Rädslan sitter i knäna

Ungefär fem minuter innan vi kommer fram till vattentornets fot slår det mig: "Undrar om jag är höjdrädd?"

Trelleborg • Publicerad 9 juli 2009

TRELLEBORG. Jag minns inte när jag testade sist. I Trelleborg finns ju inte jättemånga möjligheter att från höga byggnader kolla utsikten, alternativt känna yrseln komma krypande.

Men jag känner ingen yrsel. Inte ens när jag utmanar mig själv och kikar ner mellan hissen och huskroppen samtidigt som vi går ur hissen.

Annons

Att det gungar lite av vinden när vi kommer upp på sista våningsplanet i byggställningen hinner jag knappt reagera på. Utsikten har jag fångat mig. Jag älskar att studera flygfoton i jakt på byggnader att känna igen. Att stå uppe i Trelleborgs högsta byggnad är som att ha ett gigantiskt flygfoto framför sig.

Allting ser så litet ut. Brukar den där rundan verkligen ta en timme att promenera? tänker jag. Och bussarna är så små. Till och med hamnen ser liten ut och färjorna liknar leksaksbåtar.

På vägen ner släpper spänningen och det känns lite i knäna. Det är tydligen där min höjdrädsla sitter.

Lucas Dietrichson

Fanny Johansson

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons