som slutade.

Anette Persson har hand om tjejgruppen.

– Vi gör utflykter utanför området. Det finns de som går på högstadiet men aldrig varit på bio, säger hon.

– För vissa ungdomar här är det som att åka till New York att åka till Triangeln, säger Toni Lazarevski. Det finns en trygghet för ungdomarna här på Fagerängsområdet. Ute på andra ställen med en massa svenskar, där kan ungdomarna känna sig rädda och osäkra.

Under sommaren ordnar fritidsgården bland annat fiskeutflykter, som är mycket poppis bland besökarna. Öppettiderna ändras också så att gården är öppen på dagtid under sommaren. Många barn blir kvar i området på sommaren. Äldre kan åka till hemlandet och jobba eller hälsa på släkt.

De trivs alla med att jobba på Fagerängen, Toni Lazarevksi har arbetat i snart fem år, Anette Persson har varit på fritidsgården i sju år och Mikael Dahlgren i 13 år.

– Det krävs att man inte är så fyrkantig här ute, säger Anette Persson.

– Vi går över gränserna här. Lärarna kan komma ner till fritidsgården och hjälpa till med läxorna, säger Mikael Dahlgren.

Läs i nästa avsnitt om ungas drömmar och framtidstro på Fagerängen