Polisens hemliga lista: Tre potentiella kvinnomördare i Trelleborg

Det kallas operation Beta.

Genom att tråla polisutredningar på jakt efter män med vissa riskfaktorer vill man förutspå vem som är livsfarlig.

Listan är hemlig – inte dess existens, men namnen på den.

I fyra polisregioner är det 234 namn, i polisregion syd (Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar län) 73. I polisområde södra Skåne: 17.

Och i Trelleborgs kommun: tre män.

Tre män som polisen menar har hög risk att döda sina partners.

Läge för en brasklapp: Listan är från i somras, men uppdateras kontinuerligt. Antalet ändras. Och mörkertalet är vidunderligt. Bara män som polisen kommit i kontakt med via sina utredningar finns på listan – och Brottsförebyggande rådet menar att bara tre till fyra procent av alla brott mot kvinnor i hemmet anmäls. Det verkliga antalet farliga män i Trelleborg är alltså sannolikt betydligt högre än tre.

Listan har tagits fram av kriminologen Anders Östlund som jobbar vid polisregion mitt, och successivt inventerar farliga män i Sverige (Med enstaka undantag är det just män som finns på listorna. I Trelleborg är samtliga män.). Han räknar med att listan kommer svälla till 500, 600, kanske 700 när han är klar med Stockholm.

I somras fick den skånska polisen ta del av sina namn.

Männen på listan ska punktmarkeras.

Polisen tar fram en individuell handlingsplan för var och en. Och sen finns det ett helt batteri av möjliga åtgärder. Några exempel:

• Rondering på adressen.

• Kontakt med brottsoffret för att få henne att lämna sin man.

• Finns det andra utredningar av de farliga männen? Då kan de prioriteras upp så att männen snabbare hamnar bakom galler?

• Jobba för att det ska bli ett kontaktförbud.

• Finns det ett missbruk så kan polisen kontakta kommunens socialtjänst. Kanske är det aktuellt att kontakta psykiatrin?

• Fordonskontroller.

• Se över vapenlicenser.

• Så kallade riskreducerande insatser. Alltså att speciella samtalsledare tar kontakt med männen för att prata med dem.

• Koppla in gränspolisen. Kanske finns det en utvisning som kan verkställas?

– I något fall kanske de får reda på att vi har ögonen på dem, i andra fall kanske det är direkt olämpligt. Det beror helt på vilken bedömning vi gör per individ, säger Fredrik Liljeroos, polisregion syds regionala samordnare för särskilt utsatta brottsoffer.

– Det är bara vår egen fantasi som stoppar hur långt vi kan gå i det här, säger Rebecca Olsson, som jobbar lokalt med metodutveckling inom Operation Beta – men tillägger ”inom lagens ramar” efter en direkt fråga.

Varken Fredrik Liljeroos eller Rebecca Olsson kan svara på exakt vilka åtgärder som är aktuella för de tre Trelleborgsmännen.

Man behöver inte vara polisanmäld många gånger för att hamna på listan – som sagt, väldigt få av de här brotten anmäls så det ger inte mycket att ta på – utan det handlar om ett antal individuella och sociala riskfaktorer enligt en modell som Anders Östlund tagit fram. Faktorer som forskningen, enligt honom, visar kraftigt höjer risken att det slutar i mord.

Vi kommer att återkomma till riskfaktorerna.

Namnen på polisens punktmarkeralista tas rakt av från Anders Östlunds kartläggning (även om Fredrik Liljeroos säger att region syd i framtiden behöver utveckla en egen kompetens så att de inte är konstant beroende av Anders Östlunds hjälp).

Inget åklagarbeslut eller domstolsbeslut krävs.

Finns det ett rättssäkerhetsproblem i att ni har en lista med människor som ni punktmarkerar, men man får inte alltid veta om att man finns på listan och man kan inte överklaga beslutet att bli placerad på listan?

– Vi kartlägger inte personer som inte har begått brott. Alla de här männen finns i polisens register sedan tidigare. Och sen lägger vi på det här rastret med riskfaktorer för att bedöma om man är farlig för sin partner. Det är en normalt hantering inom polismyndigheten, säger Fredrik Liljeroos.

Det finns ingen risk att någon oskyldig hamnar på listan?

– Nej, och vi har ett nationellt personuppgiftslagringsbeslut utifrån operation Beta, att vi kan göra på det här sättet. Sen handlar det om att begränsa tillgången till de här uppgifterna. Alla inom polisen får inte tillgång till uppgifterna.

– Det som är en svårighet är att kunna konstatera när risken är borta. Det är svårt att avgöra. Från polisens sida har vi landat i: vi gör vad vi kan. Och vi försöker ta hjälp av andra. Sen kan man inte göra mer. Men om det bidrar till att minska risken så har vi lyckas ganska bra.

Tanken är att männen ska kunna avföras från listan om exempelvis polisen bedömer att de inte kan göra mer, enligt Liljeroos.

Har ni förhindrat något mord med hjälp av den här listan?

– Svårt att veta än så länge. Vi hade ett första möte i förra veckan (vecka 35. Reds.anm.) där vi pratade om hur det går i polisområdena. Vi fick det här under sommaren. Vi har inte hunnit så långt i planeringsarbetet. De flesta polisområden är väl framme i den här individuella planeringen. Vissa har hunnit genomföra åtgärder. Vi har någon som sitter häktad i Kalmar/Kronoberg, där har vi gjort någon nytta. Men att kunna säga att vi förhindrat mord – det är för tidigt att svara på, säger Fredrik Liljeroos.