Prima ballerina för 45 minuter

TRELLEBORG. De ser ut som sju bakelser i rosa och lila när de kommer in i danssalen och drar av sig stövlar, överdragsbyxor och jackor som fungerat som skydd mot novemberregnet där ute. När tjejerna har vinkat hejdå till föräldrarna som får vänta utanför i de 45 minuter som lektionen pågår får de snabbt fart på benen.

De springer och hoppar på det gröna golvet som påminner om lågstadiets gymnastiksal. Speglarna som täcker stora delar av väggarna lockar ur dem poser och grimaser.

Var och varannan tjej har Hello Kitty-tryck på magen och det är mycket ryschpysch och trikåer. Allt stämmer väldigt bra överens med fördomarna om hur balettflickor ska se ut.

Läraren Elena Kozina Davidsson trycker på play på stereon och skyndar sig med korta, snabba steg bort till ringen som tjejerna har bildat mitt på golvet. Alla tar varandras händer och lektionen börjar. Leendena finns kvar men leken blir lugnare.

Uppmaningarna om sträckta ryggar, insugna magar och spända vrister tar skruv, åtminstone några minuter. Sedan glömmer någon bort hållningen och så får Elena eller hennes hjälplärare Josefine Delén påminna: "sitt rakt".

Alla fem grupper dansar på fredagar, grupperna är indelade efter ålder och avlöser varandra under eftermiddagen. Snart ska flera grupper göra en gemensam uppvisning, det är den de övar till just nu. Åldersspridningen är stor, tjejer från 4 år till 18 år tränar balett. Med könsfördelningen är det sämre, inte en enda kille tar balettlektioner på Kulturskolan.

Lektionen avslutas med att alla sitter i en ring. I mitten ligger en mjukis-Musse Pigg som alla sträcker fram händerna mot. Ryggen ska tänjas, för vighetens skull. Så snart Elena har tryckt på stoppknappen på stereon kommer springet i benen tillbaka till tjejerna. Det blir några varv i danssalen innan föräldrarna kommer in, redo med jackor och stövlar. Det är dags att byta tyllkjolen mot termobyxorna och gå ut i eftermiddagsmörkret igen.