Smygehamn i början av 1900-talet var en livlig ort. Just nu pågår ett intensivt arbete med att kartlägga ortens historia.
Trelleborg • Publicerad 5 november 2008
Badstranden i Smygehamn är i dag ett minne blott. Gunvor Ljunggren som är född i Smygehamn i slutet av 1930-talet minns sin barndoms somrar på stranden. "Nu har havet tagit allting, i dag är det svårt att tänka sig att det funnits en strand här" säger hon. Men då, på 40- 50-talen sträckte sig sandstranden hela vägen längs kusten förbi Beddingestrand och bortåt.Foto:
Blåsorkestern i Smygehamn som här poserar framför en halvt nedriven mur är till vissa delar identifierad. Längst till vänster syns Albert Persson, vars sonson Sven Persson bor kvar i Smygehamn än i dag. Bastuban som en av musikerna på bilden stoltserar med finns i dag i Sven Perssons ägo. De båda trumpetarna är Johan och Martin Möller som senare blev yrkesmusiker.Foto:
Fotosamlingen skildrar livet i Smygehamn i början av förra seklet. Från vänster Bengt Lindh, Ingrid Dahlbeck, Gunvor Ljunggren och Rune Hansson. Bild: Claes NybergFoto:
Rälsbussen från Börringe hade sin slutstation i Smygehamn. Då hette stationen Östra Torp, först år 1950 bytte orten namn till Smygehamn. Sveriges sydligaste järnvägsstation trafikerades mellan 1887 till 1956. Förutom passagerartrafik fraktade tågen fisk från ortens fiskare och sockerbetor, på stationen fanns bland annat en särskild våg för betor. Tåget kallades sillatåget på grund av den myckna fisklasten.Foto:
Kalkugnen på det här fotot från 1920- 30-talet finns fortfarande kvar. Bengt Lindh berättar att hans far arbetade som brännare och som barn gick Bengt med kaffe till honom när han jobbade. Kalkugnarna eldades i 40-timmarsskift, sedan rensades de ur och släcktes. "Far blev vit av kalken när han jobbade och det var hett", minns han. 1 000 grader skulle ugnarna upp i. Smygehamns åtta kalkugnar lades ner 1954.Foto:
Fiskehamnen i Smygehamn hade under första halvan av 1900-talet en mycket livligare verksamhet än i dag. Nu finns en enda yrkesfiskare kvar, då fanns ett 20-tal. Ingrid Dahlbecks far arbetade som fiskhandlare och hade sitt kontor i den lilla byggnaden i mitten på fotot. Han köpte upp fiskarnas fångst och skickade den vidare in till Malmö och Lund.Foto:
Förutom kalkbränningen och fisket som var ortens huvudnäringar fanns ytterligare ett 30-tal företag i Smygehamn, som då hette Östra Torp, under 40- och 50-talen. Cykelhandlare, hotell, biograf, mattväverska, kalaskokerska och skomakare är några av alla de företagare som fanns här.
Gunvor Ljunggren har tillsammans med några andra infödda Smygebor dykt in i ortens historia. Startskottet var den fotosamling som Rune Hansson hade hemma, som visar livet på orten i början av 1900-talet. Intresset har nu blivit till en studiecirkel i pensionärsföreningen Uddens regi. Bengt Lindh, Ingrid Dahlbeck, Gunvor Ljunggren och Rune Hansson är alla födda i Smygehamn och var och en har sin egen kunskap om orten, Bengt kan till exempel mycket om kalkbränningen eftersom hans far arbetade som brännare där.
Då bodde betydligt färre människor på orten än i dag. Men eftersom människor då inte hade samma kommunikationsmedel som i dag, och inte rörde sig lika mycket, behövde man kunna handla mat och kläder och få håret klippt på sin hemort - därav de många företagen i byn, förklarar Rune Hansson.
Erika Oldberg
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
