Skoldagen slutar med att han maskerar sig på toaletten och strax efteråt mördar två lärare med sina vapen, innan han själv ringer SOS och överlämnar sig till polisen.

– Syftet var att begå ett så fruktansvärt brott att han aldrig mer skulle kunna återgå till en normal plats i samhället, och helst också uppbåda så mycket mod att han vågade ta sitt eget liv i samband med händelsen, säger hovrättspresident Ylva Norling Jönsson som har lett rättegången – det är hennes formulering av 18-åringens egen förklaring.

Vi är på pressträff i en hovrättsbyggnad som påminner om en blandning mellan Noaks ark och kinesiska OS-stadion Fågelboet, placerad intill Malmö saluhall och universitetet. På många sätt är det en repris av pressträffen när tingsrättsdomen meddelades – liknande upplägg, och framför allt liknande argument, tankar och slutsatser som presenteras.

I tingsrätten dömdes 18-åringen till livstids fängelse: våldet var planerat och så brutalt att det förtjänar lagens strängaste straff, resonerade man.

Historiskt – den 2 januari 2022 sänktes åldersgränsen för livstidsstraff och ungdomsrabatten vid allvarliga brott ströks. Han blev den första 18-åring som döms till livstid.

Nu fastställer hovrätten domen utan ändringar.

Knäckfrågan: I vilken utsträckning har 18-åringen kunnat styra sina handlingar, och hur ska det påverka straffet?

Försvaret ville se rättspsykiatrisk vård i första hand, och ett tidsbestämt fängelsestraff i andra hand. Så blir det alltså inte. Socialstyrelsens rättsliga råd har gjort en ny prövning av 18-åringens psykiska hälsa och kommit fram till samma slutsats som i den ursprungliga rättspsykiatriska undersökningen: att 18-åringen inte led av allvarlig psykiskt störning, att inget tyder på att han ”saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt”.

Däremot har 18-åringen numera en diagnos, autismspektrumsyndrom, som försvaret menar är en förmildrande omständighet: att han haft en nedsatt förmåga att kunna styra sitt handlande.

För att styrka detta har försvaret kallat en överläkare i psykiatri som vittne, i övrigt har hovrätten haft tillgång till samma material som tingsrätten.

18-åringen har antagligen haft bristande utveckling och omdömesförmåga jämfört med andra jämnåriga, och det skulle kunna vara en förmildrande omständighet, menar hovrätten.

Men, förklarar Ylva Norling Jönsson, det som ligger i den andra vågskålen väger helt enkelt tyngre:

– Den omständighet att det är fråga om två mord talar i sig för att påföljden ska bestämmas till livstids fängelse. Men precis som tingsrätten anser hovrätten att de två morden var för sig har ett mycket högt straffvärde. Så högt att straffet för vart och ett av morden ska vara livstids fängelse. Här har vi beaktat att 18-åringen handlade med avsikt att offren skulle dö, att brotten var helt oprovocerade, att morden var planerade, att våldet riktade sig mot lärare på deras arbetsplats och inför en kollega och en elev.

– Vi har också beaktat att det var fråga om mycket omfattande, brutalt och besinningslöst våld som inte var kortvarigt.

Hennes slutsats:

– Trots att det finns förmildrande omständigheter som normalt hade kunnat påverka straffet så får det i det här fallet inte något genomslag.

Har vi fått svar på frågan om motivet nu?

– Nej, säger Ylva Norling Jönsson.

De har 18-åringens egen förklaring, men längre än så har de inte kommit. Precis som tingsrätten ser inte hovrätten några politiska eller ideologiska motiv.

Utifrån din erfarenhet, hur vanligt är det att man aldrig får veta varför något sånt här händer?

– Det är en svår fråga att svara på. Många mord är relationsbaserade. Där är det enklare att hitta motiv. Andra mord kommer från den organiserade brottsligheten, där är det också enklare att tänka sig olika typer av motiv.

– Det är kanske inte helt vanligt.