På ständig spaning efter nya förebilder

TRELLEBORG. Under hans ledning har musikskolan blivit först en musik- och dansskola och nu senast en kulturskola. En utveckling som är nödvändig i konkurrensen med alla andra fritidsintressen barn och ungdomar har idag, menar rektor Michael Nordberg.

Dansen hade funnits med i nästan 40 år när musikskolan för sju år sedan blev Musik- och dansskolan. Trelleborg var på 60-talet en av de första kommunala musikskolorna som införde balettundervisning. När sedan showdansen tillkom ville Michael, som då var biträdande rektor, att det skulle synas.

– Jag tyckte att det var viktigt att marknadsföra oss med att vi hade både musik och dans, säger han.

Efter några år var det dags igen. Sedan höstterminen 2008 har den kommunala verksamheten namnet Kulturskolan. Kravet för att få bära det namnet är att det finns minst tre olika inriktningar. I Trelleborg räknar man till fem: Musik, dans, teater, film och bild.

– Det ligger i tiden med kulturbegreppet. Det har ploppat upp fler och fler kulturskolor runt om i landet de senaste åren, säger Michael.

Han pratar om att bredda utbudet för barn och ungdomar, samtidigt som uppdraget från kommunen innebär att kulturskolan ska bevara och utveckla de traditionella instrumenten. Men det är svårt. Köerna är långa till instrument som gitarr och trummor, medan det alltid finns plats för elever som vill börja spela till exempel blåsinstrument.

Michael och hans kollegor jobbar mycket med rekrytering och reklam. Varje läsår inleds med en prova på-dag där kommunens skolbarn får testa olika instrument. Alltid är det någon som fastnar.

– Du kan få barn att börja spela ett instrument de inte ens kände till att det fanns innan. Det är klart att det går, men det kräver en enorm arbetsinsats att få nya elever idag jämfört med förr, menar Michael.

Musikskolorna hade det som bäst på 70-talet. Michael pratar om en stadigt uppåtgående kurva – alla ville spela ett instrument och personalen behövde inte anstränga sig för att fylla lektionstimmarna. Men så i slutet av 80-talet började det stagnera och på 90-talet har elevtalet sjunkit och de traditionella instrumenten har gått ned rejält.

– Det är ganska enkelt att hitta svar på varför det ser ut så här. Förebilderna har försvunnit. Förr lyssnade man på storbandsmusik. Det fanns militärorkestrar och det syntes mer på tv. Idag finns det inte ens en orkester i Melodifestivalen.

– Vi som jobbar här blir elevernas närmaste förebild. Men det behövs fler. De enda eleverna som lyssnar på samma musik som de sedan spelar är rockeleverna. De är i fas.

Vad nästa steg blir på Kulturskolan i Trelleborg vet Michael inte än.

– Man kan ju få det mesta att bli kultur, det är väldigt brett. Kanske kan vi lägga till serietecknande. Eller starta en skrivarverkstad. Vi måste vara på tå hela tiden, där befinner sig landets alla kulturskolor just nu, säger han.